Förslag till riksdagsbeslut 2
Alla har rätt till en bra och säker arbetsmiljö 2
Stärk arbetslivsforskningen 4
Arbetsmiljön ska förbättras – inte försämras 4
Ett jämställt arbetsliv 5
De otrygga anställningarna ska bli färre – inte fler 5
Heltid en rättighet – deltid en möjlighet 6
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förstärkning av arbetsmiljöarbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av arbetslivsforskning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om medel till regeringens disposition under anslag 23:1 Arbetsmiljöverket.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen om anställningsskydd som möjliggör att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet.
Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i lagen om anställningsskydd som möjliggör stärkt anställningstrygghet för visstidsanställda.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt uppställning:
Att arbeta ska inte bara vara ett sätt att få en god inkomst. Det ska också vara en källa till engagemang, glädje och utveckling. För att det ska bli verklighet måste vi arbeta med att förebygga arbetsmiljörisker och ställa krav på bättre anpassning och rehabilitering.
Att anställda ges möjligheter till inflytande och delaktighet är en viktig förutsättning för ett gott och produktivt arbetsliv. Bra arbetsmiljö handlar både om att kunna påverka sin arbetstid, känna delaktighet och ha en rimlig arbetsbelastning.
Goda produktionsresultat förutsätter arbetsorganisationer som tillvaratar varje medarbetares kunskaper och förmågor. Goda arbetsorganisationer uppmuntrar till lärande, utveckling och bejakar förändringar och viljan att ta på sig nya arbetsuppgifter och ansvar.
Sverige har länge legat väl framme i arbetsmiljöarbetet. Stora framsteg har gjorts för att skapa säkrare och tryggare arbetsplatser.
Även om stora framsteg har gjorts ser vi samtidigt att arbetsmiljön också har förändrats och försämrats. Stressen och kraven har ökat i arbetslivet. Arbetsmiljöstatistik och statistik över besvär som orsakats av jobbet visar på ett tydligt samband mellan ett minskat handlingsutrymme och sjukskrivningar. Tunga lyft, monotona arbetsuppgifter, buller, exponering för hälsovådliga ämnen, psykosociala faktorer, utsatt ensamarbete och hot om våld är fortfarande vanligt förekommande.1
Den vanligaste orsaken till arbetssjukdom är belastningsfaktorer. Belastningsskador är ett samlat begrepp för skador som orsakats av tunga lyft, arbetsställningar eller rörelser som är ansträngande eller ensidiga. Under 2005 angavs belastningsfaktorer som orsak till sex av tio anmälda arbetssjukdomar. Därefter var organisatoriska eller sociala faktorer de mest vanliga faktorerna.
Antalet arbetsolyckor med dödlig utgång har minskat kraftigt sedan 1995 och ligger på cirka 100 personer per år. Den långsiktiga trenden har visat på en fortsatt minskning som nu verkar ha avstannat med en viss fluktuation mellan åren. För år 2006 och fram till och med första kvartalet 2007 har 109 000 arbetsskador registrerats. Merparten av dessa är arbetsolyckor.2 Olyckorna skedde framför allt inom transport- och kommunikationssektorn, byggbranschen och tillverkningsindustrin. 66 personer avled i arbetsplatsrelaterade olyckor förra året. Varje år dör fler än 100 personer därför att de tidigare kommit i kontakt med asbest.3
Förra året skadades 3 500 ungdomar på arbetet. Särskilt utsatta är de ungdomar som har arbeten med låga löner och som har ett litet eller inget utrymme att själva planera och styra sitt arbete och som saknar möjligheter till utveckling i arbetet. Ensamarbete med risk för hot, våld och trakasserier ger ökad risk för psykisk ohälsa. Att människor skadas eller riskerar att dö på grund av arbetet kan vi aldrig acceptera. Ingen ska behöva skadas eller förolyckas på sin arbetsplats. Därför behövs ett aktivt arbetsmiljöarbete.
