Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en moderniserad namnlag.
I många år har frågan om en översyn och modernisering av namnlagen diskuterats. För egen del grundar sig mitt engagemang i denna fråga i en övertygelse om att vi alla äger rätt till makten över våra egna liv. Därför borde det vara den enskilde medborgaren som äger rätten att välja sitt namn. Staten har länge reglerat denna fråga i syfte att försöka registerföra och hålla ordning. Detta är dock inget hållbart argument sedan staten redan år 1947 beslutade att införa personnummer för att klara denna uppgift. Därmed faller det vanligast använda argumentet för att inte låta var och en själv få välja sitt eget namn. Ändå kan det finnas anledning att reglera hur detta ska gå till, förslagsvis i form av en särskild namnlag. Men den namnlag vi idag har är inte bara alltför begränsad i vad den tillåter. Den är också alltmer omodern.
Riksdagen har därför redan år 2001 påtalat för regeringen att tiden är mogen för att se över namnlagen. På våren 2005 beslutade riksdagen att tillkännage att regeringen bör ta initiativ till en översyn av namnlagen (bet. 2004/05:LU13, rskr. 180). Detta mot bakgrund av att bland annat Patent- och registreringsverket (PRV) belyst behovet av att namnlagen ses över och att rättsreglerna bättre anpassas till samhällsmedborgarnas behov av att ändra sina namn på ett lättbegripligt och rättssäkert sätt.
Men trots återkommande uppmaningar från riksdagen genomförde den förra socialdemokratiska regeringen inte någon översyn av namnlagen. Däremot lovade den dåvarande justitieministern Thomas Bodström i sitt svar på en skriftlig fråga (2005/06:2010 om översyn av namnlagen) från Martin Andreasson (fp) att han avsåg att under hösten 2006 ”återkomma med besked om hur arbetet kommer att bedrivas vidare”.
Själv motionerade jag i denna fråga i motion 2006/07:C246 som riksdagen behandlade i betänkande 2006/07:CU16. Utskottet beslutade att avslå motionen med hänvisning till att det redan pågår arbete i den fråga som motionen behandlade. Nu har ytterligare ett år gått utan att något förslag presenterats. Det är därför fortsatt angeläget att regeringen går riksdagen till mötes och skyndsamt genomför den utlovade översynen av namnlagen. I detta arbete bör en diskussion föras om både förnamn, mellannamn och efternamn. Vidare bör internationellt privaträttsliga frågor tas upp, liksom frågor som rör handläggningen av mål och ärenden.
Till exempel bör möjligheterna att byta namn till gårdsnamn utökas och bestämmelserna om mellannamn förändras så att makar ska kunna bära både ett gemensamt efternamn och ett gemensamt mellannamn. Det bör också bli möjligt att överföra mellannamn från föräldrar till barn. Dessutom bör makar kunna lägga samman sina tidigare efternamn och skapa ett nytt och gemensamt familjenamn – ett dubbelnamn både med och utan bindestreck.
Ambitionen med översynen bör vara att ge människor större möjlighet att själva välja namn. Namnlagen ska därför i första hand utformas efter människors behov och inte byråkraternas önskemål om till exempel enkel registerföring. För detta ändamål finns som sagt sedan 60 år våra personnummer.