Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att ta bort undantaget i lagen om anställningsskydd som gäller att arbetsgivare kan undanta två personer från turordningslistan vid uppsägning på grund av arbetsbrist.
Lagen om anställningsskydd tillkom år 1974 och var en produkt av flera äldre anställningslagstiftningar och annan skyddslagstiftning som samlades i en gemensam lag. I huvudsak fastslogs att uppsägning kan ske på grund av arbetsbrist eller på grund av personliga skäl. Begreppet personliga skäl har kommit att tolkats i vid mening, och idag med drygt 30 års användning finns en ganska tydlig rättspraxis när det gäller olika fall när en arbetstagare kan sägas upp på grund av personliga skäl.
Den andra grunden är arbetsbrist, det som var nytt för en del arbetstagare men långt ifrån alla, var att man skulle sägas upp i turordning, dvs. först in sist ut. Under åren har det anförts att principen – först in sist ut – skulle hindra företag från att behålla s.k. nyckelpersoner. År 2001 ändrades lagen så att företag med högst 10 anställda fick undanta två personer. I större företag har detta undantag knappast någon betydelse, men för anställda i små företag kan undantaget i många fall skapa problem för de anställda. Effekterna av förändringarna är att undantaget används godtyckligt alltför ofta. En annan effekt är att det numer har skapats en rättspraxis om hur man ska se på nyckelpersoner och turordningsregler. Samtidigt har möjligheterna att genom förhandlingar med den fackliga organisationen om undantag från turordningsreglerna alltid funnits och oftast fungerat bra. Där är det också ur ett arbetsgivarperspektiv svårt att förstå diskussionen om nyckelpersoner.
Det är nu hög tid att ta bort denna diskriminerande regel och tillmäta parterna på arbetsmarknaden den roll som den nuvarande regeringen så ofta betonar.