Vi socialdemokrater befarar att regeringens besparingar av Arbetsmiljöverkets resurser och nedläggningen av Arbetslivsinstitutet kommer att få allvarliga konsekvenser för arbetslivet. Värdefull forskning inom arbetsmiljöområdet går till spillo. Förutsättningarna för att förbättra arbetsmiljön försämras kraftigt när omfattningen av tillsynen minskas kraftigt. Det vardagliga arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna har försvårats av att regeringen skurit bort resurser för funktionsutbildning av skyddsombud och regionala skyddsombud samt att medel för information om arbetsmiljö tagits bort.
Dessa försämringar leder till att risken för att anställda ska skadas i arbetet eller drabbas av arbetssjukdomar kommer att öka. De som har ett riskfyllt arbete kommer att drabbas hårdast. De yrkesgrupper som enligt AFA Försäkrings rapport ”Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro, 2006” löper störst risk att drabbas av sjukfall som medför långvarig sjukfrånvaro är träindustriarbetare, städare och fönsterputsare, undersköterskor, sjukvårdsbiträden, ambulansförare och metallarbetare.
Ohälsan i arbetslivet är alltså tydligt klass- och könsbunden. Arbetare drabbas mer än tjänstemän och kvinnor drabbas mer än män. Det är inte rimligt att många människor blir skadade och sjuka av sitt arbete. Arbetsmiljöarbetet behöver därför utvecklas – inte avvecklas som den borgerliga regeringen gör. Sverige ska vara en förebild med moderna arbetsplatser och en bra arbetsmiljö. Därför föreslår vi socialdemokrater ytterligare resurser till Arbetsmiljöverket, så att de kan utföra fler inspektioner på arbetsplatserna. Vi vill också säkerställa att en del av de ökade forskningsanslag som vi föreslår tillfaller arbetslivsforskningen.
Vi socialdemokrater är starkt kritiska till regeringens nedläggning av Arbetslivsinstitutet och hur regeringen har skött nedläggningen. Vid nedläggningen borde regeringen ha analyserat och säkerställt hur inledda forskningsprojekt och utbildningar ska kunna slutföras. Vi vill säkerställa att en del av de ökade forskningsanslag som vi föreslår tillfaller arbetslivsforskningen.
Arbetslivsinstitutet har bedrivit värdefull forskning inom en mängd arbetsrelaterade områden och spelat en stor roll för att ta fram modeller för en god arbetsmiljö samt bedrivit forskning om hur ohälsa kopplad till dålig arbetsmiljö kan förebyggas. Avvecklingen av ALI innebär att den arbetsrelaterade forskningen nu snabbt nedmonteras. Ett stort kunskapskapital har gått till spillo. Sverige och Portugal är numera de enda EU-länderna utan ett arbetslivsinstitut. Sverige har även dragit tillbaka sin representation i de stora internationella samarbetsorganen, en uppgift som tidigare legat på Arbetslivsinstitutet. Vi vill säkerställa att en del av de ökade forskningsanslag som vi föreslår tillfaller arbetslivsforskningen.
Vi socialdemokrater har vid ett flertal tillfällen kritiserat regeringens kraftiga bantning av Arbetsmiljöverkets verksamhet. Fram till den 1 januari 2009 ska verkets resurser skäras ned med hela 157,2 miljoner kronor, eller 30 procent. Detta påverkar framför allt omfattningen av det viktiga tillsynsarbetet som utförs av arbetsmiljöinspektörer. Risken är uppenbar att resurserna knappt räcker till inspektion på de mest utsatta arbetsplatserna. ILO har länge rekommenderat att det ska finnas 1 inspektör per 10 000 anställda i industriländer. Sverige ligger redan nu under rekommendationen och kommer troligen att hamna på en nivå på knappt 0,8 inspektörer per 10 000 anställda.
Detta kan jämföras med Danmark som i år ligger på 1,78 och Norge på 1,85 inspektörer per 10 000 anställda.4
Det är inte rimligt att många människor blir skadade och sjuka av sitt arbete. Vi vill därför utveckla arbetet för en bättre arbetsmiljö – inte avveckla det som den borgerliga regeringen nu gör. Därför föreslår vi ytterligare resurser till Arbetsmiljöverket, så att fler inspektioner kan utföras på särskilt utsatta arbetsplatser.
Kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla områden i livet. Det är det övergripande målet för socialdemokratisk jämställdhetspolitik. Det innebär bland annat att kvinnor och män ska ha samma möjligheter till ett ekonomiskt självständigt liv. Det förutsätter en inkomst som går att leva på livet ut.
Idag arbetar nästan lika många kvinnor som män på den svenska arbetsmarknaden. Men trots att Sverige räknas som ett av världens mest jämställda länder värderas kvinnors arbete fortfarande lägre än männens. Vi känner väl till hur detta tar sig uttryck i osakliga löneskillnader. Men inte bara lönevillkoren har betydelse. Även arbetsförhållanden påverkar kvinnors och mäns hela tillvaro.
Omfattningen av förvärvsarbete påverkar inte bara lönen. Den påverkar också utvecklings- och karriärmöjligheter, ersättningar från trygghetssystemen, alltifrån sjuk- och föräldraersättning, arbetslöshetsersättning och pension. Därför är krav på trygga och jämställda arbetsvillkor av central betydelse.
En viktig samverkande faktor är arbetsmiljön, och möjligheten att påverka sin arbetssituation är orsak till många kvinnors ohälsa och höga sjukskrivningstal. Långtidssjukskrivningar bidrar till eftersläpningar både lönemässigt och kompetensmässigt. Ett arbetsliv som inte sliter ut måste därför stå högt på dagordningen.
Sedan i början av 1990-talet har olika former av tidsbegränsade anställningar blivit allt vanligare. Enligt SCB var andelen tillfälliga anställningar år 1990 cirka tio procent av det totala antalet anställda och år 2006 närmare 17 procent. Antalet personer i tillfälliga jobb var år 1990 cirka 395 000. År 2006 hade antalet stigit till omkring 656 000, en ökning med 66 procent.5 En majoritet av de tillfälligt anställda, cirka 56 procent, var kvinnor.6
Tidsbegränsade anställningar antas leda till fasta jobb. Men studier från bland annat Arbetslivsinstitutet visar att många tidsbegränsat anställda, i synnerhet unga kvinnor, riskerar att gå mellan tillfälliga anställningar under lång tid. Visstidsanställningar medför ofta en sämre löneutveckling, mindre utbildnings- och utvecklingsmöjligheter samt lägre pension. Då visstidsanställningar är vanligare bland kvinnor innebär en större andel visstidsanställningar att de ekonomiska skillnaderna mellan kvinnor och män ökar. 7
För oss socialdemokrater är utgångspunkten att tillsvidareanställning ska vara huvudregel på svensk arbetsmarknad. Vi vill därför stärka anställningstryggheten. Vi menar att det behövs en begränsningsregel för antalet på varandra följande visstidsanställningar hos samma arbetsgivare. Därutöver bör regelverket förenklas och bli mer enhetligt. Under våren 2006 presenterade den socialdemokratiska regeringen ett förslag som syftade till att stärka anställningsskyddet för visstidsanställda samtidigt som reglerna förenklades.8 Reformen som beslutades av den dåvarande riksdagsmajoriteten år 2006 skulle ha trätt i kraft den 1 juli 2007. Det skedde inte.
Trots en massiv kritik från löntagarnas fackliga organisationer har regeringen genomfört förändringar i motsatt riktning. Allmänna visstidsanställningar kan numera pågå under en längre tid. Fler former för tillfälliga visstidsanställningar har återinförts och den totala tiden i olika visstidsanställningar hos samma arbetsgivare räknas inte samman. Det innebär att flera korta anställningar, såsom allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsanställning och provanställning, kan staplas på varandra under en mycket lång tid.9 För dem som arbetar en lägre tid i olika visstidsanställningar hos samma arbetsgivare blir det svårare att kräva tillsvidareanställning. Det leder till att otryggheten ökar på arbetsmarknaden och att regelverket kompliceras.
