Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om trafikskadeersättning för barn.
Att ha fel föräldrar straffar sig på många sätt. Eftersom vi hävdar att alla människor skall ha samma möjligheter i en demokrati borde det inte vara så. Alla orättvisor går troligtvis inte att avskaffa men vissa kan tyckas mer orimliga än andra.
Att ersättningsnivåerna i trafikskadeersättningarna för barn beror på vilken förväntad livsinkomst ett barn antas ha och att försäkringsbolagen anser att barn till högutbildade föräldrar kommer att ha en högre livsinkomst och därför får högre ersättning hör till dessa orimliga orättvisor.
Dels kan det vara en helt felaktig slutsats eftersom arbetarbarn, om man nu kan tala om det idag, oftast börjar arbeta tidigare än barn som väljer en akademisk utbildning och kan hinna intjäna många årslöner innan den högutbildade ens börjat arbeta. Man kan även konstatera att hantverksyrken kan vara väl så välbetalda som många akademiska yrken.
Om man skall ägna sig åt hårklyverier och ge sig in i det absurda tänkande som försäkringsbolagen ägnar sig åt, finns det även exempel som motbevisar deras hypotes. Det är inte genom hög utbildning man når de riktigt höga inkomsterna idag. Artister, musiker, hockeyspelare, fotbollsspelare och modeller är bara några exempel på karriärer som på några få år kan ge enorma inkomster. Jag behöver bara nämna Zlatan för att försäkringsbolagens logik skall falla samman.
Men framför allt är det totalt orimligt att hävda att ett barn skulle var mer värt än ett annat. Självklart skall den som så önskar kunna köpa ett högre skydd åt sina barn men då är det ett val man gör. Trafikskadeersättningen skall inte per automatik få befästa klasskillnader.