Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skärpa upphandlingslagstiftningen för att komma till rätta med otillåten direktupphandling.
Konkurrensverket skriver i sin rapport: Offentlig sektor – Konkurrens för ökad effektivitet och tillväxt 2006-10-12 Dnr 582/2006 följande: ”Det finns starkt stöd för att en väl fungerande konkurrens leder till en effektiv resursfördelning i samhället, intern effektivitet hos de ekonomiska aktörerna och starka drivkrafter att föra vidare effektivitetsvinster i produktion och distribution. Detta kommer konsumenterna till godo genom lägre priser samt ett större och mer varierat utbud av varor och tjänster. Konkurrensen medför ett förändringstryck som främjar tillväxt och innovationer – vilket gynnar tillväxt, sysselsättning och konsumenterna.”
”Staten, kommunerna, landstingen och de offentligägda bolagen beräknas tillsammans köpa varor och tjänster för i storleksordningen 300–400 miljarder kronor. Beloppet motsvarar mellan 15 och 20 procent av BNP.”
”En av de allvarligaste överträdelserna av upphandlingsreglerna gäller att myndigheter vänder sig direkt till en leverantör för att köpa varor och tjänster utan att detta föregås av en upphandling i konkurrens.”
”Det är dock i princip omöjligt att med stöd av LOU komma till rätta med otillåten direktupphandling.”
”Av Regeringsrättens dom den 22 mars 2004 (mål nr 998-03) framgår vidare att en upphandlande enhet kan besluta att förlänga gällande avtal med en entreprenör utan att beslutet kan ändras av domstol utifrån reglerna om överprövning enligt LOU.”
Samtliga ovanstående citat finns alltså att läsa i Konkurrensverkets rapport: Offentlig sektor – Konkurrens för ökad effektivitet och tillväxt 2006-10-12 Dnr 582/2006.
Det finns dessutom många exempel där kommuner under mycket lång tid tillsammans via så kallade konsortialavtal ägt bolag och där detta aldrig konkurrensutsatts och samtidigt konkurrerar fritt på den privata marknaden. Exempel på en bransch är marknaden för hantering av avfall.
Detta är naturligtvis mycket otillfredsställande. Oavsett om den gynnade aktören är privat eller kommunal vinner folkhushållet på att anbud prövas i fri öppen konkurrens. Sparade resurser kan användas till andra angelägna ändamål.
Regeringen bör snarast återkomma med förslag på hur otillåtna direktupphandlingar kan stävjas och hur avtal som har löpt 20–30 år utan konkurrensupphandling kan upphöra.