Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en begränsning av det enskilda ägandet av OMX till 10 % av kapitalet och rösterna.
Stockholmsbörsen ingår som en viktig – kanske den viktigaste – beståndsdel i den finansiella infrastrukturen. Därför måste den, i likhet med annan infrastruktur, vara öppen och tillgänglig för alla aktörer.
Den ordning vi har idag där börsen ägs av ett publikt aktiebolag är inte tillfyllest. Det skapar intressekonflikter av ett potentiellt svårartat slag.
Genom att det publika aktiebolag som äger börsen därtill är noterat på en publik börs och därmed föremål för handel kompliceras bilden ytterligare. Vi vet helt enkelt inte vilken aktör som kommer att äga börsen framöver. En av aktiens mest unika egenskaper är ju rätten att fritt överlåta den på vem som helst.
Utan restriktioner för ägandet kan det alltså övergå till sådana som inför olika former av restriktioner för tillgängligheten eller andra konkurrensbegränsande inslag.
För att undanröja risken för att detta skall inträffa kan man i Sverige välja att tillämpa samma regler som tillämpas i en rad andra länder – den att en enskild ägare inte får äga och rösta för mer än en viss andel av kapitalet. En 10-procentsnivå framstår som rimlig eftersom det innebär att reglerna för minoritetsskyddet kan tillämpas – samtidigt som ägarandelen är tillräckligt liten för att en enskild aktör inte kan få en dominerande ställning.