Riksdagen avslår regeringens förslag till mål för politikområde Bostadspolitik och avslår tillika regeringens förslag att upphäva nuvarande mål för politikområdet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förvärvsgarantier.
Riksdagen anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till anslag 31:2 Räntebidrag m.m. för budgetåret 2008 835 476 000 kr.
Riksdagen beslutar att uppta ett anslag, Investeringsstöd för hyreslägenheter, på nytt konto och anvisar i enlighet med vad som anförs i motionen till anslaget för budgetåret 2008 250 000 000 kr.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en miljardsatsning för attraktiva boendemiljöer och bostäder i miljonprogrammen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om bostadsbidragets utgiftsområdestillhörighet.1
Riksdagen avslår regeringens förslag till mål för politikområde Konsumentpolitik och regeringens förslag att upphäva nuvarande mål för politikområdet.
1 Yrkande 6 hänvisat till KU.
I våra bostadspolitiska kommittémotioner anger vi närmare hur vi vill verka för en social bostadspolitik som ger möjlighet för alla människor till en bra bostad till en rimlig kostnad. Bostadspolitiken måste vara såväl ekologiskt som socialt hållbar, och därför krävs också statliga insatser på området. Våra förslag till ändrade ramar för utgiftsområdet framgår nedan av tabell. Där ramen inte kommenteras, avviker förslaget inte från regeringens förslag.
Den borgerliga regeringen överger bostadspolitikens tidigare målsättningar om en social bostadspolitik och ger därmed motiv för sina tidigare nedskärningar på området. Särskilt hårt har den förda politiken slagit mot hyresrätter och hyresgästerna.
Vi socialdemokrater har tidigare aviserat att vi vill förändra bostadsfinansieringssystemet och göra en miljardsatsning på miljonprogrammen. Därför vill vi införa ett kraftfullt investeringsstöd till byggandet av hyresrätter samt avsätta medel för att påbörja en satsning för attraktiva boendemiljöer i miljonprogrammet.
Det nuvarande målet för bostadspolitiken är:
Alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön skall bidra till jämliga och värdiga förhållanden och särskilt främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling vara grund för verksamheten.
Den borgerliga regeringen föreslår att dessa målsättningar upphävs.
Det betyder bland annat att den sociala bostadspolitiken om bra bostäder till rimliga kostnader åt alla tas bort. Målet om en social bostadspolitik ersätts istället med ett mål för bostadsfrågor som innebär ”långsiktigt väl fungerande bostadsmarknader där konsumenternas efterfrågan möter ett utbud av bostäder som svarar mot behoven”. Målen förändras utan någon som helst föregående diskussion med opposition eller intresseorganisationer – något som annars har varit brukligt under en lång tid tillbaka. Hanteringen av hur politikens mål utformas tyder på ett oansvarigt och slentrianmässigt sätt att betrakta bostadspolitiska överväganden.
Den passiva målsättning som föreslås gör det tydligt att den borgerliga regeringens målsättning inte är att använda bostadspolitik för att förbättra för enskilda människor, istället tas nya steg mot marknadshyror och sämre villkor för dem som har sämst förutsättningar. Det är vidare högst oklart vilka – och vilkas – behov som bostäderna ska svara mot.
Boende lyfts fram som en social rättighet både i FN-deklarationen (artikel 25) och i den svenska grundlagen. I 1 kap. 2 § första stycket regeringsformen står: ”Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.” Den bostadspolitik som förs av den nuvarande regeringen för allt längre bort från det grundlagsskyddade bostadspolitiska målet, och leder istället till ökad bostadsbrist, ökad trångboddhet och en ökad social segregation. Det är därför ytterst tveksamt om det nya målet är förenligt med gällande grundlags målsättningar och intentioner.
För oss socialdemokrater är bostaden och bostadsmiljöerna en självklar del av välfärdspolitiken: Var du bor och hur du bor har betydelse för hela din livssituation och dina framtida livschanser. För oss är det väsentligt att även människor med mindre ekonomiskt utrymme har möjlighet till ett bra boende till rimliga kostnader. En social bostadspolitik tjänar alla på i längden. Vi motsätter oss därför att målet om en social bostadspolitik upphävs.
För oss socialdemokrater är det angeläget med en bostadsfinansiering som är långsiktigt stabil, med neutrala, enkla och tydliga regler i syfte att främja människors behov av ett bra boende.
Den borgerliga regeringen har beslutat att avveckla räntebidragen, och därmed har inga nya räntebidrag beviljats för projekt som påbörjats efter den 31 december 2006. Detta får effekter för volymberäkningarna. De tidigare ökningarna i volym som den socialdemokratiska regeringen beräknade grundar sig i beräknade nya räntebidragsärenden beroende på att det byggs nya lägenheter som beviljas räntebidrag. På grund av regeringens slopande av bostadsfinansieringen, avtar också byggandet av hyresrätter. Enligt Boverket halverades nybyggnationen av flerbostadshus under första halvåret 2007 jämfört med 2006 (Boverket, september 2007).
