Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheter att byta efternamn till s.k. gårdsnamn.
Den här frågan är förstås ingen stor fråga eller ”kioskvältare” i Stockholm eller söderut i landet. Jag lämnade in en motion i fjol och den fick ungefär ett ”blaha” till svar. Ointresset att titta på frågan lyste igenom.
Men gårdsnamn är dock vanliga i mitt hemlän – Dalarna! Kanske är, som sagt, frågan inte så vanlig i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö och därför finns tydligen svårigheter att få genomslag för detta ärende hos olika myndigheter.
Gårdsnamnen har historiska vingslag över sig, men jag är inte säker på att olika statliga myndigheter förstått detta. Skatteverkets och länsrätternas njugga och negativa inställning då folk vill byta efternamn – just genom att återtaga gårdsnamn – är förvånande, och rubrikerna i tidningarna här i Dalarna har varit många och uttalandena mot just skatteverket och länsrätten också många och hätska.
Det här är kultur med mångårig tradition och något vi skall vara rädda om.