Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en absolut preskriptionstid för näringsidkares skulder.
Tillväxtens betydelse för välfärden har länge uppmärksammats. Enligt den allmänna uppfattningen måste särskilt villkoren för småföretagarna förbättras för att den svenska ekonomin även framöver skall utvecklas gynnsamt. De omständigheter som uppfattas som särskilt hindrande för de mindre företagen rör dels beskattningen av näringsidkarens inkomster, dels komplexiteten i regelverket. Men även bristen på riskkapital har utpekats som hämmande för företagsamheten.
En faktor som däremot inte varit föremål för någon mera omfattande diskussion rör situationen för näringsidkaren i samband med insolvens. I Sverige finns två uppsättningar lagar för att reglera sådana situationer, konkurslagen och skuldsaneringslagen. För en enskild näringsidkare är konkursinstitutet sällan till någon hjälp eftersom den enskilde näringsidkaren regelmässigt tvingas teckna en personlig borgen även för lån till näringsverksamheten. Inte heller skuldsaneringslagen är tillämpbar eftersom den inte omfattar aktiva näringsidkare. Jag anser att riksdagen bör ta initiativ för att införa regler eller lagar så att personer kan befrias från den överskuldsättning som uppstått som följd av näringsverksamhet utan att denne tvingas upphöra med sin näringsverksamhet. Det är viktigt i ett dynamiskt näringsliv att synen på misslyckande ändras så att den som misslyckats kan ges möjlighet att starta på nytt och inte tyngas av överskuldsättning under oöverskådlig tid.
Det finns olika vägar att gå. Men den som framstår som enklast är att införa en absolut preskriptionstid. En sådan finns redan i praktiken för skatteskulder med en räckvidd av fem år. Samma tidsgräns borde införas även för näringsidkares andra skulder.