Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en parlamentarisk beredning bör tillsättas med uppdrag att studera frågan om ett nytt välfärdsmått för att beskriva en hållbar utveckling.
I den allmänna debatten används vanligen bruttonationalprodukten (BNP) per invånare som ett samlat mått på ett lands utveckling och graden av välstånd. Till exempel brukar Sveriges relativa position när det gäller BNP per invånare användas som ett argument i frågan om Sverige ligger bra eller dåligt till i välståndsutvecklingen.
I en ekonomi är det nödvändigt att hushålla med knappa resurser. Därför är det viktigt att få en god bild av vilka dessa resurser är och hur de förändras.
Bruttonationalprodukten mäter endast de värden som mäts i penningflöden. Ingen hänsyn tas till vare sig ekologiska, sociala eller kulturella värden. Några välkända exempel på problematiken är att en naturkatastrof i form av en storm som ödelägger stora delar av ett lands skogsbestånd på kort sikt leder till ökad BNP eftersom avverkningen av den fällda skogen genererar penningströmmar. Ingen hänsyn tas till förlusten av skog och tillhörande värden som biologisk mångfald eller skogen som socialt värde för rekreation.
Ett annat pedagogiskt exempel är när markanvändning, bekämpningsmedel m.m. ändrar insektsfaunan i en region så att ekosystemtjänsten ”pollinering” slås ut. Ekosystemtjänsterna ingår inte i BNP-begreppet men måste ingå i ett bredare eko-socialt välfärdsmått.
Den ensidiga fokuseringen till BNP leder fel för samhällsdebatt och beslutsfattare. Även om BNP bör behållas för att redovisa penningströmmarnas omfattning i ett samhälle bör det kompletteras med ett eller flera mått som är bättre utformade för att beskriva en hållbar samhällsutveckling i dess olika aspekter. Ett exempel på andra mått som används för att jämföra länder är FN:s Human Development Index (HDI), som även tar in sådant som hälsa.
Detta är ingenting som man kan förvänta sig att det är enkelt att ena sig om. Men en levande diskussion i samhället i denna fråga har ett värde i sig. En parlamentarisk beredning bör därför tillsättas med uppdrag att studera denna fråga, ta fram olika underlag och lämna förslag på välfärdsmått för att beskriva en hållbar utveckling. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.