Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om konkreta förslag på hur arbetet med att förebygga mäns våld mot kvinnor ska bedrivas.
Mäns våld mot kvinnor är ett brott mot mänskliga rättigheter. Den bygger på kvinnofientliga föreställningar och traditioner, där män tar sig friheter på kvinnors bekostnad, för att de ser det som självklart eller för att de vet att de kommer undan straff. Detta är ett problem i Sverige och övriga världen, i alla åldergrupper och samhällsklasser.
Sverige är på många sätt ett föregångsland när det gäller jämställdhet, och en central del i denna politik är att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Riksdagen har beslutat om ett antal reformer i syfte att bekämpa våldet och för att förbättra skyddet och stödet för våldsutsatta kvinnor och barn. Samhället har på detta sätt markerat hur allvarligt man ser på mäns våld mot kvinnor. Trots det ökar antalet anmälningar om misshandel och våldtäkter i nära relationer år för år. Även om benägenheten att anmäla dessa brott också har ökat, är det en liten del av anmälningarna som leder till åtal och ännu färre till fällande dom.
Regeringens handlingsplan tar ett brett grepp över detta samhällsproblem och har många förslag på förbättringar. Regeringen skriver också om åtgärder för att stärka det förebyggande arbetet och att öka samverkan. Dessa åtgärder handlar om olika myndigheter, aktörer, våldsverkare, brottsoffer med flera.
Det som saknas i handlingsplanen är opinionsbildning hos alla vanliga män, de som inte misshandlar eller förtrycker kvinnor. Det är nödvändigt att också de tar sin del av ansvaret för mäns våld mot kvinnor genom att stå upp för kvinnofriden och kvinnors rättigheter i Sverige och i övriga världen. De är viktiga förebilder för pojkar och unga män och kan genom sitt agerande förebygga att nya generationer lär sig att lösa problem genom våld.
Det behövs ett framåtblickande och långsiktigt förebyggande arbete som direkt riktar sig till män och pojkar. Dessa målgrupper behöver vidare brytas ned i mindre grupper efter exempelvis ålder, etnicitet eller andra omständigheter.
Kunskap om maskulinitet, det vill säga sociala normer för manlighet, och hur det påverkar män och pojkar är ett relativt nytt kunskapsfält. Gjorda erfarenheter hittills visar nya möjligheter till förändringsarbete som kan minska omfattningen av mäns våld mot kvinnor. Handlingsplanen borde därför innehålla mer kunskap också om detta.
Det är viktigt att börja diskutera vad som är manligt redan inom förskolan och skolan och i föräldrautbildningen. Frågan om maskulinitet borde vidare vara en angelägenhet för idrotten, militären, fängelserna och andra mansdominerade områden.
Att förebygga mäns våld mot kvinnor saknar idag i stort ledning, uppföljning och koordinering. Det saknas också ett tydligt ansvar och resurser för att förebygga mäns våld mot kvinnor på nationell nivå, länsnivå och kommunal nivå. Därför görs mycket lite konkret förebyggande arbete. Handlingsplanen borde innehålla konkreta förslag på hur arbetet med att förebygga mäns våld mot kvinnor ska ledas och bedrivas.