Regeringen har genomfört stora nedskärningar på Arbetsmiljöverket, vilket innebär risk för försämringar av det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Det är helt orimligt med så stora neddragningar, i synnerhet som Sverige jämfört med de nordiska grannländerna redan satsar väsentligt mindre på arbetsmiljöarbete. Vi ökar därför anslagen till Arbetsmiljöverket.
Vi ökar också anslagen till de regionala skyddsombuden, som fyller en viktig funktion i arbetsmiljöarbetet – i synnerhet på mindre arbetsplatser.
Vi återinför också de medel som betalats ut till fackförbund för bland annat arbetsmiljöutbildning och bevakning av vad som händer i EU.
Arbetsmiljöforskningen drabbades av ett stort avbräck när Arbetslivsinstitutet lades ned. Vi var emot nedläggningen och måste nu tyvärr konstatera att regeringen inte ens satsar några särskilda pengar för arbetslivsforskning under andra huvudmän. Vänsterpartiet värnar om arbetslivsforskningen och anser att det på sikt måste skapas ett nytt slags centrum för arbetslivsforskningen. Tills vidare väljer vi att avsätta medel till arbetslivsforskning som FAS och Arbetsmiljöverket förfogar över. Volymen på anslagen ökar successivt över åren 2008–2010.
Vänsterpartiet avvisar större delen av regeringens anslag till ”Särskilda jämställdhetsåtgärder”. Vi påpekade redan i förra årets budget att kontot har karaktären av alibi för regeringens brist på jämställdhetspolitik. Enligt regeringens egen utsago har endast en tiondel av de pengar som avsattes förra året använts. Inte heller i årets budgetproposition förmår regeringen konkretisera vad pengarna ska användas till. Vänsterpartiet menar att detta sätt att hantera jämställdhetspolitiken är djupt oansvarigt. De medel Vänsterpartiet avsätter på detta konto är avsedda för tidsbegränsade jämställdhetsprojekt. I övrigt ska jämställdhetspolitiken självklart genomsyra hela politiken och konkreta satsningar göras på respektive utgiftsområde.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 14 Arbetsliv enligt uppställning:
I och med budgetpropositionen för 2007 minskar regeringen anslaget till Arbetsmiljöverket (AV) med 50 miljoner kronor 2007, 100 miljoner kronor 2008 och 155 miljoner kronor 2009. Enligt motiveringen är det ett led i regeringens åtgärder för att minska den statliga ”byråkratin”.
Regeringens nedskärningar på AV innebär att den centrala och regionala tillsynen samt möjligheterna till förebyggande arbete genom regelutveckling minskar. Av dagens 800 medarbetare på AV måste nästan 225 tjänster avvecklas.
Trots att Sverige lyckats förhållandevis bra med arbetsmiljöarbetet finns det fortfarande stora problem. Varje år dör 50–60 personer i arbetet. Ännu fler människor dör av arbetsrelaterade orsaker, utan att komma med i statistiken. Mörkertalet är stort, men AV uppskattar att det för Sveriges del kan handla om drygt 3 000 arbetsrelaterade dödsfall per år. Det är således fler som dör av arbetsrelaterade orsaker varje år än som dör i trafiken. AV:s utredningar visar att de rapporterade dödsfallen hade kunnat undvikas om gällande regler följts.
De anmälda arbetsskadorna har minskat men ligger fortfarande på en hög nivå. Enligt AV:s rapport Arbetsmiljöstatistik 2007:2 om arbetsskador 2005 framgår det att 117 000 arbetsskador anmäldes 2005. Huvuddelen av de anmälda skadorna var arbetsplatsolyckor. 33 000 av dessa arbetsplatsolyckor, eller 28 procent, medförde sjukfrånvaro. Av de rapporterade arbetsskadorna 2005 stod arbetssjukdomar för 15 procent. Den vanligaste arbetssjukdomen är belastningsskador till följd av tunga lyft samt ensidiga och ansträngande arbetsställningar.
Enligt AV:s rapport om arbetsskador 2005 är antalet arbetsolyckor med dödlig utgång 2,5 gånger högre inom EU-15 jämfört med Sverige. Även när det gäller arbetsolyckor med fler än tre sjukskrivningsdagar ligger Sverige betydligt lägre än genomsnittet för EU-15.
