Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda och ta fram ett övergripande förslag på en moderniserad arbetsrätt.
Det är nödvändigt att Sverige på många områden gör förändringar i samhällssystemen så att dessa underlättar och stimulerar företagandet. Det är små och medelstora företag som i hög grad kommer att stå för ökningen av arbetstillfällen och tillväxt i Sverige i framtiden. Alla politiska partier talar om att småföretagandet måste stimuleras. Då är det viktigt att ifrågasätta dagens arbetsrätt som är utformad utifrån stora företag och fackföreningar och långvariga anställningar som försörjningsmöjlighet. Så ser inte framtidens Sverige ut. Det är därför också viktigt att våga göra de strukturella översyner och förändringar som behövs för att gynna företagandet.
Lagen om anställningsskydd (LAS) utgår från 1970-talets arbetsliv. Då antogs den typiska arbetsgivaren vara ett stort företag som tillhandahöll en fast anställning livet ut. Idag är verkligheten annorlunda. Vi har ett tjänstesamhälle med alltfler små och medelstora företag. Det är flexibla och konkurrenskraftiga företag på en rörlig arbetsmarknad som ger enskilda människor de bästa förutsättningarna för arbetstrygghet.
De tillfälliga anställningarna på arbetsmarknaden har blivit fler de senaste tio åren. Turordningsreglerna i LAS gynnar främst dem som arbetar kontinuerligt och samlar på sig många anställningsår hos samma arbetsgivare. Och turordningsreglerna innebär att tillfälligt anställda är de som sägs upp först. Detta missgynnar i hög grad kvinnor som saknar fast anställning samt anställda i de kvinnodominerade branscher som präglas av vikariat och andra tillfälliga anställningar.
LAS reser även hinder mot ungdomar, kvinnor och invandrare som försöker komma in på arbetsmarknaden; när det är svårt att säga upp medarbetare blir företagen naturligtvis försiktiga med nyrekryteringar. På så vis motverkar LAS att de som står utanför arbetsmarknaden får ett fast jobb. Trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden behöver sänkas genom att regelverket görs mindre diskriminerande för dem med svag anknytning till arbetsmarknaden. Anställningsbesluten bör göras enklare genom turordningsregler som medger större flexibilitet för alla företag i besluten om vilka medarbetare som behövs i företaget.
LAS försvårar även rörligheten på arbetsmarknaden. Många drar sig för att lämna ett arbete där de varit länge, trots att de kanske vill byta arbete eller arbetsplats. Sjukskrivna tvekar ibland att byta till ett från medicinsk synpunkt bättre arbete hos en annan arbetsgivare. Då hamnar de först i turordningskön om det skulle bli uppsägningar på den nya arbetsplatsen. Regler som håller kvar människor på en arbetsplats där de egentligen inte vill vara borde inte ligga i någons intresse – det bidrar till sjukskrivningar och vantrivsel.
Dagens turordningsregler i LAS förhindrar även småföretagare från att i kärva tider sätta samman det medarbetarteam som bäst tillgodoser kundernas och marknadens krav. Företag tvingas låta värdefull kompetens gå, och man är förhindrad att göra företaget så konkurrenskraftigt som någonsin möjligt. Detta kan givetvis äventyra hela företagets existens och samtliga medarbetares försörjningsmöjlighet.
Stora företag kan idag genom förhandlingar med berörda fackföreningar förhandla bort turordningsreglerna i LAS. I LAS turordningsregler görs idag även undantag för två personer i företag med mindre än tio anställda. Reglerna behöver dock göras mer generella och flexibla så att alla företag får större möjlighet att påverka vilka medarbetare som bäst behövs i företaget. Samtidigt som skyddet för anställda mot godtycklig behandling är fortsatt tydligt – saklig grund för uppsägning ska även fortsättningsvis vara ett krav.
Avtal ska ingås fritt mellan människor och företag. Så är det inte idag på den svenska arbetsmarknaden. Avtal ska bara vara bindande för de parter som slutit dem. Så är det inte heller idag på den svenska arbetsmarknaden. Företag som ingått kollektivavtal för att uppnå fördelen med fredsplikt ska inte kunna hotas med eller utsättas för strids- eller sympatiåtgärd. Företag som har lika villkor för sina anställda än kollektivavtalet ska inte kunna försätts i blockad med enda motivering att kollektivavtal saknas. Inte heller bör avtal med fackförbund vara ett krav vid offentlig upphandling – då utestängs många små företag från offentliga kontrakt.
En stridsåtgärd måste vara rimlig i förhållande till sitt syfte och de skador som åsamkas företagen och tredje man. En stridsåtgärd som inte kostar den egna organisationen så mycket men som slår hårt mot motparten och tredje man är inte av gagn för samhället. Därför bör det i svensk arbetsrätt finnas en proportionalitetsregel som begränsar rätten för strids- och sympatiåtgärder.
Vi behöver en arbetsrätt som leder till att varje anställningsbeslut, särskilt i små- och medelstora företag och mindre enheter i offentlig sektor, blir mindre riskfyllt så att fler anställningsbeslut tas och att fler människor anställs. Vi behöver en arbetsrätt där människor med invandrarbakgrund, kvinnor och ungdomar lättare kommer in och får en fast fot på arbetsmarknaden. Vi behöver en arbetsrätt som underlättar framför allt för små och medelstora företag att lättare anpassa sig till ny teknik och efterfrågan på marknaden. Det behövs en modernisering av den svenska arbetsrätten inte minst eftersom den är svår att överblicka för det mindre företaget.
Det behövs en utredning som gör en översyn av hela den svenska arbetsrätten med syfte att göra den mer småföretagaranpassad och med särskild hänsyn till det som anförts ovan
angående proportionerliga stridsåtgärder,
att fredsplikten respekteras,
att avtalsfrihet ska gälla för företagare samt
att turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd ska medge större flexibilitet i besluten om vilka medarbetare som behövs i företaget.
Det ska vara en utredning som har ett brett perspektiv och en bred representation – inte enbart från parter som gynnas av dagens arbetsrätt utan även från grupper som idag står långt från arbetsmarknaden och från företagare och före detta företagare som haft svårt att marknadsanpassa sina företag på grund av dagens arbetsrätt.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.