Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att banklagen bör ändras så att alla får rätt till ett bankkonto för insättning, uttag och betalning.
Alla människor i vårt samhälle har inte rätt till ett eget bankkonto. Detta är diskriminering och leder till ökat utanförskap. För att någon ska kunna öppna ett konto och få tillgång till bankernas tjänster, såsom insättning, uttag och betalningsservice, måste man uppge ett personnummer och en adress, vilket alla i samhället inte har. Främst är det socialt redan utsatta personer som drabbas; det kan handla om flyktingar utan svenskt personnummer eller hemlösa som inte kan redovisa någon fast adress. Dessutom nekas oftast personer som har gjort personlig konkurs eller har betalningsanmärkning att öppna ett bankkonto. Att inte ha tillgång till banktjänster medför problem för de personer som nekas dem. Svensk kassaservice har tidigare fungerat som en plats för betalningar för denna grupp, men riksdagen beslutade under våren 2007 att lägga ned denna verksamhet. Det var förmodligen oundvikligt, men regeringen brydde sig aldrig om att lösa situationen för dem som saknar bankkonto. Att bankväsendet inte accepterar alla som kunder motiveras med att personuppgifter måste redovisas, inga undantag kan göras. Många gånger är kraven på personuppgifter berättigade, men att det inte finns möjlighet till undantag gör att det är lätt att hamna utanför systemet. Bankväsendet måste bli mer flexibelt och måste kunna göra undantag när så krävs. Banktjänster ska vara en service för människorna i samhället och därför måste alla få tillgång till dem, oberoende av i vilken livssituation man befinner sig. Därför bör en översyn över hur bankväsendet kan bli mer flexibelt göras, och det måste ställas krav på bankväsendet för att det ska acceptera alla som kunder, även om någon av de i dag obligatoriska uppgifterna saknas.
Utskottet har i sitt betänkande 2003/04:FiU 15 uttalat följande: ”Enligt bestämmelse i lagen om insättningsgaranti får som huvudregel ett institut som erbjuder sig att ta emot insättningar som omfattas av insättningsgarantin inte neka någon att sätta in medel.” I Post- och kassaserviceutredningen SOU 2004:52 kunde behoven av att det finns grupper som inte får tillgång till banker och därmed till betalservice påvisas. Utredningen föreslog bland annat en översyn av dessa regler. Någon sådan översyn har dock inte gjorts i regeringens proposition 2006/07:55 Statens ansvar för betaltjänster. Det är därför orimligt att enbart med hänvisning till insättningsgarantin hävda att det föreligger en tillgänglighet för alla i dagens banksystem. Det är orimligt att bankerna ska få ta russinen ur kakan men inte ta det ansvar som de har för att få ett fungerande betalsystem.