Sedan 1999 har AV fått en resursökning och kunnat anställa fler arbetsmiljöinspektörer. Studier visar att det finns ett samband mellan antalet inspektörer och arbetsmiljöns positiva utveckling. Regeringens nedskärningar riskerar därför att bromsa den positiva utvecklingen och i stället leda till ökad sjukfrånvaro och fler olyckor.
Syftet med arbetsmiljölagen är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Det krävs enligt lagen ett systematiskt arbete för att uppfylla dessa mål. AV bedriver tillsyn så att arbetsmiljölagen efterlevs. För att tillsynen ska vara verkningsfull krävs vissa volymer på tillsynen. ILO rekommenderar en arbetsmiljöinspektör per 10 000 anställda. Det skulle innebära 400 arbetsmiljöinspektörer för Sveriges del. För att uppnå denna nivå måste vi få ytterligare 80 arbetsmiljöinspektörer. Enligt AV borde Sverige dock ha samma ambition som Danmark med en arbetsmiljöinspektör per 6 000 anställda, vilket förutsätter ytterligare 190 inspektörer. Om regeringen fullföljer sina nedskärningar kommer Sveriges tillsyn däremot att vara långt under den nivå som är normal för länder med motsvarande levnadsstandard.
Regeringens arbetsmarknadspolitik kan dessutom försvåra arbetet för friska arbetsplatser ytterligare. Med sänkta ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen pressas lönerna ned på sikt, och rädslan för omställning ökar. Det drabbar såväl arbetslösa som löntagare. Med fler privatiseringar och småföretag som ska slå sig in på ”välfärdsmarknaden” riskerar kollektivavtalens omfattning att minska och arbetsmiljötillsynen att bli för kostsam. Alltfler visstidsanställningar ökar stressen och tystar ned arbetsplatserna. Med fler löntagare som ska jobba med hushållsnära tjänster omöjliggörs tillsynen eftersom arbetsmiljölagen inte omfattar arbete i hushåll.
Regeringens politik förstärker de tendenser som redan finns till uppdelning av arbetskraften i ett A- och ett B-lag. Kvinnor, ungdomar, utlandsfödda och kortutbildade kommer att få än sämre möjligheter att hävda sig på arbetsmarknaden på lika villkor. Det kommer att försvåra arbetet för ett hälsosamt arbetsliv.
Arbetet för friska arbetsplatser är avgörande för samhällsekonomin och för löntagarnas ställning i arbetslivet. Vi har sett konsekvenserna av nedskärningarna på 1990-talet i form av ökad ohälsa, och än i dag orkar hela 15–20 procent av löntagarna inte jobba fram till pensionen.
Enligt AV:s undersökningar anser 90 procent av arbetstagarna och arbetsgivarna att inspektionerna är relevanta och ger effekt. Arbetsgivarnas administrativa kostnader för arbetsmiljöarbete beräknas uppgå till 3 miljarder kronor per år eller 10 000 kronor per år och arbetsplats. Då räknas inte vinsterna för utebliven sjukfrånvaro in. Arbetsmiljöarbetet utgör således ingen belastning för arbetsgivarna eller samhällsekonomin; tvärtom är friska arbetsplatser avgörande för en positiv utveckling.
Sammantaget tillför vi 133 miljoner kronor 2008 till anslaget 23:1 Arbetsmiljöverket jämfört med regeringens förslag.
Regeringens avveckling av Arbetslivsinstitutet (ALI) innebär en förskingring av kunskaper och resurser. ALI har bedrivit en värdefull forskning inom områden som hälsa och ohälsa i arbetslivet, arbetsmarknad och sysselsättning, arbetsrätt, arbetets organisering, ergonomi och belastning, fysikaliska och kemiska hälsorisker, integration och mångfald samt utvecklingsprocesser i arbetslivet. Utan denna forskning kommer inte minst Arbetsmiljöverket att ha betydligt sämre underlag för sitt fortsatta arbete. Efter nedläggningen av ALI har arbetsmiljöforskningen hamnat i strykklass.
Regeringen skriver följande i budgetpropositionen för 2008 för utgiftsområde 14 på sidan 27:
Kunskapsbildning, bl. a. genom forskning och utveckling, samt spridning av kunskaper och resultat av kunskapsbildningen behövs för att kunna följa och analysera arbetslivets utveckling och utforma den nödvändiga politiken samt för att förstärka arbetsplatsernas förmåga att hantera arbetslivsfrågorna i praktiken. Det är därför viktigt att kunskapsbildningen inom arbetslivet kan ha en fortsatt stark ställning och att resultaten kan tillgodogöras i den praktiska verksamheten. Spridningen av kunskaper liksom utbildning i arbetsmiljö är medel för att öka medvetenheten hos arbetsgivare och arbetstagare om arbetsvillkorens betydelse för såväl trygghet, hälsa och säkerhet som verksamheternas resultat och utveckling.