Boverket skriver i rapporten Många mål – få medel (2005) dels att räntebidrag till nyproduktion har verkat i rätt riktning, dels att investeringsstöden har haft en särskilt god effekt: De har haft effekt på såväl omfattningen och inriktningen på bostadsbyggandet som på hyresnivåerna. Hyresnivåerna har blivit märkbart lägre än de annars skulle ha varit, i synnerhet i de projekt som fått båda stöden.
Ett av motiven bakom räntebidragen var också att kompensera hyresgästerna för den fördel villaägare har i avdragsrätten. De är ett viktigt erkännande av att skattesystemet slår olika för de olika upplåtelseformerna och av att staten inte ska gynna någon boendeform. Avvecklade räntebidrag leder till högre boendekostnader och riskerar att leda till högre hyror.
Vi socialdemokrater anser att det behövs ett nytt finansieringssystem för att det ska tillskapas nya hyreslägenheter på bostadsmarknaden, i syfte att uppnå den socialdemokratiska målsättningen att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader och en stimulerande och trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Det tidigare räntebidragssystemet måste växlas ut mot ett stöd som möter framtidens behov.
Utöver satsningar på nyproduktion måste vi finna ett sätt att förbättra bostadsmarknaden genom att skapa fler attraktiva bostäder och boendemiljöer i miljonprogrammen. Men vi är nu också tvungna att utgå ifrån de beslut som faktiskt har fattats i bostadspolitiska sammanhang det senaste året.
Till dess ett nytt finansieringssystem finns konstruerat, anser vi det vara motiverat att något mildra den snabba nedtrappningen av dagens räntebidragssystem. De flerfamiljshus som är byggda såpass nyligen att man ännu ej betalar fastighetsskatt drabbas hårt av regeringens bostads- och skattepolitik. Hyresgästerna i detta bestånd får bära en stor merkostnad i form av kraftigt ökade boendekostnader. Vi vill därför mildra nedtrappningen av räntebidragen för denna kategori och anslår därför mer pengar än regeringen för detta. Därigenom vill vi förhindra de värsta effekterna av den blå skatteväxlingen.
Enligt regeringens förslag ska regeringen få ställa ut kreditgarantier till kreditinstitut som lånar ut pengar till enskilda för förvärv av bostad (förvärvsgaranti) intill ett belopp om 5 miljarder kronor. Garantin får avse räntebetalningar upp till 100 000 kronor under högst 10 år. Vi är öppna för att se närmare på en sådan idé, men vill försäkra oss om att det inte konstrueras så att låntagare som egentligen inte har råd att ta lån hamnar i en skuldfälla, på grund av att det inte finns andra alternativ på en borgerlig bostadsmarknad än att äga sin bostad. Det bör dock noteras att i regeringens förslag står inte staten som garant för lånen, utan staten står endast som garant åt kreditinstituten. Det är den enskilde som får ta hela risken.
Den borgerliga politiken har lett till att byggandet av hyresrätter har minskat kraftigt. Istället byggs bostadsrätter i attraktiva lägen som låginkomsttagare och unga människor i regel inte har möjlighet att efterfråga. Enligt Boverkets indikatorer för september 2007 minskar troligen byggandet av hyresrätter markant 2008 till följd av de borttagna stöden, medan bostadsrätter och egnahem fortsätter att öka. Boverket anger också att under första halvåret 2007 har nybyggnationen av flerbostadshus halverats i jämförelse med samma period 2006 (Källa: Boverkets indikatorer, Brist på resurser kan bromsa byggandet, Boverket, september 2007).
Boverkets siffror visar tydligt att det krävs statliga insatser för att bygga bostäder. Vi vill därför införa ett nytt investeringsstöd som stimulerar byggandet av billiga och miljövänliga hyresbostäder samt stimulerar produktion av mindre lägenheter till låga hyror. Till skillnad mot tidigare investeringsstöd vill vi ställa krav på att produktionen och driften av nya fastigheter ska vara miljövänlig.
Vi anser att ett nytt bostadsfinansieringssystem måste ta hänsyn till detta, varför vi vill föreslå att riksdagen anvisar 250 miljoner kronor år 2008, därefter 600 miljoner kronor år 2009 och ytterligare 700 miljoner kronor för 2010.
Den borgerliga regeringen har aviserat att den avser att ta bort förmögenhetsskatten och göra om fastighetsskatten så att den främst gynnar människor som har högt taxerade småhus i attraktiva områden. Samtidigt vet vi att det existerar ett stort renoveringsbehov i det befintliga beståndet i miljonprogramsområdena. Genom denna ”blåa skatteväxling” sker en enorm förmögenhetsöverflyttning till de människor som redan idag har en bra situation på bostadsmarknaden. Därför vill vi socialdemokrater att en satsning på miljonprogramsområdena prioriteras framför att pengarna fördelas till välbemedlade villakvarter.
Skillnaden mellan olika bostadsområden ökar, särskilt i de större städerna. Boendet har blivit en klassindikator, varför vi tror att det är väsentligt att öka utbudet av attraktiva bostadsområden. Det finns bostadsområden där husen förvisso har bra lägenheter med god standard, men området eller stadsdelen i sin helhet har brister. Vi vill ha trygga bostadsområden där människor trivs och där företag vill etablera sig.
