Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av forskning om elöverkänslighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av sammanställning av fakta om ohälsa och strålning.
Runt 600 miljoner människor i världen använder mobiltelefon, och det blir fler och fler.
Samtidigt är det många som är oroliga för att använda mobiltelefon. Är det farligt eller inte farligt?
Det borde vara naturligt att ta människors oro på allvar. Tekniken utvecklas nu så snabbt att riskanalyser för hälsa och miljö inte hinner hålla jämn takt med den tekniska utvecklingen.
Den brittiska regeringen avrådde redan år 2000 barn från att använda mobiltelefoner och rekommenderade varningstext på telefonerna. 2005 konstaterar det engelska strålskyddsinstitutet åter att mobiltelefoner kan vara farliga för barn.
I den ansedda amerikanska tidskriften Nature publicerades i december 2004 en artikel med rubriken ”Mobiltelefonstrålning skadar laboratorie-DNA”. Artikeln handlar om de allra senaste rönen på området – resultaten av den EU-finansierade s.k. Reflexstudien som genomförts under fyra år av 12 forskarlag i 7 olika länder i Europa.
Ledaren för studien, professor Franz Adlkofer från Verum Foundation i München, citeras i artikeln och han säger bl.a. att ”vi har hittat en mekanism som kan förorsaka kronisk sjukdom” och att ”det är ingen tvekan om att strålning från mobiltelefoner orsakar skador på DNA under vissa omständigheter”.
En av forskarna i studien säger att i 40 års tid har man trott att de elektromagnetiska fälten från mobiltelefoner är för svaga för att kunna förändra arvsmassan. Men resultaten visar nu motsatsen.
En forskargrupp i Lund har visat att mobilstrålningen även perforerar blod- och hjärnbarriären samt ger skador och celldöd hos hjärnans nervceller även om långtidspåverkan ännu är oklar.
Professor Lennart Hadell i Örebro har visat på ökad risk för hörselnervstumör.
Vid en vetenskaplig konferens i Italien har nu 31 forskare höjt en varnande röst bl.a. avseende mobiltelefoni och barncancer, den s.k. Beneventoreresolutionen, från september 2006.
WHO har uppmanat alla länder att satsa på forskningsprogram om hur de elektromagnetiska fälten påverkar hälsan. Vetenskapsrådets experter förordar dock ingen sådan forskning. Inte heller Forskningsrådet för arbetsliv prioriterar denna forskning.
Fortfarande är forskarna oeniga om vilka effekter de kemiska föroreningarna i bl.a. kontorsmiljöer och de elektromagnetiska fälten har på människokroppen.
Klart är dock att en stor grupp människor har utvecklat allvarliga besvär. Mycket talar för att överkänslighetsreaktioner i bl.a. IT-miljö, t.ex. elöverkänslighet, orsakas av en rad samverkande faktorer där kemiska och fysikaliska faktorer tillsammans med människans individuella toleransnivå spelar en avgörande roll. Det råder ingen tvekan om att elöverkänslighet är ett verkligt sjukdomstillstånd och därför måste tas på stort allvar.
Fenomenet elöverkänslighet har nu funnits i över 20 år. Trots detta har forskningen inte kunnat ge säkra förklaringar till vad som orsakar problemen. Oavsett vilka förklaringar som kan komma att ges kvarstår faktum – för dem som drabbas av elöverkänslighet är det ett reellt problem. I Socialstyrelsens miljöhälsorapport 2001 uppskattas antalet elkänsliga personer i Sverige till ca 200 000.
Sjukdomsbilden varierar, men bland vanligt förekommande symtom som brukar uppges återfinns trötthet, huvudvärk, hudutslag, stickningar, värmekänsla och minnesproblem. Resultaten av undersökningar som gjorts pekar också på att det hos en förhållandevis stor grupp av befolkningen finns en oro för att elektriska eller magnetiska fält orsakar ohälsa. Det finns ett stort behov av ytterligare forskning som utgår från de drabbades behov.
