Förslag till riksdagsbeslut 2
Motivering 3
En arbetsmarknad för alla 3
Satsa på utbildning till bristyrken 3
Förstärkta anställningsstöd 4
Plusjobb – en trygghet fram till pension 4
Jobb till funktionshindrade 5
Avstampsutbildningar och introjobb för ungdomar 5
Starka fackföreningar ger stabil grund för flexibel arbetsmarknad 6
En trygg arbetslöshetsförsäkring – för tillväxtens skull 6
Ett fempunktsprogram för snabb introduktion 8
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om satsningar på långtidsarbetslösa och långtidssjukskrivna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om insatser riktade till personalförsörjning i bristyrken.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förstärkta anställningsstöd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att återinföra plusjobb för äldre fram till pension.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen avstampsutbildningar för ungdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om s.k. introjobb för ungdomar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att fler ska få ut 80 % av sin tidigare inkomst vid arbetslöshet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om försämringar för deltidsarbetslösa i arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fler karensdagar i arbetslöshetsförsäkringen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett fempunktsprogram för snabb introduktion av nya svenskar.
Riksdagen beslutar att anvisa anslagen under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad med följande ändringar i förhållande till budgetpropositionen 2007/08:1 enligt uppställning:
Det går bra för Sverige. Under det senaste året har sysselsättningen ökat med 131 000 arbetstillfällen. Men fortfarande märks inte de goda tiderna för alla. Långtidsarbetslösheten biter sig fast1 och den största ökningen sker bland ungdomar.2 Regeringen försitter de chanser som högkonjunkturen ger för att ta tag i dessa problem och stötta dem som står längst från arbetsmarknaden tillbaka till arbete.
Vi socialdemokrater menar att det behövs en annan inriktning av arbetsmarknadspolitiken. Vi accepterar inte en arbetsmarknad som utestänger människor. Vårt mål är full sysselsättning. Vi anser att det finns utrymme för att satsa mer på kvalificerade och resurskrävande insatser för dem som står längst från arbetsmarknaden: ungdomar som inte hittar någon väg in, de som varit arbetslösa en längre tid och de som varit sjukskrivna och inte haft möjlighet att gå tillbaka till samma arbete som tidigare. Samtidigt vill vi satsa på utbildningar inom bristyrken så att fler företag får tillgång till kvalificerad arbetskraft. Därför föreslår vi att politiken riktas in på att bygga broar som möjliggör att människor kan gå från långtidsarbetslöshet till arbete – inte minst i alla de branscher där det råder brist på arbetskraft. En sådan politik är bra för de arbetslösa, för de företag som idag har svårt att hitta arbetskraft och för samhällsekonomin i stort.
Parallellt med att många saknar arbete redovisar allt fler branscher brist på arbetskraft. Enligt Konjunkturinstitutets senaste barometer uppger 60 procent av alla företag i byggbranschen att de har brist på arbetskraft. Även inom den privata tjänstesektorn och i tillverkningsindustrin har arbetskraftsbristen ökat kraftigt. I det rådande konjunkturläget behövs mer kvalificerad arbetsmarknadsutbildning för att undvika än större arbetskraftsbrist. Därför föreslår vi socialdemokrater att arbetsmarknadspolitiken riktas om så att den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen utökas – utan att de totala volymerna inom arbetsmarknadspolitiken förändras. Vi föreslår att 20 000 platser av dem som regeringen föreslår uppgraderas till kvalificerad arbetsmarknadsutbildning riktad mot bristyrken.
