Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av upphandlingsansvar på arbetsmiljöområdet.
Vår arbetsmiljölagstiftning bygger på ett mycket vidsträckt arbetsgivaransvar när det gäller att förebygga ohälsa och olycksfall. Detta kräver goda förutsättningar för samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare. Pågående strukturförändringar i svenskt arbetsliv gör det emellertid allt svårare att fullt ut förverkliga dessa ambitioner. Arbetsvillkoren för alltfler arbetstagare bestäms alltmer genom en eller annan form av upphandling. Tidigare egenverksamhet läggs ut på entreprenad. En del av personalbehovet tillfredsställs genom anlitande av bemanningsföretag eller enskilda uppdragstagare. Det blir vanligare att anställda från flera företag är verksamma på samma arbetsplats, ofta enbart kortvarigt. Många arbetsgivare kan inte leva upp till sitt arbetsmiljöansvar beroende på att man inte i realiteten har kontroll över förutsättningarna för arbetets bedrivande, och det blir allt vanligare att arbetsgivarens arbetsmiljöansvar är utspritt ut på flera händer.
Utvecklingen i arbetslivet gör det nödvändigt att se över reglerna i AML i syfte att åstadkomma en tydligare ansvarsfördelning på arbetsmiljöområdet mellan anbudsgivare och anbudstagare såväl vid entreprenader som vid anlitande av bemanningsföretag. Enligt vår uppfattning handlar det framförallt om att tydliggöra och utvidga beställaransvaret.
Idag finns ett särskilt upphandlings- och samordningsansvar reglerat i AML 3 kap 7 § för byggnads- och anläggningsverksamhet. Att så skedde när lagens skrevs bottnade i att dessa branscher då var helt dominerande på upphandlingsområdet. Idag, 30 år senare, råder likartade förhållanden på arbetsmarknaden som helhet. Därför är en översyn av regelverket på dessa områden nödvändig.