Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av ett helhetsgrepp på ombyggnaden av bostäder från 1960- och 1970-talen.
Mellan 1965 och 1975 byggdes en miljon bostäder i Sverige för att bygga bort bostadsbristen och snabbt få bort omodernt och osunt boende. Det var en enastående bedrift som saknar motstycke – den välfärdsvinst som många familjer fick uppleva med badrum och andra förbättringar kan inte underskattas. Denna kraftsamling var bara möjlig att genomföra i samarbete mellan staten, kommunerna, bostadsorganisationerna och byggföretagen.
Nu närmar sig detta stora bostadsbestånd 50-årsdagen. Det innebär att renoverings- och ombyggnadsbehovet kommer att bli aktuellt de kommande åren. Husen behöver en teknisk uppdatering; försörjningssystem för VA, värme, el etc. kommer att behöva renoveras och bytas liksom ofta tak och fasader som är tärda av tidens tand.
Men det är inte bara en rent teknisk uppdatering som är önskvärd. Klimatpolitiken har identifierat energiförbrukningen i våra bostäder som den ena av de verkligt stora utmaningarna om vi kraftigt ska kunna reducera utsläppen av växthusgaser. Renoveringsbehovet av cirka en fjärdedel av landets bostäder stämmer därför tidsmässigt överens med när stora klimatinvesteringar måste göras. I samband med upprustningen bör alltså ny klimatsmart energiteknik byggas in. Därför måste redan nu ny teknik för energisnål uppvärmning och hushållsmaskiner tas fram för att tillgodose de framtida stora behoven.
Utöver teknisk upprustning och klimatsmart ombyggnad ger också ombyggnaderna av dessa bostäder en unik möjlighet att möta behoven hos en mer åldrad befolkning som kräver högre tillgänglighet. Inte minst för den framtida äldreomsorgen är det viktigt att äldre får möjlighet att göra ett reellt val mellan att bo i sin egen bostad och att flytta till specialboende. Då krävs det att det stora beståndet av bostäder är anpassat. Den kanske största utmaningen är behovet av hissar i tre- och fyravåningshus i beståndet.
Det rent tekniska behovet av upprustning av bostäder från 60- och 70-talet ger alltså en unik möjlighet att göra stora förbättringar både i klimatpolitiken och för våra äldre. De rent tekniska förbättringarna är i huvudsak respektive fastighetsägares ansvar medan de klimat- och tillgänglighetsrelaterade förbättringarna också är av samhälleligt intresse. När en fjärdedel av bostadsbeståndet ska byggas om finns det stora möjligheter att få synergieffekter om samhälle och fastighetsägare samarbetar om metod- och teknikutveckling liksom naturligtvis om finansieringen.
Regeringen bär huvudansvaret för att en sådan samordning och teknikutveckling kommer till stånd.