De nya jobben skapas till stor del i den kunskapsintensiva sektorn, medan jobben i den arbetsintensiva sektorn, där arbetsmarknadsutbildningen har en betydande roll blir färre till följd av rationaliseringar och strukturomvandling. Arbetsmarknadsutbildning inom tillverkningsindustri, vård och omsorg samt transport dominerar kraftigt. Utbildningen är koncentrerad till yrken med hög omsättning av arbetskraft, men inte till branscher där de strategiska flaskhalsarna är som störst. Vi menar att det är viktigt att arbetsmarknadsutbildningen styrs av hela arbetsmarknadens behov, inte bara av den traditionella tillverkningsindustrin och offentlig sektor. Mot bakgrund av att tjänstemän och akademiker utgör en växande andel av arbetskraften, finns det skäl för att också dessa grupper ska ges möjligheter till arbetsmarknadsutbildning.
Trots den goda konjunkturen är det många människor som inte får jobb. I september 2007 var cirka 53 000 personer långtidsarbetslösa. Dessutom finns det många människor som är långtidssjukskrivna eller som fått sjuk- och aktivitetsersättning som vill komma tillbaka i arbete men som behöver byta arbetsplats eller yrke. För dessa behövs särskilda insatser.
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) har utvärderat de tidigare förstärkta anställningsstöden för långtidsarbetslösa. IFAU konstaterar att dessa anställningsstöd var framgångsrika. Den genomsnittliga arbetslöshetsperioden hade förkortats med cirka åtta månader. Tack vare den höga subventionsgraden hade de personer som står längst från arbetsmarknaden fått arbete.3
Vi socialdemokrater vill bekämpa arbetslösheten bland dem som står längst från arbetsmarknaden. De vanliga nystartsjobben är dock en ineffektiv åtgärd. Enligt riksdagens utredningstjänst har endast 3 909 av totalt 11 099 nystartsjobb gått till långtidsinskrivna arbetslösa.4 Därför vill vi införa 15 000 förstärkta anställningsstöd som ger arbetsgivaren 50 procent av lönen i subvention plus den nystartssubvention som motsvarar arbetsgivaravgifterna. Dessa förstärkta anställningsstöd ska riktas till dem som har varit inskrivna vid arbetsförmedlingen eller sjukskrivna i minst två år. De ska även kunna ges till personer som har försörjningsstöd. Precis som för de vanliga nystartsjobben vill vi, till skillnad från regeringen, att dessa förstärkta anställningsstöd ska ha ett tak, så att subventionen ges upp till en månadslön på 30 000 kronor för både de vanliga nystartsjobben och de förstärkta nystartsjobben.
Regeringen har inte bara rustat ned arbetsmarknadspolitiken för ungdomar – utan också för äldre. Plusjobbare som tidigare fått löfte om att få fortsätta fram till sin pension har nu på flera håll i landet sagts upp. Till skillnad från regeringen ser vi socialdemokrater behov av riktade insatser till äldre arbetslösa. Vi menar att den borgerliga regeringens avskaffande av plusjobben är oansvarigt. Inte nog med att de enskilda människorna som hade fått plusjobb har drabbats, därutöver har regeringen rivit upp redan ingångna avtal när man drog in merkostnadsersättningen till kommunerna. Vi vill återinföra plusjobben till pension.
Alla har rätt att vara med och skapa nytt tillsammans med andra och känna sig behövd. Alla behövs. Ett funktionshinder får aldrig vara ett hinder för att få jobb. Mellan 1996 och 2006 ökade vi socialdemokrater antalet lönebidrag från 52 259 till 71 364 i genomsnitt per månad.5 Det är därför glädjande att regeringen fortsätter vår satsning på fler lönebidrag och trygghetsanställningar.
Trots den goda konjunkturen har långtidsarbetslösheten bland ungdomar fyrdubblats på knappt ett år. Problemet är inte som regeringen tycks tro, att ungdomar inte söker jobb, utan att de saknar adekvat utbildning eller tillräcklig arbetslivserfarenhet för att komma i fråga för de lediga jobben. Regeringen har sedan den tillträdde kraftigt bantat eller helt avskaffat jobbfrämjande insatser för ungdomar. Den 1 december 2007 startar den så kallade jobb- och utvecklingsgarantin för ungdomar. Den innehåller dessvärre inga resurser för att ungdomar lättare ska få jobb utan innebär enbart en snabbare nedtrappning av a-kassan.
