Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av att införa en tröskelbestämmelse i 19 a § MBL.
Svenska arbetsgivare har sedan länge en långtgående informationsskyldighet gentemot arbetstagarorganisationer med vilka de har kollektivavtal. Med anledning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen, infördes 19 a § i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet – MBL.
Enligt 19 a § MBL skall en arbetsgivare som inte är bunden av något kollektivavtal fortlöpande hålla de arbetstagarorganisationer som har medlemmar vilka är anställda hos arbetsgivaren underrättade om hur verksamheten utvecklas produktionsmässigt och ekonomiskt tillika om riktlinjerna för personalpolitiken. Informationsskyldigheten har därmed utökats till att omfatta även arbetsgivare som inte har något kollektivavtal.
I förarbetena till 19 a § MBL anges att arbetstagarorganisationerna LO, TCO, Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet och Svenska Transportarbetareförbundet ansett att införandet av 19 a § MBL inte varit nödvändigt för att uppfylla direktivets krav. LO och TCO har dessutom anfört att 19 a § MBL kan få till följd att den svenska arbetsmarknadsmodellen försvagas.
Enligt regeringens bedömning krävdes dock 19 a § i MBL för att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt direktivet. Därigenom fick tusentals svenska småföretag som inte har kollektivavtal, men väl fackligt ansluten personal, en formell administrativ börda med ökade administrativa kostnader som följd.
Småföretagen måste således bedöma vilka händelser i företaget som föranleder informationsplikt. Tid måste avsättas för förberedelse och utlämnande av informationen, vilket i framför allt mindre företag kan vara en menlig belastning. Dessa aktiviteter genererar i sig kostnader för företagen. Enligt Näringslivets Regelnämnd kan kostnadsökningen uppskattas till mellan 75 och 150 miljoner kronor per år. Detta gå helt på kollisionskurs med regeringens uttalade ambition att minska regelbördan för småföretagare.
Av direktivet framgår emellertid att EG förutsett att de lagar och regler som antas i anledning av direktivet kan komma att utöka företagens administrativa, ekonomiska och rättsliga förpliktelser och därmed motverka etablering och utveckling av små och medelstora företag. Direktivet behöver därför endast tillämpas på a) företag som i en medlemsstat sysselsätter minst 50 arbetstagare, eller b) driftställen som i en medlemsstat sysselsätter minst 20 arbetstagare.
Detta på grund av att de regler som sätts upp även bör syfta till att undvika sådana administrativa, ekonomiska och rättsliga förpliktelser som kan motverka etablering och utveckling av små och medelstora företag.
Av propositionen framgår att Arbetsgivarverket ansåg att man borde ha använt sig av direktivets möjlighet att införa tröskelbestämmelser för att undvika så kallad överimplementering, det vill säga att i svensk lagstiftning gå utöver vad direktivet kräver. Vidare framgår att även Svenskt Näringsliv, Bankinstitutens Arbetsgivarorganisation (BAO) och Näringslivets Regelnämnd varit av uppfattningen att Direktivets möjlighet till tröskelvärden borde ha använts.
I svensk arbetsrättslig lagstiftning finns redan ett flertal tröskelbestämmelser. Till exempel finns sådana bestämmelser i 4 § lagen (1987:1245) om styrelserepresentation för de privatanställda, i 22 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och i 11 och 13 §§ jämställdhetslagen (1991:433). Det skulle således vara väl förenligt med svensk arbetsrättslig tradition att införa en tröskelbestämmelse även i 19 a § MBL.
Att inte införa en tröskelbestämmelse i 19 a § MBL utgör just en sådan överimplementering av direktivet som Arbetsgivarverket varnade för. I förhållande till småföretagare i de EU länder som har begagnat möjligheten att undanta små och medelstora företag utgör frånvaron av en tröskelbestämmelse dessutom en konkurrensnackdel för svenska småföretagare. Med beaktande av den ökade rörligheten på den europeiska varu- och tjänstemarknaden är detta allvarligt och en tröskelbestämmelse bör därför skyndsamt införas i 19 a § MBL.