Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att Räddningsverket Sandö bör ges möjlighet till utveckling också i den nya myndighetens organisation och ett fortsatt ansvar för internationell utbildning och övning.
Västernorrlands län har under 2000-talet utvecklat ett så kallat kluster av verksamheter inom kris- och konflikthantering samt räddning. I samband med de två regementsnedläggningarna i Ådalen 1999 har området fått den utvecklingsnischen. Detta tack vare att mycket god kompetens redan fanns representerat i länet. Den dåvarande regeringen lokaliserade 2001 Krisberedskapsmyndighetens tekniska enhet med ett 65-tal arbetstillfällen till Sollefteå och Folke Bernadotteakademin bildades och förlades till Sandö, i Kramfors kommun. Därmed kompletterades de redan befintliga verksamheterna såsom bland andra Räddningsverket, Räddningsgymnasiet samt Sida Civil Society Centre i Härnösand, som ersatt Sidas tidigare verksamhet på Sandö, med verksamheter som utöver viktiga arbetstillfällen också ökade möjligheterna till utvecklande samverkan mellan aktörerna.
Det regionala tillväxtprogrammet i Västernorrland har identifierats som ett medel för att utveckla ett kluster kring kris- och konflikthantering samt räddning. Detta har bidragit till att länet idag har en bred samverkan mellan näringsliv, organisationer samt universitet/forskning/utbildning i det regionala nätverket Safety and Rescue Region.
Totalt ingår ett 40-tal aktörer i nätverket, exempelvis utöver ovan nämnda även Ambulansakademin, Svenska kyrkans Kriscentrum vid Vårsta Diakonigård, Järven Health Care, Jämtteknik med flera.
Att bilda en ny myndighet för säkerhet och beredskap är positivt. Att föra samman frågor inom dessa områden till en central myndighet förtydligar ansvarsfördelning, rationaliserar, effektiviserar och underlättar samverkan på sådant sätt att det bör innebära fördelar för samhällets totala beredskap mot olyckor och kriser.
Vid bildandet av en ny myndighet är det särskilt viktigt att ta tillvara väl fungerande samverkansformer och samarbetsfördelar mellan de i dag verksamma myndigheterna och organisationerna. Detta gäller både nationellt och internationellt, och för Västernorrland och Mellannorrlandsregionen exempelvis mellan:
Räddningsverket Sandö och de tre Norrlandsuniversiteten: Mittuniversitetet, Umeå universitet och Luleå tekniska universitet.
Räddningsverket Sandö, internationell räddningstjänst och internationella organisationer som FN och Nato/PfP.
Krisberedskapsmyndigheten, FOI och samverkansparter i Europa och USA, alla på olika sätt engagerade i en stärkt beredskap mot olyckor och kriser i Sverige och internationellt.
Den spetskompetens som Räddningsverket Sandös personal besitter inom områden som internationella insatser, humanitär minhantering, krishantering och kriskommunikation är efterfrågad. Det finns betydande vinster med att den nationella och den internationella utbildningen sker samlat, eftersom det genererar kunskapsöverföring i båda riktningar.
Samverkan som på motsvarande sätt kan generera kunskapsöverföring sker även mellan Räddningsverket Sandö, med huvudområde olyckor och humanitära katastrofer, och Folke Bernadotteakademin (FBA), med utbildningar främst inriktade mot hantering av kriser, konflikter och krig. Civil–militär samverkan, ett av Folke Bernadotteakademins huvudområden, kommer att få ökad betydelse vid framtida humanitära insatser i krisdrabbade områden. Närheten mellan FBA och Räddningsverket på Sandö främjar i hög grad sådant kunskapsutbyte. För genomförandet av FBA:s utbildningar på Sandö är Räddningsverket en viktig partner; myndigheterna samverkar med kompetens och lärarresurser liksom övningsfaciliteter, lokaler, service och internat.
Det finns därför stora fördelar med att Räddningsverket Sandö ges möjlighet till utveckling också i den nya myndighetens organisation och ett fortsatt ansvar för internationell utbildning och övning.