Vi vill erbjuda en ny form av kvalificerad arbetsmarknadsutbildning – avstampsutbildningar. Dessa utbildningar ska inte kräva några förkunskaper utan vara öppna för alla långtidsarbetslösa ungdomar mellan 20 och 24 år – just därför att många av de ungdomar som varit arbetslösa en längre tid har bristande utbildning. Avstampsutbildning kan genomföras i samarbete med potentiella arbetsgivare och de ska fokusera på att lära ut specifik yrkeskunskap inom ett yrke där det råder arbetskraftsbrist. Utbildningarna ska maximalt vara tre månader långa för att undvika inlåsningseffekter.
Inom flera branscher finns en tradition av färdigutbildning i arbetslivet. Det gäller yrken som byggnadsarbetare, målare, elektriker, hårfrisörer, sjuksköterskor, läkare, poliser, domare med flera. Inom framför allt stora företag och offentliga organisationer finns också olika former av traineeutbildning. Arbetsgivare tar ansvar för att den anställde får gå igenom alla arbetsmoment som krävs för att bli fullärd inom sitt yrke. Praktiken kan vara antingen lagstadgad eller överenskommen mellan arbetsmarknadens parter. Exemplen är många, men täcker ändå endast en liten del av arbetsmarknaden. Vi menar att modellen kan vara värdefull även i många andra branscher.
Vi vill underlätta för ungdomar som har olika former av generella utbildningar att finna ett arbete. Vi vill därför, i samverkan med arbetsmarknadens parter, utveckla lärlingsplatser och traineeplatser, så kallade introjobb, som ger ungdomar möjligheter att färdigutbildas under handledning. Äldreomsorgen är ett bra exempel på ett område där en stor generationsväxling är att vänta. Vi vill därför börja med att utveckla en modell för lärlingsplatser med kvalificerad handledning inom äldreomsorgen.
Starka parter på arbetsmarknaden och kollektivavtal som det främsta instrumentet för att reglera löner och anställningsvillkor är grundpelaren i den svenska ekonomin. Detta skapar förutsättningar för snabb produktivitetsutveckling och en flexibel arbetsmarknad. Kollektivavtalen förhindrar att anställda lönekonkurrerar med varandra för att få behålla jobbet och garanterar att arbetslösa inte tvingas bjuda under varandra för att få jobb. Avtalen skapar balans mellan arbetsgivarens och de anställdas intressen, de ger lika konkurrensvillkor för alla arbetsgivare inom en bransch och garanterar arbetsfred. Modellen har ett starkt stöd hos både arbetsgivare och arbetstagare. Nästan alla på svensk arbetsmarknad omfattas av kollektivavtal. Av de cirka 3,9 miljoner anställda på svensk arbetsmarknad omfattas nästan 3,6 miljoner av kollektivavtal inklusive hängavtal.
Den svenska modellen med kollektivavtalslösningar är framgångsrik. Det grundläggande skyddet för arbetsrätten finns i lagstiftningen. Samtidigt är trygghetsreglerna utformade så att det finns ett stort utrymme för flexibla lösningar genom att reglerna kan anpassas till branschspecifika förhållanden och till de behov och möjligheter som finns på lokal nivå. Vid en internationell jämförelse skapar den svenska modellen stort utrymme för flexibilitet samtidigt som den resulterar i låg konfliktgrad.
