Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätten till ersättning för ombudskostnader vid person- och trafikskadereglering.
Fram t o m 1988 kunde rättshjälp beviljas för att anlita ombud i personskaderegleringar. När rättshjälpslagen förändrades så gjordes en överenskommelse om ett frivilligt åtagande där försäkringsbolagen fortsättningsvis skulle stå för ombudskostnaderna i själva regleringen av skadan. Idag lever Folksam, If och Dina försäkringar upp till denna utfästelse.
Det gör däremot inte Trygg Hansa och Länsförsäkringsbolagen. De står för ombudskostnaderna i ett litet antal speciella ärenden. Vilka det är bedöms från fall till fall. Det hela bär godtyckets prägel. Om det är så att försäkringsbolaget ej står för ombudskostnaderna får den skadade själv stå för kostnaderna om han/hon vill anlita ett ombud.
I praktiken innebär detta att bolag som idag täcker cirka halva marknaden när det gäller trafikskaderegleringar inte står för ombudskostnaderna. Att vissa bolag agerar på ett sätt och andra på ett annat är orimligt. När det gäller rätten till ombud/juridiskt biträde måste detta vara grundläggande för samtliga försäkringsbolag. Inte minst mot bakgrund av försäkringsbolagens tidigare frivilliga åtagande är dagens situation oacceptabel.
Som utvecklingen blivit uppstår allt oftare situationen att försäkringsbolaget blir den enskilde försäkringstagarens motpart. Bolagen kan vid komplicerade trafik- och personskaderegleringsärenden bli en juridisk överprövare som av den enskilde försäkringstagaren uppfattas som en svår motståndare. Att som enskild försäkringstagare kunna hävda sig i detta läge är oftast inte möjligt utan juridiskt kunnigt ombud. Kraven på bevisning är oftast mycket omfattande.
I tvister av detta slag finns idag endast det s.k. rättsskyddet att tillgå. Dess försäkringsbelopp motsvarande 3 basbelopp, ca 120 000 kronor, är i sammanhanget ej till fyllest. Det ger inte alla på ett likvärdigt sätt möjlighet att få sin sak juridiskt prövad.
Som situationen utvecklat sig tycks endast två handlingsvägar vara möjliga. Antingen att återföra möjligheten att anlita ombud vid trafik- och personskaderegleringar till den statliga rättshjälpen eller att lagstifta om att försäkringsbolagen obligatoriskt får stå för dessa kostnader. Det sistnämna vore att markera fullföljandet och allvaret bakom den överenskommelse som gjordes när rättshjälpslagen förändrades.