Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skärpta straff för olagliga aktioner med avsikt att tvinga fram lagändringar.
Det har under en lång tid utvecklats ett system med så kallad civil olydnad. Det kan vid en ytlig betraktelse verka som en oskyldig och till och med lovvärd företeelse för att peka på fel och brister i samhället. För många är det ett uttryck för den frustration man känner för att man inte kan göra sig hörd och förstådd. Det kan handla om ett rop på hjälp eller vara den enda möjligheten att få massmedial uppmärksamhet i frågan.
Denna verksamhet kan ta sig olika uttryck i allt från vad som brukar benämnas som ohörsamhet mot ordningsman till ren vandalisering av privat egendom och hot mot enskilda personer.
Det finns mängder av olika löst sammansatta organisationer som har valt detta handlingssätt för att få genomslag. Som exempel kan nämnas Djurens befrielsefront och Antifascistisk aktion. Det är helt klart att det får effekt på den allmänna debatten. Radio, tv och övriga massmedier ställer upp och förmedlar budskapet, de medverkande är ofta maskerade och med förställda röster.
Självklart är det upp till massmedierna att själva göra sina nyhetsvärderingar, allt annat är oacceptabelt.
Problemet är alla de oskyldiga butiksägare, djurhållare, politiker, förbipasserande och alla deras anhöriga som helt oförskyllt råkar ut för dessa aktioner. De har inte brutit någon lag eller föreskrift, inte heller har de bett om att få bli medspelare i den massmediala cirkusen. Däremot får de leva med ångesten att aldrig veta om det händer igen och även betala självrisker och liknande när det förstörda skall återställas. Det är djupt omoraliskt att det är på det viset. Brottslighet kan aldrig rättfärdigas med ett ädelt syfte.
Det finns en liknande brottslighet där man bryter lag för att man vill hävda sin åsikt, och det är de så kallade hatbrotten. Dessa brott har av rättsväsendet getts en särställning.
Vid bedömning av straffvärdet av ett sådant brott anses det som en ”försvårande omständighet” om motivet för brottet varit att kränka en individ eller en grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationalitet, etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller liknande omständighet. Hatbrott kan, förutom hets mot folkgrupp och olaga diskriminering, innebära allt ifrån ofredande till mord.
Det är rimligt att en liknande bedömning bör göras när det gäller civil olydnad och liknande brott. Det vill säga att om brottet utförs för att ändra gällande rätt eller att hindra någon att utöva sina lagliga rättigheter skall brottet ges en särställning. Genom att alltid betrakta ett sådant brott som grovt ges en tydlig signal om att samhället inte accepterar den typen av verksamhet.
Samtidigt är det viktigt att understryka att de som drabbas av en sådan brottslighet skall ha rätt till skadestånd för såväl den faktiska skadan som den mera svårbedömda skadan i form av psykiskt lidande.