Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av vandringsvägar för att rädda den vilda laxens fortbestånd.
Fritidsfisket har mycket stor betydelse för livskvalitet och välbefinnande för en stor del av befolkningen. Samtidigt får fritidsfisket en allt större betydelse för utvecklingen av turistnäringen, och potentialen för att utveckla den resurs som finns i fritidsfisket är enorm. Ett stort hinder för en sådan positiv utveckling är bristen på fungerande vandringsvägar för fisken förbi kraftverken.
Också av biologiska skäl finns det starka argument för att förbättra vandringsvägarna för fisk. Laxens naturliga vandring i outbyggda älvar upp till lekplatserna främjar fortbestånd av livskraftiga laxar. De som inte klarar denna strapats blir utan avkomma. Så är inte fallet med utbyggda älvar där laxstationerna urskillningslöst fångar in alla laxar, både de livskraftiga och de orkeslösa, för att i speciella bassänger odla fram laxyngel.
För att inte utarma arten till förmån för den odlade laxen, måste därför de utbyggda älvarna förses med laxtrappor så att de livskraftiga laxarna kan ta sig upp till naturliga lekplatser. Detta är förenat med betydande kostnader som kraftbolagen måste ta visst ansvar för.
Även om det skett förbättringar i lagstiftningen på senare år är det uppenbart att den nuvarande lagstiftningen inte möjliggör den nödvändiga utbyggnaden av vandringsvägar för lax och annan fisk. Således är det nödvändigt att se över lagstiftningen så att en utbyggnad kan komma till stånd.