Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av förändringar i arbetsmiljölagen.
Konjunkturen är hög och jobben börjar komma. Trots detta finns det människor som inte kan arbeta, inte för att de inte vill utan för att de redan slitits ut och har svårt att hitta ett jobb de klarar. Det allra flesta av de förslag som den borgerliga regeringen lägger fram om ohälsan handlar om att strypa ekonomin i socialförsäkringarna.
Vad som behövs är förebyggande arbete på våra arbetsplatser. Där är arbetsmiljölagen ett gott verktyg men den kan förbättras betydligt. I många stycken stämmer inte arbetsmiljölagen överens med andra lagar på arbetsmarknaden, eftersom den är offentligrättslig. I många delar, till exempel påföljder vid arbetsplatsolyckor, är detta bra. Men vad det gäller lagens delar om förebyggande arbete blir det offentligrättsliga perspektivet helt fel.
Rättstillämpningen på svensk arbetsmarknad bygger på att de parter som har kollektivavtal hittar förhandlingslösningar, och där någon part brutit mot avtal eller lag, regleras skadeståndsansvaret utifrån en civilrättslig process, ytterst Arbetsdomstolen. Denna förhandlingsprocess har lett till en väl utvecklad praxis i anställningsskyddsfrågor och i medbestämmandefrågor. För att driva fram praxis utifrån arbetsmiljölagen måste man gå vägen över polisanmälan, åtal och domstolsprocess.
För att göra arbetsmiljölagen till ett mer användbart verktyg för att förebygga ohälsa i arbetslivet, bör lagens delar om det förebyggande arbetet göras civilrättsliga. Några av lagens kapitel bör inordnas i lagen om rättegång i arbetsprocessen, och förhandlings- och skadeståndsregler liknande dem som finns i MBL bör skapas. Detta innebär att arbetsmarknadens parter tvingas att ta ett större ansvar för att förebygga ohälsa i arbetslivet.