Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EU-förhandlingarna om rättighetsinskränkande förslag mot terrorism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör motsätta sig den inom EU föreslagna kriminaliseringen av offentlig uppmaning till terroristbrott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen bör motsätta sig det inom EU föreslagna systemet för lagring och analys av flygpassagerardata.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om samarbetet med USA:s säkerhetstjänst.
Vänsterpartiet är positivt till att det nu tagits fram en samlad helhetsstrategi för hur regering och riksdag ser på hotet från terrorismen. Däremot delar vi inte alla de bedömningar som regeringen gör i skrivelsen. Detta gäller delvis övergripande aspekter på och förhållningssätt till hur terrorismen ska angripas, samtidigt som vi delvis inte heller håller med regeringen i dess bedömningar av vidtagna åtgärder.
Även i denna skrivelse liksom i många andra sammanhang saknas det en definition av begreppet terrorism. I regeringens skrivelse framställs inledningsvis dagens terrorism som åtskild från tidigare former av terrorism såtillvida att den är religiöst motiverad. Den grundar sina våldshandlingar på ”extrema tolkningar av islam”. Det talas visserligen emellanåt i debatten om ”politisk islam”. Den framställs då ofta som våldsbenägen.
Men hur är det med andra religioner och deras förhållande till politik och våldsanvändning? Att religion och politik för många andra religioner än islam är sammankopplade torde vara uppenbart. Vissa partier kallar sig kristdemokratiska; i USA är den kristna högern en välkänd och mäktig företeelse. Religion och politik har genom historien varit nära förbundna med varandra och ofta tagit sig oerhört våldsamma uttryck. Då religionen i en mängd olika sammanhang använts för att rättfärdiga våldshandlingar finner vi det märkligt att regeringen i sin skrivelse pekar ut en religion som särskilt benägen att ta till terrormetoder. Regeringen skriver vidare på sidan 19 i skrivelsen följande:
Samhällen med svaga statstrukturer, politiskt förtryck eller avsaknad av politisk dialog samt med sociala och ekonomiska problem är särskilt utsatta när det gäller våldsinriktad radikalisering och terroristrekrytering.
Det är uppenbart att det är länder som exempelvis Somalia som avses. Med anledning av denna formulering kan man inte undgå att fråga sig hur förhållandena ser ut i en del stater med en stark statsstruktur, politiskt förtryck och avsaknad av dialog där terroristiska handlingar praktiskt taget hör till ordningen för dagen, där det är frågan om terror och motterror, exempelvis i Israel och Palestina. Detta är en fråga som inte alls berörs i regeringens skrivelse.
Trots att man ofta sagt sig vilja bekämpa terrorismen för att försvara demokratin och mänskliga rättigheter, har kampen i såväl Sverige som EU och resten av världen många gånger haft motsatta förtecken. Anfallskrig har bedrivits och raserat hela länder, krig som stötts av de borgerliga partier som nu utgör Sveriges regering. Den svenska biståndspolitiken urholkas och därmed kommer de vackra ord som regeringen använder i skrivningen om demokratiutveckling och fattigdomsbekämpning i fattiga länder på skam.
Mängder av ny lagstiftning har antagits inom EU och i Sverige där rättssäkerhet och rätten till personlig integritet har ignorerats. Listan över lagstiftningsärenden där människorättsorganisationer, Sveriges advokatsamfund m.fl. har protesterat är lång. Vänsterpartiet har hela tiden deltagit i protesterna och menat att man inte kan försvara demokratin genom att inskränka den. Vi har inte utrymme att här ta upp alla de genomförda åtgärder som regeringen räknar upp, men vi vill påpeka att vissa åtgärder har drabbat oskyldiga på ett särskilt olyckligt sätt och att det här behövs förändringar snarast. Vänsterpartiet motionerade under den allmänna motionstiden om förändringar av regelverket kring de s.k. terroristlistorna i motion 2007/08:U219.
De delar av skrivelsen som avhandlar Sveriges krisberedskap kan vi instämma i. Vi vill dock särskilt poängtera vikten av övningar i samverkan mellan myndigheter på alla nivåer.
Efter att ha givit islam en särställning skriver regeringen i ett annat sammanhang följande:
Diskriminering och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna riskerar också att leda till förstärkta uppfattningar om att staternas åtgärder mot terrorism grundar sig på fördomsfulla uppfattningar om vilka som står bakom terroristdåd. Det kan därmed bidra till att sympatisörerna för terrororganisationerna ökar i antal.
Det är en viktig iakttagelse även om den stämmer föga överens med vad man säger om islam i inledningen. Regeringen skriver också följande:
Att bekämpa terrorism är ett långsiktigt arbete som kräver flexibilitet, samverkan och en osviklig respekt för folkrätten.
Det är ett viktigt ståndpunktstagande. Detta står dock i kontrast till vidare läsning:
Inom EU och bilateralt ska en dialog med andra länder föras för att utbyta erfarenheter och finna vägar till ett än bättre samarbete och stärkande av de mänskliga rättigheterna.
Inom EU finns det länder som faktiskt bryter mot folkrätten när de deltar i USA:s angreppskrig i Irak och Sveriges tvivelaktiga engagemang i samarbete med USA-koalitionens aktiviteter i Afghanistan.
Sverige ska enligt regeringen inte bara samarbeta med EU-länder, utan man ska även samarbeta med ”andra länder” bilateralt. Vad som skapar extra nyfikenhet bland dessa andra länder är samarbetet med den av regeringen omhuldade ”transatlantiska länken” – dvs. kontakter med USA. Detta är ett land som visat sig ytterligt vårdslöst när det gäller att stämpla människor och organisationer som terrorister.
