Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att bevara våra orörda nationalälvar.
De flesta stora älvarna i Sverige är reglerade. Sverige har byggt ut cirka 75 % av den tillgängliga potentialen av vattenkraft och vi är beroende av vattenkraftproduktion för att tillgodose landets elbehov. När vi nu söker efter nya miljövänliga energikällor aktualiseras åter frågan om utbyggnad av de orörda älvarna.
Det är ett välkänt faktum att vattenkraft har en betydande negativ miljöpåverkan. Kvarvarande strömmande vattendrag är därför särskilt värdefulla för såväl flora och fauna som för rörligt friluftsliv och sportfiske.
De orörda älvmiljöerna utgör alla utomordentligt rika ekosystem med större biologisk mångfald och produktion än någon annan naturtyp i Sverige. Samtidigt är de alla unika ur ekologisk synpunkt – ingen är den andra lik vad gäller sammansättning av växt- och djursamhällen. Samtliga erbjuder starka skönhetsupplevelser, utsökt rekreation och fiske i toppklass. De är omistliga värden som måste bevaras!
De mindre vattendragens betydelse för ekosystemets funktioner och växt- och djurliv är mycket större än vad som ofta kommer fram. Riksdagen konstaterade i juni 2006 att de obetydliga bidrag till elförsörjningen som småskalig vattenkraft kan ge, inte står i rimlig proportion till den betydande negativa miljöpåverkan som en utbyggnad skulle ha. Fiskeriverket och Naturvårdsverket har varit starkt kritiska till införandet av subventioner för vattenkraften.
En reglerad älv innebär att vattenföringen blir kraftigt förändrad eller att delar av älvfåran torrläggs. Tydliga exempel kan man se på flera ställen i Luleälven, till exempel nedanför Letsimagasinet. Konsekvenserna för sportfiskarna kan knappast överdrivas, inget vatten i forsen betyder ingen fisk att fånga. De totala effekterna är svåra att överblicka. Forskare har till och med framfört att algblomningarna i Östersjön kan ha ett samband med regleringen av älvarna. Den naturligt kraftfulla vårfloden som har en renande och syresättande effekt på havet uteblir.
I Bottenviken har vi ännu utflöde av fritt strömmande storälvar. Kalix och Torne älvar bildar det största oreglerade vattensystemet i Europa. Det är en stor tillgång för Norrbotten och övriga landet.
Laxfisket i Luleälven är ett exempel på hur en stor naturresurs förvandlades till en marginell företeelse genom vattenkraftexploatering. För några hundra år sedan var laxfisket i Luleälven lönsamt för staten, vissa år fångades 400 ton lax i Luleälven i statens laxfisken. Om samma volym skulle fiskas upp av turister idag skulle det motsvara cirka 600 miljoner kronor eftersom en mängd utredningar visar att ett kilo lax betingar ett värde av minst 1 500 kr i turistfiskeledet! Luleälvslaxen är nu utrotad och i utbyte kan Vattenfall ta ut 13,2 TWh årligen. Av detta exporteras 7,8 TWh till andra regioner. Försöken att kompensationsodla lax har inte varit särskilt framgångsrika och ger i mycket liten utsträckning återvandrande lax. Idag finns det bara två stora vildlaxälvar kvar i Sverige: Kalix och Torne älvar. Två tredjedelar av all vildlax som fångas i Östersjön härstammar från dessa älvar.
Endast fyra av de stora fjällälvarna samt ett antal mindre fritt strömmande vattensträckor är skyddade genom miljöbalken. Dessutom har av riksdagen beslutade planeringsmål för vattenkraftens bidrag till energiförsörjningen (proposition 2001/02:43) i huvudsak uppnåtts.
Det är nu av största vikt att annan miljövänlig energiproduktion, såsom
exempelvis vindkraft, och effektivisering av befintlig vattenkraft stimuleras. Vid Luleå tekniska universitet är en centrumbildning på väg att bildas där syftet är att driva på utveckling och forskning av förnyelsebar energi. I den centrumbildningen kommer effektiviseringen av vattenkraften att ha stor betydelse.