Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att vattendomar som förhindrar vandrande fiskarter som laxfiskar och ål att vandra och fortplanta sig i sin naturliga miljö ska omförhandlas så att sådana fiskars vandringsmöjligheter återskapas, t.ex. genom laxtrappor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att omförhandla vattendomar där enskilda ekonomiska intressen står i strid med många människors intressen och där vattendomen motverkar viktiga naturvårds- och miljöintressen.
Med anledning av de många översvämningarna kring många reglerade vattendrag med deras dammar och kraftstationer har vattenlagstiftningen diskuterats. Även vad gäller mindre vattendrag och för riket mindre ekonomiskt viktiga kraftanläggningar kan äldre vattendomar och tillämpningen av verksamheten inom ramen för dessa vålla stora bekymmer och olägenheter för t.ex. de boende, men också i förhållande till naturvårds- och miljöintressen. Den enskilde kraftstationsägarens vinstintresse står således mot allmänintresset i vid mening.
Äldre vattendomar har inte sällan hög acceptans vad gäller nivåskillnader i de vattendrag som innefattas i gällande vattendom. Det innebär att t.ex. en sjö kan höjas och sänkas med t.ex. två meter. Vattenmagasinet, dvs. sjön/sjöarna, fylls på under hösten, tappas sedan maximalt under vinterhalvåret, fylls upp igen under våren/sommaren osv. Detta ”hissande” leder till stor olägenhet för de människor som bor i närheten av berörda vattendrag. Det skadar dessutom djur- och växtlivet i den strandnära miljön. Torrläggning nedanför kraftstationen eller torrläggning av kanalsystem m.m. kan medföra olägenheter i form av lukt osv. Äldre vattendomar kan också innebära att olika kraftstationer omöjliggjort för vandrande fiskar som t.ex. lax och ål att vandra upp och ner i sin naturliga miljö. Det är rimligt att sådana vattendomar omprövas i syfte att med t.ex. laxtrappor återge vandrande fiskarter sin naturliga miljö och möjlighet att vandra till fortplantning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Länsstyrelsen är tillsynsmyndighet avseende efterlevnaden av gällande vattendomar. De har ingen möjlighet att påverka tillämpningen av gällande lagstiftning, så länge kraftverksamheten håller sig inom ramen för gällande vattendom. Om vattendomen påtagligt strider mot dagens kunskaper och motverkar intressen avseende t.ex. naturvårds- och miljöintressen, bör sådan vattendom omförhandlas. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kraven upprepas eftersom riksdagen tagit förhållandevis positiva ställningstaganden i dessa frågor för några år sedan, men att lite har hänt i praktiken.