Under de senaste tolv åren har svensk arbetsmarknad förmått att producera högre sysselsättning samtidigt som reallönerna har ökat. Med den borgerliga politiken höjs konfliktnivån i samhället. Regeringen har sänkt ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen. Samtidigt har man avskaffat avdragsrätten för medlemsavgiften, vilket gjort det dyrare att vara med i facket. Detta har minskat anslutningsgraden till fackliga organisationer i Sverige. En stark fackföreningsrörelse tar ansvar för samhällsekonomin då den värnar sina medlemmars intressen. En svag fackföreningsrörelse har inte samma anledning att fästa uppmärksamhet vid hela samhället då den värnar medlemmarnas intressen. Regeringens politik undergräver därmed den svenska modellen.
Det är viktigt att en bred majoritet av löntagarna omfattas av en god omställningsförsäkring vid arbetslöshet. En sådan försäkring stärker människor och underlättar samhällets strukturomvandling. Ersättningar på höga nivåer och villkor i övrigt som är rimliga utifrån den enskildes utgångspunkt gör att människor blir öppnare för den globaliserade ekonomin och vågar gå från det gamla till det nya. Detta är grunden för att försäkringen ska fungera som en omställningsförsäkring.
Vi socialdemokrater vill i stället förbättra arbetslöshetsförsäkringen så att de allra flesta får ut 80 procent av sin tidigare inkomst. Vi vill höja ersättningsnivån i a-kassan till 80 procent och taket till 930 kronor per dag. Vi vill även förbättra a-kassan på samma sätt för de människor som både är arbetslösa och sjukskrivna. En bra arbetslöshetsförsäkring gör att den som förlorar sitt jobb kan koncentrera sig på att snabbt söka nytt och inte oroa sig för att behöva gå från hus och hem.
I debatten om arbetslöshetsförsäkringens effekter på sysselsättningen hävdar regeringen att en sänkning av ersättningsnivån skulle vara ensidigt positiv för svensk ekonomi och sysselsättning. Detta påstående börjar dock ifrågasättas allt oftare. Till exempel pekar OECD på att en mer generös arbetslöshetsförsäkring tenderar att leda till bättre matchning på arbetsmarknaden eftersom den arbetslöse får bättre ekonomiska förutsättningar för att söka efter lämpligt arbete som motsvarar utbildningsnivå och kompetens. Enligt flera studier ger det bättre förutsättningar för att hitta ett nytt jobb med god lön. Det innebär att motsatsen som uppnås genom en lägre ersättning till de arbetslösa – att tvinga den arbetslöse att ta första bästa jobb – inte är bra för produktiviteten i ekonomin. En mer generös arbetslöshetsförsäkring tenderar att ha en positiv effekt på skapandet av högproduktiva jobb.6
Vi vill att Sverige ska ligga i topp när det gäller kunskap, kompetens och produktivitet för att klara en väl utbyggd välfärd och höga löner i den öppna globaliserade ekonomin. Därför har vi med kraft motsatt oss regeringens genomförda försämringar i a-kassan: sänkningen av ersättningsnivån, sänkningen av taket i arbetslöshetsförsäkringen, höjningen av egenavgifterna och de skärpta arbetsvillkoren.
I en nyligen genomförd konsekvensanalys konstaterar A-kassornas samorganisation (SO) att regeringens politik hotar hela a-kassesystemet. Över 300 000 personer har hittills i år lämnat a-kassan och står nu utan ett försäkringsskydd vid arbetslöshet. Vid årets slut är siffran över 400 000, spår SO, och befarar en utslagning av mindre a-kassor.7
Regeringen väljer dock att gå vidare med ytterligare försämringar i arbetslöshetsförsäkringen. Andelen visstidsanställningar har ökat, vilket gör att allt fler blir arbetslösa i glappet mellan två anställningar. Idag har 59 procent av kvinnorna mellan 20 och 24 år en visstidsanställning. Regeringens förslag om två nya karensdagar slår särskilt hårt mot unga kvinnor. I genomsnitt innebär regeringens förslag till ytterligare två karensdagar att ersättningen i a-kassan sänks med drygt 1 100 kronor.
