Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att bygga fler hyresrätter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av regelverket för att garantera bruksvärdeshyror vid andrahandsuthyrning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om åtgärder för att allmännyttiga bostäder ska finnas kvar i attraktiva områden.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om upprustning av förorterna.
Förra mandatperioden byggdes över 20 000 bostäder i Stockholmsregionen. Det gav tusentals nya och gamla stockholmare möjligheten att flytta hemifrån eller flytta till ett bättre boende. Bostadsmarknaden förbättrades vilket inte minst visade sig i att antalet av bostadsförmedlingen förmedlade lägenheter ökade kraftigt.
Denna utveckling har raserats av de nya borgerliga majoriteterna i riksdagen och i de borgerligt styrda kommunerna i Stockholms län. Investeringsstödet för hyresrätter har tagits bort, vilket i praktiken innebär ett totalstopp för byggandet av nya hyreslägenheter. Samtidigt genomförs en ohejdad utförsäljning av hyreslägenheter till bostadsrätter där många boende ställs inför valet att antingen friköpa sin lägenhet eller tvingas bli hyresgäst hos sina grannar. Med färre hyreslägenheter blir det åter svårare för unga människor att flytta hemifrån, och bostadsförmedlingens möjligheter att lösa människors bostadsbehov försvåras, något som kommer att slå hårt mot de stockholmare som inte redan har någonstans att bo.
Utförsäljningen är också ett hot mot Stockholms utveckling. Handelskammaren, näringslivet och KTH lyfter alla fram att tillgången på hyresrätter har en stor betydelse för rörligheten på bostadsmarknaden. En minskad andel hyresrätter riskerar att skapa inlåsningseffekter som följd och på sikt förstärker detta segregationen. Stockholm måste öka byggandet av både bostadsrätter och hyresrätter. För att möjliggöra att det byggs tillräckligt med hyresrätter är investeringsstödet för produktion av hyresrätter ett viktigt stöd. En annan åtgärd är att Stockholmsregionen behöver en effektiv förmedling av bostäder. Att alla kommuner bör ha någon form av kommunal bostadsförmedling är ett rimligt krav att ställa. Hur detta ska organiseras måste vara ett ansvar för varje kommun.
I bostadsbristens tider blir andrahandsuthyrningen en viktig del i bostadspolitiken. Andrahandsuthyrningen växer kraftig i storstäderna, och för många är det den enda möjligheten till eget boende, särskilt gäller detta unga. De som redan är etablerade på bostadsmarknaden gynnas av sänkningen av fastighetsskatten, bostadsrättsombildningar och förändringar i villkoren för andrahandsuthyrning. De som ännu inte tagit sig in på bostadsmarknaden får allt svårare att göra det. De riskerar att vara hänvisade till andrahandsboende med oskäliga hyror, inneboende i någon annans bostad eller att få bo kvar med föräldrarna långt över tjugoårsåldern.
Lagstiftningen när det gäller andrahandsuthyrningen är oklar främst när det gäller hyressättningen. Det finns därför starka skäl till att se över regelverket för att garantera bruksvärdeshyror vid andrahandsuthyrningen.
Vi vill värna hyresrätten. Den har en viktig roll i välfärdssamhället och för arbetet med en social bostadspolitik. Den borgerliga regeringens valfrihet gäller bara dem som har en bostad medan de som står utanför ska ges sämre förutsättningar att få en bostad. Hyresrätten skapar flexibilitet och mångfald som är viktig och möjliggör inträdet på bostadsmarknaden för alla, särskilt för dem som inte har ekonomiska förutsättningar att köpa in sig.
Regeringens förändring av bostadsbeskattningen, med höjd reavinstskatt och sänkt fastighetsskatt, gör det också svårare för människor att anpassa sitt boende efter sin livssituation. Den unga barnfamiljen får det svårare att flytta till huset man kanske drömmer om. Det nyblivna pensionärsparet får det svårare att flytta till en mindre och anpassad lägenhet. Stigande räntor gör det svårare för dem som tvingas ta stora lån att ha råd med sitt boende. Särskilt drabbade är unga.
Vi socialdemokrater vill värna valfriheten på bostadsmarknaden. En mångfald är viktig både för utveckling av regionen och för människors möjligheter att kunna få en bostad som passar utifrån var man befinner sig i sin livscykel.
Ombildningen som skedde mellan 1999 och 2004 innebar att 12 000 allmännyttiga hyreslägenheter försvann. Över 80 procent var belägna i Stockholms innerstad vilket har lett till att det finns totalt 12 procent allmännyttiga hyreslägenheter i innerstaden. Motsvarade siffra i ytterstaden är 35 procent. En liknande utveckling kan vi också nu se i samband med de intresseanmälningar som finns för ombildningar med den skillnaden att trycket har ökat när det gäller yttre innerstaden. Utvecklingen i kranskommunerna är liknande. I Upplands Väsby har den politiska majoriteten beslutat att kraftigt minska antalet hyresrätter i kommunen. En annan oroande tendens är att flera av ombildningarna sker till priser klart under gällande marknadsvärde, vilket vi inte anser är acceptabelt.
