Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en internationell arbetsmarknad.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om regionala skyddsombuds utökade möjligheter att agera.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillräckliga resurser för Arbetsmiljöverket.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om arbetsmiljöarbetet på europeisk nivå.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om internationell strejkrätt.
Sverige är idag i högsta grad en del av den europeiska arbetsmarknaden. Människor har möjlighet att arbeta och bo var de vill. Många utländska företag etablerar sig, permanent eller tillfälligt, i Sverige och det är ett alltmer vardagligt inslag att utländsk arbetskraft finns på svenska arbetsplatser.
De fall som kommit upp beträffande arbetstagare och arbetsplatser inom vårt land, exempelvis Vaxholmsfallet, visar tydligt att det är oerhört angeläget att våra svenska lagar och överenskommelser följs på våra svenska arbetsplatser. De utländska arbetare som finns i vårt land måste få avtalsenliga löner och övriga anställningsvillkor som gäller på den svenska arbetsmarknaden. Försöken att dumpa löner och ha sämre anställningsvillkor än vad som gäller i landet måste stoppas. Det företag som etablerar sig i Sverige måste följa svensk arbetsrätt, det är ett oeftergivligt krav. Vi i Sverige ska inte konkurrera med sämre löner utan vi ska konkurrera med att vi har en bra arbetsmarknad, med stabila överenskommelser mellan arbetsgivarna och de fackliga organisationerna. Det är grunden i vår svenska modell och den ska vi slå vakt om.
De regionala skyddsombuden, valda och utbildade genom sina fackliga organisationer, är de som bevakar arbetsmiljön på arbetsplatser som saknar lokala skyddsombud. Deras arbete är i första hand förebyggande, för att förhindra att det händer arbetsolyckor och för att se till att arbetsmiljön är så bra som möjligt utifrån gällande avtal och säkerhetsregler.
Idag får de regionala skyddsombuden endast verka på arbetsplatser där det finns fackligt anslutna medlemmar. Det är inte tillfyllest, på de arbetsplatser som har farliga arbetsmiljöer men inte fackligt anslutna medlemmar, får de regionala skyddsombuden därmed inte möjlighet att vaka över det förebyggande skyddsarbetet. Detta kan komma att omfatta exempelvis de arbetsplatser som etableras av utländska företag, som därmed får en mer farlig arbetsmiljö än på den svenska arbetsmarknaden i övrigt. De regionala skyddsombuden måste få möjlighet att verka på samtliga arbetsplatser utan restriktioner.
Arbetsmiljöverket har regeringens och riksdagens uppdrag att se till att arbetsmiljön på arbetsplatserna uppfyller de krav som ställs i arbetsmiljölagen. Arbetsmiljöverket utför inspektioner på arbetsplatser och utfärdar juridiskt bindande föreskrifter samt sprider information om arbetsmiljöfrågor.
Dessa verksamheter behöver en omfattande insats men de ekonomiska resurserna är begränsade. Stora besparingar är också aviserade för 2008 och 2009. Detta anser vi är ett allvarligt hot mot verksamheten inom Arbetsmiljöverket, både statistik från verket självt och från SCB visar att allt fler arbetstagare, såväl män som kvinnor, får problem i arbetet på grund av stress och psykiska påfrestningar. Antalet anmälda arbetssjukdomar har ökat mycket sedan mitten av nittiotalet.
Arbetsmiljöverket måste ses, och behandlas, som en stor aktör när det gäller arbetsplatserna och arbetsmiljön. Det behöver medel för att kunna genomföra tillsyn av arbetsplatser på ett tillfredsställande sätt, men även för att kunna utöka sitt förebyggande arbetsmiljöarbete. Detta är än mer angeläget nu, när Arbetslivsinstitutet försvunnit, genom ett beslut av den borgerliga majoriteten i riksdagen.
Den fria rörligheten i Europa är bra och är ett levande inslag i en alltmer internationaliserad arbetsmarknad. Rätten att bo och arbeta i Europa måste innebära att man värnar om skyddet på arbetsplatserna så att människor inte utnyttjas genom att man får lägre löner än vad som är vanligt i det land man arbetar i. Likaså måste arbetsmiljöarbetet vara en aktiv del på den europeiska arbetsmarknaden, så att företag inte spelar ut länder och löntagare mot varandra genom dåliga löner och dålig arbetsmiljö.
Arbetsmiljöfrågorna är en oerhört viktig del av EU:s politik på det sociala området. De grundläggande arbetsmiljöreglerna finns i ett övergripande ramdirektiv från 1989, som därefter har kompletterats med ett omfattande europeiskt regelverk. Idag finns det omkring tjugo direktiv inom området arbetsmiljö. Dessa innehåller regler som oftast riktar sig till arbetsgivaren och är utformade som miniminormer, vilket anger en lägsta standard för hela EU. Det finns gränsvärden för bland annat bly och asbest, säkerhetsföreskrifter för arbets- och skyddsutrustning, arbete vid bildskärm, skydd av minderåriga i arbetslivet och förläggning av arbetstiden.
När det gäller byggbranschen, och vissa andra branscher, finns det dock bara frivilliga europeiska överenskommelser om säkerhetskrav. Det finns alltså inga minimiregler för hur arbetsställningar, stegar, säkerhetsnät och annan utrustning som används vid byggarbeten ska vara utformade. Detta gör att säkerhetsnivån vid byggarbetsplatser i Europa är mycket varierande och ger därmed arbetarna i många fall ett helt otillräckligt arbetsmiljöskydd. Sverige har tidigare drivit på dessa frågor inom EU och det arbetet måste fortsätta med kraft.
Eftersom företag idag ofta befinner sig på en internationaliserad arbetsmarknad, inte minst vår svenska som finns i en europeiserad arbetsmarknad, är det viktigt att de fackliga verktygen kan användas internationellt. Det måste vara möjligt att, som löntagare och facklig medlem, sätta press på en arbetsgivare för att få fram ett kollektivavtal. Idag finns begränsade möjligheter för fackföreningsrörelsen att verka över nationsgränserna. Det behövs därför en europeisk strejkrätt så att Europas fackliga organisationer kan vidta egna åtgärder såväl som sympatiåtgärder till stöd för dem som utsätts för dålig arbetsmiljö eller andra problem i anställningen. Sverige måste driva kravet om att införa en europeisk strejkrätt som ger anställda i ett land möjligheter att genomföra sympatiåtgärder för anställda i ett annat land.