Rätten till a-kassa för dem som arbetar deltid vill regeringen nu begränsa till 75 ersättningsdagar. I kronor räknat är denna besparing lika omfattande som de besparingar som föreslogs för ett år sedan. För dem som arbetar halvtid innebär förändringen att en stupstock i a-kassan införs efter cirka sex månader (30 veckor). Försämringen är ett hårt slag mot främst kvinnor som ofrivilligt arbetar deltid. Ofrivillig deltid ska bekämpas. Vi socialdemokrater vill lagstifta så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet.
Regeringens experimenterande med avgifterna i arbetslöshetsförsäkringen skapar också stor oro. Det senaste förslaget ökar differentieringen av avgifterna mellan olika arbetslöshetskassor. Därigenom vill regeringen tydligare visa att arbetslöshetsförsäkringen kostar mer för de yrkesgrupper där arbetslösheten är högre. Regeringen hävdar att en differentiering av avgifterna leder till att fackföreningarna tar större ansvar för lönebildningen. Vi socialdemokrater ställer inte upp på det synsättet. Vi vill istället sänka egenavgifterna till a-kassorna. Vi menar att samordnade förhandlingar och kollektivavtal mellan starka parter på arbetsmarknaden är den bästa modellen för en ansvarsfull lönebildning. Differentieringen av avgifterna leder endast till att fackföreningarnas förmåga till ansvarstagande undergrävs. Detta leder till ökade löneskillnader. Därför vill vi att arbetslöshetsförsäkringen ska finansieras solidariskt. Regeringens turer i a-kassefrågorna är märkliga. Först höjer man avgifterna och tvingar människor att gå ur a-kassan. I nästa steg ska ett obligatorium i a-kassan införas för att tvinga människor att betala de höjda avgifterna. Vi föreslår istället sänkta avgifter till a-kassan och ett nej till obligatorisk a-kassa.
Drygt 1,1 miljon personer i Sverige är födda utomlands. Trots att en rad insatser vidtagits för att öka sysselsättningen bland utrikes födda är arbetslösheten här högre än bland inrikes födda. Rapport Integration 2005 visar att klyftorna på arbetsmarknaden mellan inrikes och utrikes födda fortfarande är stor. År 2005 var 81 procent av den inrikes födda befolkningen i åldern 20–64 år sysselsatt, mot 64 procent av dem som är födda utomlands.8 Utrikes födda är också överrepresenterade bland långtidsarbetslösa.9
Den socialdemokratiska regeringen genomförde en rad insatser för att öka sysselsättningen bland utrikes födda. Detta har inte varit tillräckligt. Integrationen på arbetsmarknaden måste förbättras avsevärt. På arbetsmarknaden ska man bemötas utifrån vad man kan och inte utifrån vem man är. Det kan handla om att bättre synliggöra varje människas kompetens eller att kompensera för brister på nätverk.
Sverige måste bli bättre på att välkomna nya svenskar och så snabbt som möjligt tillvarata deras resurser i arbetslivet. Därför föreslår vi ett fempunktsprogram för snabb introduktion:
1 Ett gemensamt ansvar
Flyktingmottagandet är inte jämnt fördelat över Sverige. Samtidigt som vissa storstadskommuner som Göteborg, Malmö, Stockholm och Södertälje tar emot över tusen flyktingar om året tar andra kommuner inte emot några flyktingar alls. Vi vill se över lagstiftningen i syfte att tilldela den som har fått uppehållstillstånd en kommunplacering under introduktionsperioden. Vi vill också se över lagen om eget boende (EBO).
