Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om strategier för en ökad avtalsreglering på arbetsmiljöområdet.
Säkrandet av en god arbetsmiljö i Sverige vilar tungt på ett vidsträckt arbetsgivaransvar i kombination med myndighetsföreskrifter och myndighetstillsyn genom Arbetsmiljöverket.
Parterna har en närmast kompletterande roll, som förutsätts uppfyllas i form av samverkan. Detta system har under en följd av år utsatts för påfrestningar beroende på strukturförändringarna i näringslivet. En ökad andel mindre företag och arbetsplatser, ökad tillämpning av entreprenader och ökad andel lösa anställningsförhållanden leder till att arbetsgivaransvaret blir mer och mer splittrat. Samtidigt försvåras såväl myndighetstillsyn som samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Nedskärningen av Arbetsmiljöverkets resurser, som både påverkar arbetet med föreskrifter och tillsynen, är ett uttryck för en politik för avreglering på arbetsmiljöområdet. Man är också ute efter att försvaga den fackliga organisationens viktigaste redskap när det gäller arbetsmiljöbevakningen av småföretagen och stora delar av servicesektorn, de regionala skyddsombuden.
Stora revor är alltså på väg att rivas upp i det system för bättre arbetsmiljö som byggts upp i Sverige. En viktig beståndsdel i denna strategi måste vara att som motvikt mot den försvagade myndighetsbevakningen stärka avtalsregleringen av arbetsmiljön, framförallt då på det förebyggande området – SAM, rehabilitering, utbildning av skyddsombud m.m. Avtal har också den fördelen jämfört med lagar att tillsyn och efterlevnad kan backas upp av fackliga företrädare, tvisteförhandlingar och i sista hand skadeståndsmål i Arbetsdomstolen, istället för att vara beroende av myndigheterna.
Det finns även nackdelar och juridiska problem i förhållande till AML och den reglering som sker via EU. Därför är det viktigt att en sådan avtalsreglering på arbetsmiljöområdet garanterar likvärdiga rättigheter för alla.