Vi behöver en bättre variation där bostäder, affärer, restauranger och arbetsplatser blandas och tillgången till kommunikationer är god. Upprustning, ombyggnad och förnyelse av redan befintliga hus och miljöer måste prioriteras i ord och handling. Staten har ett ansvar för samordning, ansvarsfördelning och kompetensförsörjning. För att driva på utvecklingen lokalt bör staten ta initiativ tillsammans med andra berörda, fastighetsägare, kommuner och näringsliv, så att stadsförnyelse av de mest utsatta bostadsområdena prioriteras.
Den borgerliga regeringen har tidigare anfört att syftet med att överföra bostadsbidragen från utgiftsområde 18 till utgiftsområde 12 är att anpassa indelningen i politikområden till riksdagens arbetsformer. I själva verket innebär förslaget det motsatta, dvs. en anpassning av riksdagens arbetsformer till den politikområdesindelning som regeringen arbetar efter. Förslaget innebär att frågor om bostadsbidragen inom riksdagen flyttas från civilutskottet, som bereder bostadspolitiska frågor, till socialförsäkringsutskottet, som bereder frågor om den ekonomiska familjepolitiken.
Bostadsbidragen har sedan lång tid ansetts ha både ett bostadspolitiskt och ett familjepolitiskt syfte. Det är också bakgrunden till den nuvarande ordningen som innebär att riksdagen bereder frågor om bidragen i ett bostadspolitiskt sammanhang, men samtidigt av regeringen får en resultatredovisning som även förhåller sig till målet för den ekonomiska familjepolitiken, dvs. att skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan familjer med och utan barn ska minska. Riksdagen har emellertid vid flera tillfällen, i bred enighet, framhållit värdet av att redovisningen av bidragsverksamheten knyts närmare till en bedömning gentemot det bostadspolitiska målet, vilket bl.a. innebär att alla ska ges förutsättningar att leva i goda bostäder till rimliga kostnader (se t.ex. 2004/05:BoU1).
Mot den bakgrunden förstår vi den borgerliga regeringens utgångspunkter som att bostadsbidragen, i strid med riksdagens tidigare uttalanden, i fortsättningen bör ses främst, eller eventuellt enbart, som ett familjepolitiskt medel. Detta ligger också i linje med de uttalanden som finansministern nyligen gjorde om bostadsbidragens framtid. Finansministern framförde i en radiointervju i april 2007 uppfattningen att bostadsbidragen bör avvecklas och ersättas med ett utökat barnbidrag.
Det råder ingen tvekan om att bostadsbidragen är ett viktigt bostadspolitiskt instrument. Regeringens tidigare förslag om att ta bort bostadsbidragen från bostadspolitiken kan inte ses på annat sätt än att regeringen nu fullföljer sin ambition att starkt begränsa statens ansvarstagande för bostadspolitiken. De av den borgerliga regeringen föreslagna nya målsättningarna går i samma ansvarslösa riktning. Värst drabbas de människor som redan har en besvärlig situation.
Vi anser att bostadsbidragen bör utvecklas som ett bostadspolitiskt instrument med syfte att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda och tillräckligt rymliga bostäder. Detta står i skarp kontrast till den borgerliga regeringens målsättningar och praktiska politik. Vi anser således att riksdagen ska återföra bostadsbidragen från utgiftsområde 12 till utgiftsområde 18. Riksdagen bör således också för budgetåret 2008 anvisa 3 199 000 000 kronor till anslag 21:8 Bostadsbidrag.
Nuvarande konsumentpolitiska mål ”Trygga konsumenter som handlar hållbart” och dess delmål med fokus på hushållning av egna och gemensamma resurser föreslås upphävas och ersättas med följande mål: ”Konsumenterna har makt och möjlighet att göra aktiva val.” Något delmål om hållbarhet finns inte med, och därmed försvinner hållbarhetsaspekten i konsumentpolitikens målsättningar.
Regeringens målsättning säger inte någonting om olika människors förutsättningar. Den är bara ett konstaterande – men inget mål i sig. Vad de aktiva valen ska syfta till eller någon särskild maktanalys av olika konsumentgrupper saknas helt från regeringens sida. Trots att det borde vara självklart för alla att våra konsumtionsmönster är en avgörande fråga för ett hållbart samhälle, tar regeringen bort hållbarhetsmålet från konsumentpolitiken. Tyvärr verkar den borgerliga regeringen inte koppla samman konsumtionen med miljön, vilket i grunden sannolikt handlar om bristande kunskap och engagemang på området. Att inte ha miljön i åtanke när det gäller konsumtionsmönstren är en oansvarig politik för framtiden.
Vi socialdemokrater har tidigare aviserat att vi vill förändra bostadsfinansieringssystemet och göra en miljardsatsning på miljonprogrammen. Därför vill vi införa ett kraftfullt investeringsstöd till byggandet av hyresrätter samt avsätta medel för att påbörja en satsning på att få bostadsmarknaden att fungera bättre genom att tillföra fler attraktiva bostäder i det befintliga beståndet. En social bostadspolitik med ekologiskt och socialt ansvarstagande behövs – och är möjlig!