Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om byggnaders miljöpåverkan.
En av de största källorna till utsläpp av växthusgaser är våra byggnader. Det handlar både om utsläpp från själva driften i form av värme, kyla, ventilation, men även från den mängd råmaterial som används och de utsläpp som orsakas vid tillverkning av byggnadsmaterialet.
I USA förbrukar exempelvis kommersiella byggnader och bostäder i genomsnitt närmare 40 procent av all energi, 70 procent av all förbrukning av elektricitet, 40 procent av alla råmaterial, 12 procent av förbrukningen av färskvattnet och står för 30 procent av alla utsläpp av växthusgaser.
För att få bättre kontroll på en byggnads miljöpåverkan redan innan den konstrueras finns idag intressant teknik för att skapa en fullständig modell på byggnaden med alla dess ingående delar. Utifrån denna modell är det möjligt att genomföra studier och analyser i syfte att exempelvis optimera designen för att därmed bättre kunna utnyttja dagsljus, kalibrera ventilationen, värme och kyla samt konsekvenserna av dessa åtgärder.
Genom att ha en komplett, samordnad och beräkningsbar modell av byggnaden minimeras också materialspill och andra orsaker till stopp på byggarbetsplatsen på grund av felaktigheter i dokumentationen.
I år byggs det för cirka 250 miljarder kronor. Fel, spill, svinn och liknande beräknas uppgå till cirka 20 procent av byggkostnaderna, vilket betyder att cirka 50 miljarder kronor är mer eller mindre förlorade pengar. Om det initialt ställs krav från beställaren på modeller istället för enbart ritningar skulle det troligtvis vara möjligt att bygga till lägre kostnader samtidigt som behovet av andra resurser under hela byggnadens livslängd minskar.
Det borde idag ställas krav på alla statliga och kommunala nybyggnationer att det levereras kompletta samordnade och optimerade tredimensionella modeller för att redan innan byggstadiet påbörjas kunna avgöra hur stor miljöpåverkan blir.
I Danmark har utvecklingen kommit en bit på vägen mot resurssnåla nybyggnationer genom bland annat det som benämns Digitalt Byggeri (Digitalt byggande). Enkelt förklarat handlar detta om att samtliga projekt över ett visst belopp måste kunna redovisa en digital tredimensionell modell, vilken är samordnad i syfte att öka kvaliteten och minimera felaktigheter och spill under hela byggnationsprocessen.
Ritningar görs idag oftast i en process om tre steg. Första momentet är systemhandlingar som beskriver huset och dess funktioner i stora drag (systemet). Efter fastställande av denna görs det andra momentet, vilket innebär att göra själva bygghandlingarna som utgör underlaget för att bygga fastigheten. Eftersom flera förändringar inträffar under själva byggnationen ute på byggarbetsplatsen medför detta att en tredje ritning måste göras i syfte att dokumentera hur byggnaden slutligen blev när allt färdigställts, så kallade relationshandlingar.
För att åtgärda ovanstående problem är det viktigt att staten tar initiativ till att förbättra processen och går i täten för att ställa krav på att tredimensionella modeller används som underlag vid byggnads- och fastighetsbeställningar vid de tillfällen staten är inblandad som part.
I Sverige ligger vi efter när det gäller att utnyttja ny teknik inom byggnationsprocessen. Till stor del är det tvådimensionella modeller som fortfarande används och lite har hänt vad gäller metodutveckling på området. Visserligen har datorerna gjort insteg i processen, men mer borde kunna göras för att uppmuntra ytterligare utveckling.
För att åtgärda ovanstående problem är det viktigt att staten går i täten och ställer krav på att tredimensionella modeller används som underlag vid byggnads- och fastighetsbeställningar när staten är inblandad som part.