Idag finns goda exempel på att organisationer, fackförbund, offentliga och privata arbetsgivare tar problemet med elöverkänslighet på allvar. I de fall elöverkänsligheten respekteras och tas på allvar får också de drabbade stöd och hjälp. Fortfarande finns dock alldeles för många exempel på när stödet inte fungerar eller helt uteblir.
År 2002 lade svenska och finska forskare fram nya forskningsresultat som ytterligare förstärker bilden att elöverkänslighet måste tas på allvar. Vad denna forskning visar är att elöverkänsliga får en allvarlig förändring i blodbilden efter exponering från starka elektromagnetiska fält.
Det finns stor anledning att anamma flera försiktighetsåtgärder med tanke på dessa och övriga varningssignaler som bl.a. pekar på strålningsriskerna från kraftledningar samt osäkerhet om mobiltelefonanvändningens långsiktiga inverkan på hälsan.
Strålning från 3 G-master ligger långt under de värden som EU lagt fast som övre tillåten gräns. Denna svaga strålning har hittills ansetts som ofarlig. I oktober 2003 publicerades en studie från Nederländerna om att strålning från 3 G-master gett symptom av huvudvärk och yrsel. Svenska experter anser resultatet som oroande även om studien inte visar på permanenta skador på hälsan.
I februari 2007 antog det belgiska parlamentet en ny lag som innebär en kraftig sänkning av tillåten strålning från trådlös kommunikation. Den nya lagen föreskriver att den sammanlagda strålningen från olika källor i frekvensbandet 0,1 till 300 GHz inte får överstiga 3 V/m (volt per meter).
Syftet med lagen är att begränsa möjliga effekter på hälsan av mobilantenner. Lagen är ett resultat av klagomål från invånare i Bryssel om sömnrubbningar efter installationen av mobilantenner i närheten. I Sverige samt flera andra europeiska länder är gränsvärdet mellan 41 och 61 V/m beroende på frekvens.
Sveriges gränsvärde skyddar enbart mot omedelbara effekter och ger inget skydd mot effekter av långvarig exponering. Det är därför inte accepterat av en rad andra länder, däribland Italien, Schweiz och Ryssland.
Vuxna ska fatta sig kort och ha handsfree medan små barn inte alls bör prata i mobiltelefon för man vet aldrig. Det är Strålskyddsinstitutets nya råd 2006. Samtidigt visar nya forskningsrön tydliga samband mellan mobiltelefoni och cancer. Myndigheterna har tidigare legat lågt i diskussionen om strålningen från mobiltelefoner är skadlig eller inte. Men sedan ett par månader manar SSI till försiktighet, framför allt bland barn och ungdomar.
Redan för flera år sedan gick SSI:s motsvarigheter i andra länder ut med liknande uppmaningar. Företrädare för myndigheten har uttalat: ”Vi gjorde inte den riskbedömningen tidigare, men anser att det idag har kommit fram skäl som är starka nog för att vi ska mana till försiktighet.”
I juni 2005 beslutade den socialdemokratiska regeringen att Post- och telestyrelsen ska göra det möjligt för allmänheten att via myndighetens webbplats ta del av uppgifter om basstationssändare för allmänt tillgänglig mobiltelefoni i myndighetens frekvens- och tillståndsregister.
Det är uppenbart att allt fler studier visar på uppenbara risker med mobiltelefoni. Det är dags att ta initiativ till en sammanställning över det aktuella kunskapsläget för eventuella ställningstaganden kring gränsvärden. Samtidigt kan vikten av fortsatt forskning inte nog betonas.
Den av myndigheter idag tillämpade s.k. försiktighetsprincipen är ett viktigt bevis för att vi i fortsättningen måste använda oss av ett mer långsiktigt hållbart tänkande. Det är ett förhållningssätt där eventuella kortsiktiga vinster får stå tillbaka för de vinster vi kan göra i det långsiktigt hållbara perspektivet.
Lika uppenbart som behovet av att elöverkänsliga ej särbehandlas utifrån den nationella handlingsplanen för handikappolitiken och FN:s standardregler, står det klart att det behövs mer forskning om hälsoeffekterna av elektromagnetiska fält. Mellan dessa två åtgärder bör det heller inte råda någon betydande motsättning.