De stora förlorarna är den nära miljon unga som ska ut på bostadsmarknaden under de närmaste åren. Flertalet kommer att bosätta sig i Stockholmsregionen. Boendefrågan håller på att bli en av de stora generationskonflikterna, särskilt i storstadsområdena. Unga vuxna tillhör utan tvivel de grupper som drabbades hårdast av bostadsbristen. Andelen unga som bor kvar i föräldrahemmet har enligt SCB och Ungdomsstyrelsen rapport Ung 2007 ökat i åldern 20–25 år. Det är stora skillnader mellan män och kvinnor men också mellan utbildningsbakgrund och etnicitet.
Nästan 50 procent av unga män i storstäderna bor hemma; motsvarande siffra för kvinnor är knappt 30 procent. När det gäller utländsk bakgrund är bilden densamma men andelen kvinnor är något högre. Unga vuxna med föräldrar som har akademisk bakgrund bor i mindre utsträckning kvar i föräldrahemmet än unga som har föräldrar med lägre utbildning. Deras föräldrar gavs goda möjligheter att skaffa sig ett eget boende genom ett stort samhällsstöd till bostadssektorn. Men dagens unga har betydande svårigheter att få ett eget boende.
I första hand efterfrågas billiga hyresrätter, men regeringen och de borgerligt styrda kommunernas politik försvårar snarare än underlättar för inträdet. Om fler unga ska få chansen till en etablering måste fler och billigare hyresrätter byggas och fler hyresrätter vara kvar. Genom slopandet av tillståndsplikten vid ombildning från hyresrätt till bostadsrätt har regeringen försvagat hyresrättens ställning och därmed hyresgästernas ställning. De hyresgäster som medvetet valt att bo hos en allmännyttig hyresvärd riskerar numera att tvingas in i valet mellan att medverka i en bostadsrättsombildning eller att bli hyresgäst till sina grannar.
Utförsäljningstakten av hyresrätter i Stockholm går så pass snabbt att det finns en uppenbar risk att det snart inte finns några allmännyttiga lägenheter i innestaden. Utvecklingen i inre ytterstaden påminner om det som skedde mellan 1999 och 2002. Därför finns anledning att överväga om inte tillståndsplikten för försäljning av kommunala fastigheter bör återinföras för att allmännyttan ska finnas kvar i attraktiva områden.
Stockholms förorter är hembygden för tusentals människor. Förortens utveckling och förutsättningar är en viktig del för den socialdemokratiska bostadspolitiken. I miljonprogramsområdena behöver staten medverka för att ekonomiskt stödja renoveringar och upprustningar av byggnader, kommunikationer och offentlig service. Det är helt orimligt att de boende själva ska stå för hela kostnaden, utan det behövs en utvecklad finansieringsform. Vår uppfattning är att ansvaret för upprustningen måste delas av både stat, landsting och kommuner. Det handlar inte bara om att rusta upp fastigheterna utan också om hur vi rustar upp förorterna med långsiktiga satsningar för att modernisera förortens bostäder, skapa trygghet, bygga bra skolor och se till att det finns jobb. Staten behöver ta ett bredare grepp om moderniseringen av förortsområdena. Det gäller i synnerhet de bostadsområden som uppfördes under 1960- och 1970-talen. Enligt SABO kommer nödvändiga ombyggnader att kosta över 70 miljarder kronor. För bostadsföretagen i Stockholmsregionen handlar det om kostnader på minst 20–30 miljarder kronor.
Målet är att ta fram konkreta åtgärder för att rusta upp miljonprogrammen och satsa på framtiden. För Stockholm handlar det om att göra ett miljardprogram för miljonprogrammen som innebär inte bara en upprustning av nedslitna hus utan också att generera levande bostadsområden med blandade upplåtelseformer och en bra kollektivtrafik. Om bostadsbolagen och kommunerna själva tvingas stå för hela kostnaden för ombyggnad och renovering kommer detta att drabba hyresgästerna med kraftiga hyreshöjningar eller resultera i stora kommunala skattehöjningar. Regeringen verkar inte se vidden av problemen eller är kallsinnig inför de stora problemen som kommunerna, de allmännyttiga bostadsföretagen och inte minst hyresgästerna står inför. Lösningarna som hitintills presenterats har bara handlat om att underlätta för utförsäljning och ombildning.