Under vintern har EU-kommissionären för rättsfrågor, Franco Frattini, presenterat ett nytt paket i terrorismbekämpningens namn. Men man har fortfarande inte på ett seriöst sätt analyserat de åtgärder som vidtagits framför allt sedan hösten 2001. Trots all kritik har man varken analyserat vad man har uppnått genom åtgärderna eller vilka negativa effekter åtgärderna har haft. Alla EU-förhandlingar om rättighetsinskränkande förslag mot terrorismen bör därför stoppas till dess att man har gjort en genomgripande utvärdering av hittills genomförda åtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Men nu har det alltså ändå presenterats ett nytt åtgärdspaket. Men underlaget som presenterats är ett utmärkt exempel på hur undermåliga avvägningar man kan göra inom EU:s lagstiftningsprocess. Diskussionen som förs om hur proportionella och effektiva de föreslagna åtgärderna verkligen är i förhållande till rättssäkerhet och personlig integritet är närmast obefintlig.
När man i EU enades om en gemensam definition av terrorism och fastslog att vissa handlingar knutna till denna definition skulle vara kriminella, var Vänsterpartiet kritiskt. Den definition som antogs är mycket oprecis och öppnar för godtyckliga tolkningar. Detta ändrar man inte på i Frattinis nya förslag.
Det som föreslås är i stället fler kriminaliseringar. Den allvarligaste punkten handlar om kriminalisering av offentlig uppmaning till terroristbrott. Man ska till att börja med vara medveten om att direkta uppmaningar att begå dessa allvarliga brott redan är och bör förbli olagliga. Men i det nya förslaget är målet att komma åt ett betydligt vidare spektrum. Även här har man en väldigt bred och oprecis definition, vilket är mycket olyckligt när det faktiskt handlar om vad en person får säga eller skriva, dvs. att man vill göra inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten. Det krävs nämligen ingen direkt uppmaning till terrorism, utan endast att en persons yttrande kan ha framkallat fara för att ett terroristdåd begås. Därmed riskerar man att kriminalisera radikala åsikter. Detta står i direkt konflikt med de svenska grundlagarna, vilket regeringen också har insett. Därför har regeringen krävt att rambeslutet ska innehålla garantier för att bland annat tryck- och yttrandefrihet inte ska kränkas, vilket i skrivande stund diskuteras. Det framstår dock för oss omöjligt att genomföra kriminaliseringen utan att just kränka dessa fri- och rättigheter, just eftersom syftet är att kriminalisera yttranden som inte är direkta uppmaningar till brott. Regeringen bör lägga in sitt veto mot den inom EU föreslagna kriminaliseringen av offentlig uppmaning till terroristbrott. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I förändringarna av rambeslutet föreslås även nya kriminaliseringar av rekrytering för terroristsyften och utbildning för terroristsyften. Hur dessa kriminaliseringar konkret ska se ut är svårt att sia om, och vi ställer oss tveksamma till att det ens går att formulera fungerande lagstiftning. Vi avstår dock från att ta ställning till dess att vi får se mer konkreta förslag.
Ett annat av Frattinis förslag är det angående ett nytt system för registrering av flygpassagerardata inom EU. Systemet är väldigt likt det som finns i USA och som EU:s medlemsländer enligt bestämmelser skickar uppgifter till. Nu ska alltså EU och EU:s länder själva registrera och analysera samtliga flygpassagerare som reser inom, till eller från området. I förslaget nämns även att det kan diskuteras att införa systemet även för andra transportmedel.
I systemet ska lagras uppgifter såsom namn, personnummer, kreditkortsnummer, e-postadress och hotellbokningar. Lagringen sker under sammanlagt 13 år. Information ska bland annat användas för att identifiera riskpersoner eller personer som på något sätt kan kopplas till dessa samt att genom intelligenta system analysera rörelsemönster hos personer och slå larm när något beter sig på ett visst sätt. Detta begränsas inte till att enbart gälla misstänkta terrorister, utan förslaget talar även om andra brottslingar utan att precisera detta närmare.
Den oerhörda mängd information som ska sparas under en besynnerligt lång tid kan omöjligt stå i en rimlig proportion till de vinster som kan uppnås. Regeringen bör lägga in sitt veto mot det inom EU föreslagna systemet för lagring och analys av flygpassagerardata. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
I samband med kampen mot terrorismen har säkerhetstjänster på många håll i världen använt sig av extraordinära metoder i ett stort antal fall. Man har med andra ord använt metoder som skulle vara omöjliga för den öppna polisen att använda och som ofta saknat lagstöd och bryter mot principer om rättssäkerhet och andra mänskliga rättigheter som regleras av internationella konventioner. Detta är anmärkningsvärt i länder som kallar sig demokratier. USA har bland annat tagit kommandot i en jakt på personer som på lösa grunder misstänks vara potentiella eller faktiska terrorister. Personer har flugits till fångläger runtom i världen och utsatts för tortyr, men nekats rättegångar. Guantánamobasen på Kuba har varit det mest kända exemplet på detta, men tyvärr finns det alltför många fler exempel, även inom EU. Europeiska säkerhetstjänster och regeringar har också varit i högsta grad delaktiga i dessa transporter. I Sverige har vi haft ett mycket uppmärksammat fall av dessa transporter, men där varken svenska eller utländska tjänstemän ännu har ställts inför rätta för de övergrepp som begicks.
Att det i skrivelsen saknas en diskussion kring det faktum att USA:s säkerhetstjänst inte respekterar mänskliga rättigheter och tortyrförbudet gör Säpos samarbete med USA problematiskt. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.