Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om diskriminering av homosexuella, bisexuella och transpersoner på arbetsmarknaden.
Diskriminering är en väldigt konkret del av vardagen för många som lever i vårt land. Det drabbar den som avviker från att förhålla sig specifikt till normen.
Diskriminering av homosexuella, bisexuella eller transpersoner är en effekt av det som kallas för heteronormativitet. Att vara homosexuell, bisexuell eller transperson och att det skiljer sig från det normativa kan inte förstås utan normalitetsramarna.
Diskriminering kan uttryckas på olika sätt. Det gemensamma är att någon avslöjar eller talar om sin olikhet, och när olikheten är synlig utgörs grunden för diskrimineringen.
På arbetsmarknaden kan det vara mycket svårt att vara homosexuell, bisexuell eller transperson. Många döljer sin sexualitet eller låter bli att berätta om den. Att kunna dölja sin homosexualitet eller bisexualitet är i många miljöer en förutsättning för att undkomma diskriminering. Detta begränsar och hämmar människor och leder till att man väljer att vara mindre synlig och undviker situationer där man exponeras. Följden är ojämlikhet på arbetsmarknaden mellan dem som avstår och de som inte avstår från att synas. Dessutom leder det ofta till att man etablerar sig senare på arbetsmarkanden. Forskning visar att detta följs av sämre anställningsvillkor och det har en tendens att fortgå genom hela yrkeslivet.
Diskriminering leder inte bara till en sämre yrkeskarriär och en dålig arbetsmiljö. Vi kan inte heller bortse från att det psykiska lidande som följer i dess spår leder till reella kostnader såväl för samhället som för individen. Förutom dessa faktorer leder det även till ett tystare samhälle och ytterst en urholkning av den mångfald som är en förutsättning för vår demokrati, den demokrati vilken bygger på allas lika värde och delaktighet oavsett vilka vi är.
Arbetet med att bekämpa diskriminering måste ständigt fortgå och ske på olika sätt. Fördomar och diskriminering måste alltid bekämpas genom ökad kunskap, fördjupad debatt och ansvarstagande.
Då är det viktigt att utbilda ledare, chefer och skyddsombud som har ansvar för att skapa arbetsplatser där alla oavsett etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck kan vara öppna och ges samma möjligheter till delaktighet. Det behövs också informationsinsatser riktade till elever inom vuxenskola, yrkesutbildningar andra yrkesförberedande studier med syfte att sprida kunskap för att förebygga diskriminering och skapa trygga arbetsmiljöer.
Dessutom är det viktigt att det blir en sammanhållen diskrimineringslagstiftning såsom Diskrimineringskommitténs betänkande tar upp. Om betänkandets intentioner gällande den sammanhållna lagstiftningen blir en realitet menar vi att expertombudsmännnen för alla diskrimineringsgrunder ska behållas samtidigt som det finns en övergripande chefsombudsman. Då får varje diskrimineringsgrund det fokus som krävs, samtidigt som samarbetet mellan ombudsmännen möjliggör behandlande av frågor som sträcker sig över flera diskrimineringsgrunder.