Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en könsneutral äktenskapslagstiftning.
”Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter.” Så lyder artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Detta förpliktigar. Det borde vara en självklarhet att alla människor får leva sitt liv som hon eller han vill utan att staten pekar ut vad som är rätt eller diskriminerar vissa människor genom särlagstiftningar.
Regeringen beslutade den 27 januari 2005 att en särskild utredare, biträdd av två referensgrupper – en med företrädare för riksdagspartierna och en med företrädare för trossamfund – ska ta ställning till om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap (dir. 2005:6).
Av direktiven framgick att utredaren skulle göra en grundlig analys av frågan om par av samma kön bör kunna ingå äktenskap och redovisa samtliga skäl som talar för och emot detta. Vidare skulle utredaren ta ställning till formerna för ingående av äktenskap. Utredaren skulle överväga om behörigheten för trossamfund att företräda det allmänna vid ingående av äktenskap bör finnas kvar eller om äktenskap endast bör få ingås civilt.
Regeringens utredare lämnade sitt slutbetänkande ”Äktenskap för par med samma kön – Vigselfrågor”, SOU 2007:17, i mars 2007. Äktenskaps- och partnerskapsutredningen föreslår sammanfattningsvis att även par med samma kön ska kunna ingå äktenskap.
Utredningen konstaterar att den traditionella betydelsen av äktenskapet som en heterosexuell relation inte kan vara avgörande för om äktenskap ska öppnas också för par med samma kön. Man anser inte heller att den invändning som rör reproduktivitet – dvs. att äktenskapet är en samhällelig institution där barn ska födas och växa upp – är relevant, då barnafödande inte är något krav för äktenskap. Utredningen föreslår således att partnerskapslagen upphävs samtidigt som par med samma kön får möjlighet att ingå äktenskap.
Utredningen ser ingen anledning att övergå till ett system med enbart borgerlig vigsel. Vigslar inom trossamfund ska alltså finnas kvar enligt utredningen. I betänkandet konstaterar utredningen att det inte bör införas någon vigselplikt vare sig för vigselförrättare inom trossamfund eller för samfunden.
Vad gäller de borgerliga vigslarna så föreslår man att domstolarna ska befrias från uppgiften att förrätta vigslar. I stället ska alla borgerliga vigslar förrättas av dem som förordnas av länsstyrelserna. Endast personer som är villiga att viga såväl en kvinna och en man som två personer med samma kön bör komma i fråga för uppdraget som vigselförrättare.
Alla människor är lika mycket värda och ska vara lika inför lagen. Det är därför självklart att samhället erbjuder samkönade par samma möjlighet att bilda familj med juridiska rättigheter och förpliktelser som följd.
Det finns idag inga sakliga motiv för att behålla nuvarande ordning. Partnerskapslagen borde följaktligen avskaffas, och i stället borde en könsneutral äktenskapslagstiftning inrättas i enlighet med Äktenskaps- och partnerskapsutredningens förslag.