2 Bättre undervisning i svenska
De som flyttar till Sverige är ingen homogen grupp. Vissa flyktingar från utvecklingsländer, inte minst många äldre och kvinnor, har aldrig haft möjligheter att lära sig läsa och skriva i sitt hemland – och har behov av mycket stöd innan de kan påbörja en traditionell kurs i svenska. Andra som kommer till Sverige talar redan flera språk eller har en vana vid akademiska studier. Utbildningen i svenska för invandrare måste anpassas till denna verklighet. Under förra mandatperioden lade vi socialdemokrater fram förslag om förändringar i svenska för invandrare (sfi). Nu vill vi gå vidare och komplettera med intensivkurser för dem som har studievana och snabbt vill lära sig svenska. Därför föreslår vi att Södertörns högskola, Malmö högskola och Gävle högskola ska erbjuda intensivkurser i svenska för invandrare för personer med akademisk examen (i Gävle högskolas fall ska det vara en del av distansutbildningsprogrammet) – totalt 500 platser.
Därutöver föreslår vi att en kommun som har uppnått goda resultat i utbildningen i svenska för invandrare ska få i uppdrag av staten att arrangera motsvarande intensivutbildning för icke-akademiker på distans, med nationellt intag och statlig ersättning – också 500 platser.
3 Kompletteringsutbildningar för utländska akademiker och yrkesutbildade
Under den förra mandatperioden genomförde vi socialdemokrater en försöksverksamhet med satsningar på kompletteringsutbildning för lärare, jurister och en högre förvaltningsutbildning för personer med utländska examina. Nu vill vi att dessa satsningar ska utvidgas, och föreslår att kompletterade utbildningar ska erbjudas på flera områden där det råder risk för brist på arbetskraft, till exempel byggnadsarbetare, förskollärare, lärare och tandläkare etcetera. Utbildningarna ska genomföras vid några utpekade högskolor/universitet och yrkeskomvux.
4 En rättvis ersättning för flyktingmottagande
Idag uppgår de statliga schablonersättningarna till kommunerna för flyktingmottagande till ett visst belopp för vuxna, barn och äldre. Samtidigt är inte kostnaderna för flyktingmottagande på något sätt lika. En flykting som är utbildad tandläkare behöver mindre stöd och hjälp för att få ett arbete än en flykting som aldrig ens har lärt sig läsa och skriva på sitt eget språk. Vi socialdemokrater vill därför se över de statliga schablonersättningarna – så att de bättre avspeglar kommunernas kostnader.
5 Solidaritetsbonus
För att stödja de kommuner som under de senaste åren har tagit en stor del av ansvaret i flyktingpolitiken vill vi införa en solidaritetsbonus. Den innebär att de kommuner som har tagit emot flest flyktingar under de senaste fem åren i förhållande till sin kommuns befolkningsstorlek får en 20 procent högre schablonersättning vid flyktingmottagande än andra kommuner. Södertälje är en av dessa kommuner. Skulle Södertälje ta emot lika många flyktingar i år som man gjorde 2006 skulle staden utöver den vanliga schablonersättningen få cirka 20 miljoner kronor i solidaritetsbonus. Denna solidaritetsbonus finansieras av kommunsektorn gemensamt genom en avtrappning av det generella statsbidraget. Det innebär i praktiken en omfördelning från de kommuner som inte har tagit sitt ansvar till de kommuner som har gjort det.
| [1] | I augusti 2007 var 53 243 personer långtidsarbetslösa. Källa: AMS. |
| [2] | Långtidsarbetslösheten bland ungdomar har ökat från 1 692 personer i augusti 2006 till 7 111 personer i augusti 2007. Källa: AMS. |
| [3] | IFAU-rapport 2004:17 ”Anställningsstöd – en väg från arbetslöshet till arbete?”. |
| [4] | Riksdagens utredningstjänst dnr 2007:1702. |
| [5] | AMS statistikdatabas. |
| [6] | Employment Outlook 2007. |
| [7] | A-kassornas samorganisation (SO) ”Konsekvensanalys avseende förändringar av a-kassornas finansiering och medlemsavgifterna”, publicerad 07-09-13. |
| [8] | Integrationsverket ”Rapport Integration” 06-04-19. |
| [9] | SCB: statistikdatabas. |