Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en skärpning av ordningslagen vid upprepade otillåtna demonstrationer.
Att demonstrera är en grundlagsfäst rättighet i en rättsstat som Sverige. Dock hålls marscher och demonstrationer varje år runt om i Sverige för vilka arrangörerna inte bryr sig om att söka demonstrationstillstånd. Detta görs ofta med avsikt. Arrangörerna vill för det första inte riskera att inte få genomföra marschen eller demonstrationen som de planerar. För det andra vill de undvika bråk och motdemonstranter med den negativa publicitet som det medför.
Så sent om den 22 september 2007 genomfördes provokativa demonstrationer av Nationalsocialistisk front (Nsf) i Olofström, Karlshamn och Sölvesborg för vilka samtliga saknades tillstånd. Ytterlighetsgrupper som dessa, både på höger- och vänsterkanten, har på senare tid satt i system att tyst och snabbt inta en publik plats som ett torg, hålla ett anförande för att sedan lika snabbt försvinna från platsen till nästa.
Vid i stort sett varje tillfälle anmäls de otillåtna demonstrationerna till polisen och ärendena går vidare till myndigheter och åklagare. Tyvärr saknar dessa i många fall ingående kunskap om hur ytterlighetsgrupperna är organiserade och hur deras verksamhet styrs. Brotten rubriceras i regel som förseelse mot ordningslagen där straffen är ringa såsom dagsböter. Brotten behandlas också separat för sig vid varje enskilt tillfälle. För att stävja beteendemönstret med upprepat otillåtna demonstrationer finns det all anledning att se över och skärpa straffen för detta.
I ordningslagen 2 kap. 29 § om straff m.m. införs lämpligen:
”Den som uppsåtligen upprepar eller medvetet främjar brott mot första stycket punkten 1 dömes för grovt brott till fängelse i högst sex månader.”