Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om krav på förenklade överklagandeprocesser.
De senaste åren har byggviljan varit stor i Sverige. Det har handlat om bostäder, institutioner, förskolor och infrastruktur.
Ofta har takten i byggandet hämmats av osmidiga processer vilket gjort att byggstarterna kommit flera år senare än vad önskan varit från både byggare och politiker.
När allt är utrett och samrått från alla berörda instanser och spaden står beredd att sättas i marken, då blir det nästan alltid stopp. Överklagandet är ett faktum, inte bara i ett fall utan i de allra flesta planer som antagits, kommer överklaganden. I byggandet och utvecklandet av en stad finns det självklart alltid en stor mängd uppfattningar och synpunkter som måste vara vägledande för hur det blivande projektet skall utformas eller om det överhuvudtaget skall bli till.
Det är hänsyn till redan befintlig bebyggelse, kulturhistoria, miljö och grönområden. Det är närhet till kollektivtrafik och iakttagande av nationell lagstiftning som plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalk. Hanteringen är väl fastslagen genom samråd, utställning och ofta offentliga möten i berörda områden. Alla typer av förvaltningar och berörda myndigheter, länsstyrelse och andra får avge sina punkter. Till slut kommer det dock en tidpunkt då det är dags för politiken att balansera alla synpunkter och komma till ett beslut. Det är efter det beslutet som jag anser att det är dags att ifrågasätta dagens situation. Det kan inte vara rimligt att i varje byggärende vad det än må handla om finns möjligheten att överklaga ända upp på regeringsnivå, även om statens förlängda arm i kommunen, det vill säga länsstyrelsen, redan gett sin välsignelse.
I Norges huvudstad Oslo har byggutvecklingen också varit blomstrande. Problemet med segdragna överklagningar har man dock inte där. Efter fattat beslut i kommunen finns möjlighet att överklaga till länsstyrelsen om man som sakägare fortfarande är missnöjd. När länsstyrelsen sedan sagt sitt är det länsstyrelsens ord som gäller. Är man som medborgare fortfarande missnöjd får man driva saken vidare om man vill men då i en civilrättslig process. Det norska systemet har en rad fördelar jämfört med det svenska, inte minst i ärenden som har stor allmännytta och där endast ett fåtal personer kan hindra byggande på grund av eget missnöje.
Det kan inte vara rimligt att något som en stor majoritet behöver och vill ska komma till stånd hindras i åratal av enskilda individer.
Reformera denna omständliga, långsamma och inte minst kostsamma procedur med överklaganden. För att gynna tillväxt och ge människor snabbare tillgång till bostäder och väl fungerande infrastruktur fordras förenklade överklagandeprocesser.