Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om benämning av snabbinsatsstyrkan.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att nya inriktningar för försvarspolitiken ska baseras på försvars- och säkerhetspolitisk analys.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fortlöpande återrapportering till riksdagen angående snabbinsatsstyrkans utveckling.
EU började utveckla den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken 1999. När Kosovokrisen var ett faktum 1998 blev det uppenbart att EU fortfarande inte hade instrument för att kunna ingripa kraftfullt för att förhindra kriser och konflikter ens i närområdet. Sverige har hittills deltagit aktivt både i att föra arbetet framåt och genom att delta i de operationer som EU hittills deltagit i. Under det svenska ordförandeskapet 2001 togs de flesta besluten för att permanent inrätta de nya militära och politiska organen. Utrikesminister Anna Lindh var en pådrivande faktor för att EU skulle kunna agera för fred och säkerhet med både militära och civila förmågor.
Sedan EU:s säkerhets- och försvarspolitik förklarades operativ i december 2001 har EU inlett nästan 20 civila och/eller militära operationer. EU:s militära krishanteringsförmåga ska ses som ett stöd till FN. Sverige deltog med specialförband i operation Artemis i Demokratiska republiken Kongo 2003. Operationen genomfördes av EU på begäran av FN:s generalsekreterare. Artemis visade tydligt på FN:s behov av att ha tillgång till militära snabbinsatsförband.
I skrivelsen lämnar regeringen en redogörelse för arbetet med den nordiska snabbinsatsstyrkan (NBG) inför dess beredskapsperiod den 1 januari–30 juni 2008. Den nordiska snabbinsatsstyrkan är en av två som står i beredskap under perioden som en del av Europeiska unionens militära krishanteringsförmåga. Sverige leder den nordiska snabbinsatsstyrkan som uppgår till 2 850 personer varav 2 350 är svenskar. Utöver Sverige deltar Norge, Finland, Estland och Irland.
För att använda den nordiska snabbinsatsstyrkan i en internationell militär krishanteringsoperation ska det ske i enlighet med FN-stadgans principer.
Vid beslut om en krishanteringsinsats fattar respektive land beslut om att delta. I Sverige krävs riksdagens godkännande. Efter beslut från EU ska insatsen inom tio dagar kunna finnas på plats i området.
Vi är positiva till att den nordiska snabbinsatsstyrkan bidrar till EU:s krishanteringsförmåga och möjlighet att verka för fred och säkerhet i världen. Vi är däremot fortsatt kritiska till regeringens hantering av försvarspolitiken i stort. Gång på gång går enskilda beslut före den försvars- och säkerhetspolitiska analys som vi har pekat på behovet av. I budgetpropositionen för 2008 föreslogs en ny inriktning på försvarets materielfrågor – utan att den säkerhetspolitiska rapporten från Försvarsberedningen och Försvarsmaktens perspektivplanering inväntades. I regeringens skrivelse om snabbinsatsstyrkan saknas en redogörelse för den analys som borde ligga till grund för styrkans förutsättningar. Storleken på snabbinsatsstyrkan påverkar andra delar av försvaret. Därför borde snabbinsatsstyrkan – som en del i Sveriges utrikes-, försvars- och säkerhetspolitik – framöver ingå i den breda säkerhets- och försvarspolitiska analys som vi efterlyst. Snabbinsatsstyrkan bör utgå från 2004 års försvarsbeslut tills en ny säkerhetspolitisk analys har gjorts.
Vi vänder oss dock emot regeringens benämning av snabbinsatsstyrkan som stridsgrupp då det ger fel associationer. Snabbinsatsstyrkans främsta uppgift är inte att strida utan att finnas snabbt på plats för att förhindra en uppblossande konflikt.
Försvarsmakten rapporterar om oroande vakanser och försenade materielleveranser. Redovisningen som anges i skrivelsen är mycket rudimentär. Vi socialdemokrater kräver fortlöpande återrapportering till riksdagen angående snabbinsatsstyrkans utveckling, särskilt över den strategiska och taktiska lufttransporten samt medicinsk vård och evakuering, s.k. Medevac.
Det vore önskvärt att regeringen redovisar hur FN-resolution 1325 har beaktats vid utbildning och organisation av snabbinsatsstyrkan.
Riksdagen har inte sagt ja till att ställa upp i den snabbinsatsstyrka som ska stå i beredskap 2011. Med tanke på neddragningarna i försvarsbudgeten framöver måste vi få ett underlag för hur vi ska finansiera och personbesätta en sådan insats.
Vi vill en än gång understryka vikten av breda politiska lösningar när det kommer till försvars- och säkerhetspolitiken. Det är beklagansvärt att regeringen ställt sig så kallsinnig till de partiöverläggningar om säkerhetspolitiken som vi socialdemokrater har krävt.