Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en katastroffond inom jordbruksnäringen.
Skyfallen och de därpå följande översvämningarna sommaren 2007 drabbade vissa delar av Sverige mycket hårt. I bl.a. Östergötland och Småland blev skadorna omfattande. Ett antal lantbrukare hör till de hårdast drabbade av denna naturkatastrof. I södra Östergötland finns exempel på lantbrukare som fick hela sin skörd förstörd av vattenmassorna.
Frågan uppkommer då om staten kan och bör göra något för att hjälpa lantbrukare som får stora delar av sin skörd förstörd till följd av naturkatastrofer.
En viktig utgångspunkt är att det är den som bedriver näringsverksamhet som har det primära ansvaret för att skydda sin verksamhet mot ekonomiska skador till följd av brand, stöld och allehanda olyckshändelser. Ansvaret innebär såväl att organisera och bedriva verksamheten på ett sådant sätt att risken att drabbas av skada minimeras – t.ex. genom att vidta erforderliga skyddsåtgärder – som att hålla verksamheten försäkrad.
Det är dock inte möjligt för enskilda lantbrukare att försäkra sig mot skördeskador av det slag, som följer av sådana naturkatastrofer som drabbade delar av Sverige sommaren 2007. Försäkringsbranschen tillhandahåller inte sådana försäkringar och har, enligt uppgift, inte heller för avsikt att arbeta fram sådana produkter. Det beror bl.a. på att premierna skulle bli så höga att det i praktiken vore ekonomiskt omöjligt för lantbrukarna att teckna försäkringar av detta slag.
Trots detta bör dock inte staten ta på sig ett primärt ”försäkringsansvar” för katastrofdrabbade lantbrukare. I enlighet med utgångspunkten att näringsidkaren har förstahandsansvar för att skydda sig mot skador och förluster av allehanda slag, bör statens ansvar begränsas.
Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, har diskuterat behovet av att inrätta en katastroffond som skulle ge ersättning till lantbrukare som drabbas av stora förluster till följd av naturkatastrofer. För att en sådan fond ska få tillräcklig stabilitet och trovärdighet, i synnerhet under ett uppbyggnadsskede, skulle ett statligt deltagande behövas. Formerna för etablering av en katastroffond där staten och näringen samverkar måste ses över närmare. Också frågan om vilka typer av skador som ska kunna ge ersättning måste ses över. Det gäller såväl vilka slags naturkatastrofer som bör kunna grunda rätt till ersättning som vilken typ av egendom som skyddet bör omfatta.
Genom en lösning av detta slag skulle näringen tillsammans med staten ta ett ansvar för de katastrofskador som enskilda lantbrukare drabbas av så att dessa brukare trots allt inte tvingas i konkurs till följd av naturhändelser som de inte kan råda över och inte heller kan skydda sig mot genom att teckna försäkringar.