Vi kan bara instämma i regeringens resonemang, och avser därför – till skillnad från regeringen – att avsätta resurser för arbetslivsforskning även i framtiden.
Vänsterpartiet anser att det finns ett värde i att samla denna forskning och kompetens inom ramen för ett nationellt kunskapscentrum som arbetar i nära kontakt med parterna på arbetsmarknaden. Vi återställer volymerna som fanns före nedläggningen. Vi börjar med en stegvis upptrappning 2008 och tilldelar FAS 60 miljoner kronor för främst fria forskningsmedel och Arbetsmiljöverket 20 miljoner kronor för främst tillämpad forskning. Utökningen för 2009 med 300 miljoner kronor och 2010 med 450 miljoner kronor fördelas mer specificerat i kommande budgetar. Den utredning som nu sitter ska komma med förslag till eventuellt nytt system för forskningsfinansieringen (dir. 2007:102). Enligt Vänsterpartiet är det viktigt att resurser till arbetsmiljö- och arbetslivsforskning säkras samt att det finns ett kunskapscentrum som kan bidraga till att resultatet av forskningen kommer till praktisk tillämpning. Årliga sammanfattningar av och trendrapporter om utvecklingen i arbetslivet utifrån aktuell forskning är viktiga.
Vi avvisar större delen av regeringens anslag till särskilda jämställdhetsåtgärder. Regeringen skriver löst i sin budgetproposition att deras anslag på området ska omfatta bland annat satsningar på forskning om kvinnors hälsa, samt en handlingsplan för att minska våldet mot kvinnor. Vidare beskriver regeringen att det inom anslaget ryms sedan tidigare beräknade medel för en handlingsplan mot prostitution och människohandel m.m.
Vänsterpartiet anser att regeringen genom denna vagt specificerade pott kompenserar sig för bristen på konkreta jämställdhetspolitiska förslag.
Enligt regeringens egen utsago har endast en tiondel av de pengar som avsattes förra året använts. Inte heller i årets budgetproposition förmår regeringen konkretisera vad pengarna ska användas till. Vänsterpartiet menar att detta sätt att hantera jämställdhetspolitiken är djupt oansvarigt. De medel Vänsterpartiet avsätter på detta konto är avsedda för tidsbegränsade jämställdhetsprojekt. I övrigt ska jämställdhetspolitiken självklart genomsyra hela politiken och konkreta satsningar göras på respektive utgiftsområde.
Vi gör i stället på ett flertal andra utgiftsområden omfattande satsningar, bland annat på att höja kvinnors löner, anslag till genusforskning, inrättandet av en haverikommission som ska utreda mord på kvinnor, fortbildning om sexualiserat våld och sexualbrott inom rättsväsendet och socialtjänsten, ett nationellt resurscentrum för prostituerade kvinnor, ett omfattande skyddspaket för våldsutsatta kvinnor och barn m.m.
Anslaget för särskilda jämställdhetsåtgärder är i vårt förslag i huvudsak medel till särskilda jämställdhetsprojekt som inte ryms inom ramen för det särskilda anslaget för kvinnors organisering under utgiftsområde 17. Bidragen till sådana projekt ska hanteras av Delegationen för fördelning av statsbidrag för kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt.
Sammantaget föreslår Vänsterpartiet en minskning av anslaget 24:2 Särskilda jämställdhetsåtgärder med 377 miljoner kronor 2008.
I och med budgetpropositionen för 2007 avskaffade regeringen anslaget Särskilda utbildningsinsatser. Anslaget administrerades av Arbetslivsinstitutet och var medel riktade till arbetsmarknadens parter för funktionsutbildning, styrelseutbildning och allmänna informationsinsatser på arbetslivsområdet samt viss EU-bevakning.
Funktionsutbildningen har framför allt handlat om arbetsmiljöutbildning för fackliga förtroendevalda. Att avskaffa dessa medel innebär ytterligare försvagning av det viktiga arbetsmiljöarbetet. Vänsterpartiet återför därför detta anslag.
Sammantaget föreslår Vänsterpartiet att anslaget Särskilda utbildningsinsatser återinrättas och ökas med 70 miljoner kronor 2008.