Vi socialdemokrater är också kritiska till de förändringar som regeringen genomfört och som innebär att företrädesrätten till återanställning nu börjar tjänas in först vid tolv istället för vid sex månader och att arbetsgivaren inte längre är skyldig att lämna information om lediga arbeten till föräldralediga med visstidsanställning.10 Det sistnämnda innebär ett missgynnande av föräldralediga arbetstagare, vilket går stick i stäv med det skydd mot diskriminering som den socialdemokratiska regeringen införde.11
Ungefär 200 000 arbetstagare arbetar ofrivillig deltid. Av dessa är 150 000 kvinnor. Deltidsarbetslösheten varierar mellan olika branscher, men är vanligast inom vård och omsorg, utbildning, handel samt hotell och restaurang. Deltidsarbete påverkar inkomsten och möjligheten till egen försörjning och ekonomisk självständighet. Även om deltidsanställningar ger möjligheter att komma in på arbetsmarknaden blir många deltidsanställda kvar i sådana anställningar under mycket lång tid.
Många deltidsanställda uppger själva att de upplever ett mindre stöd från chefer, att de har mindre inflytande över arbetet och att de får en sämre tillgång till kompetensutveckling och vidareutbildning.12
Av paragraf 25 a i anställningsskyddslagen framgår att deltidsanställda som anmäler önskemål till arbetsgivaren om anställning med högre anställningsgrad (högst heltid) har företrädesrätt till sådan anställning under vissa förutsättningar. 13 Denna regel har dock inte lett till något rejält trendbrott.14 Under senare år har ett antal frivilliga projekt och insatser genomförts på organisations- och arbetsplatsnivå för att minska andelen i ofrivilligt deltidsarbete. Goda resultat har uppnåtts, men totalt sett har åtgärderna inte varit tillräckliga. Deltidsarbetslösheten ligger mer eller mindre fast på en konstant nivå.15 Regeringen föreslår en begränsning av rätten till a-kassa för dem som arbetar deltid. Försämringen är ett hårt slag mot dem som arbetar ofrivillig deltid. Vi menar att det behövs ett starkare regelverk för att de som arbetar ofrivillig deltid, huvudsakligen kvinnor inom handel, service och gemensam sektor, ska kunna öka sin arbetstid. Vi socialdemokrater vill lagstifta så att heltid blir en rättighet och deltid en möjlighet.
En lagstiftning kan fungera som ett bra stöd för att arbetsmarknadens parter ska kunna intensifiera sitt arbete för fler heltidsanställningar. En lagstiftning kan medverka till förbättrad jämställdhet och ett ökat arbetskraftsutbud.
| [1] | Arbetsmiljöverkets årsrapport 2006. |
| [2] | Arbetsmiljöverkets officiella statistik 2006. 32 000 arbetsolyckor som medförde frånvaro från arbetet och 50 000 som ledde till sjukfrånvaro har anmälts. Till detta kommer 12 000 olyckor på väg till eller från arbetet. Därutöver har knappt 15 000 arbetssjukdomar anmälts. |
| [3] | Asbest – En temasida från Arbetsmiljöverket, 20070813. |
| [4] | Nordic Statistical Yearbook. |
| [5] | SCB:s Arbetskraftsundersökning. |
| [6] | Arbetsmarknad & Arbetsliv, nr 4 2004. |
| [7] | Ds 2002:56 ”Hållfast arbetsrätt för ett föränderligt arbetsliv.” |
| [8] | Proposition 2005/06:185 ”Förstärkning och förenkling – ändringar i anställningsskyddslagen och föräldraledighetslagen”. |
| [9] | Proposition 2006/07:111 ”Bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning m.m.”. |
| [10] | Proposition 2006/07:111 ”Bättre möjligheter till tidsbegränsad anställning m.m.”. |
| [11] | Proposition 2005/06:185 ”Förstärkning och förenkling – ändringar i anställningsskyddslagen och föräldraledighetslagen”. |
| [12] | SOU:2005:105 Stärkt rätt till heltidsanställning. |
| [13] | Gäller under förutsättning att arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses genom att den anställde får en högre sysselsättningsgrad och att den anställde har tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. |
| [14] | SOU 2005:105 ”Stärkt rätt till heltidsanställning”. |
| [15] | Enligt SCB var 248 000 personer undersysselsatta i juli 2007, vilket inte är någon säkerställd förändring jämfört med juli 2006. Antalet undersysselsatta kvinnor är betydligt fler än de undersysselsatta männen. |