Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om rätten till heltid.
Deltidsfällan är ett stort problem för kvinnodominerade branscher. Deltidsarbete ger inte bara lägre inkomster. Det är dessutom tydligt att deltid har lägre status och därför ger lägre löner och sämre karriärutveckling. Deltidsanställda fastnar i större utsträckning i rutinarbeten och i sämre arbetsvillkor. Många tvingas mot sin vilja att arbeta deltid.
Fortfarande är det 45 procent av LO-förbundens kvinnliga medlemmar som arbetar deltid och framför allt de yngre gör det ofrivilligt (LO, 2003). Detta kan jämföras med omfattningen av deltidsarbete bland LO-förbundens manliga medlemmar som är 9 procent. Av de deltidsarbetande är det främst medlemmar inom Hotell och Restaurang, Fastighets och Handels som uppger att de vill arbeta mer. Inom de kvinnodominerade branscherna används arbetstagarna som ”flexibilitetsreserv”, och det finns stora brister i inflytande över den egna arbetstiden.
Den borgerliga regeringen talade under hela valrörelsen om att det skulle löna sig att jobba. Men det som den borgerliga regeringen nu föreslår är något helt annat. De inför en stupstock i a-kassan för deltidsarbetslösa efter 75 dagar utan att vidta några andra åtgärder. Deltidsarbetslösa kommer att bli heltidsarbetslösa. Det är inget annat än orättvist.
De deltidsarbetande har svårt att klara sig på sin deltidslön och är beroende av eventuella mertidstimmar. Mertidstimmarna ”dyker” också ofta upp med kort varsel, och många deltidsanställda vågar inte tacka nej av rädsla för att inte bli tillfrågade vid ett annat tillfälle, vilket minskar möjligheten att planera såväl arbets- som privatliv. Deltidsarbete innebär oftare att de anställda inte heller får ta del av kompetensutveckling i lika stor utsträckning som de heltidsanställda, vilket i sin tur försämrar möjligheten till att avancera i yrket, bredda sin kompetens och komma bort från ensidiga och monotona arbetsuppgifter.
Utbredningen av och systematiken i deltidsarbetet, men även visstidsanställningarna, kan i grunden kopplas till att arbetskraften i de kvinnodominerade sektorerna ses som ”buffertarbetskraftsförsörjare”, vilket har starkt samband med synen på kvinnor som huvudansvariga för det obetalda arbetet i hemmet. De anställningsvillkor som är norm i branschen tillämpas också på personer med utländsk bakgrund och ungdomar medan ”kärnarbetskraften” kan sägas utgöras av vita män, vilka är de som i störst utsträckning är fast anställda på heltid.
Rätt till heltid, med deltid som en möjlighet, är en viktig jämställdhets- och jämlikhetsfråga. I lagen om anställningsskydd ska heltid vara normen för alla anställningar, deltid ska vara möjligt dispositivt, på den enskildes begäran eller av andra synnerliga skäl, efter medgivande av central facklig organisation. Lagen får inte medge att arbetsgivare har rätt till undantag grundat på deras egna upplevda behov. I så fall blir rätten till heltid verkningslös.