Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om islamofobi.
Sveriges muslimska befolkning har ökat påtagligt under de senaste 60 åren. Antalet individer med muslimsk bakgrund har stigit från några få individer och familjer före 1950 till ca 350 000 år 2000. Sex sjundedelar av den muslimska befolkningen i Sverige, eller 300 000 av 350 000, har kommit till landet eller fötts här efter 1985. En tredjedel av den muslimska befolkningen är i skolåldern eller yngre.
Forum för levande historias rapport ”Islamofobi – en studie av begreppet, ungdomars attityder och unga muslimers utsatthet” som presenterade förra året innehåller både en redogörande begreppsdiskussion kring begreppet islamofobi och en statistisk djupdykning i underlaget till den omfattande enkätstudien bland unga (Intoleransrapporten) som genomfördes 2003/2004.
Även om begreppet islamofobi inte är idealiskt, relativt nytt och fyllt med många olika betydelser är alltså fenomenet reellt. Många muslimer utsätts för kränkningar. Var fjärde muslimsk ungdom (23,9 procent) uppger att han eller hon blivit utsatt för någon form av kränkande behandling någon gång under det senaste året på grund av sin religiösa tillhörighet. Det har då handlat om våld, hot eller verbala kränkningar.
Intolerans och hatbrott handlar i grunden om rädslan för det som är främmande. När det är fråga om hets mot folkgrupp ska vi naturligtvis tillämpa den lagstiftning som finns. Men vi måste också arbeta på flera fronter, eftersom det i grund och botten handlar om okunskap och mytbildning.
Det handlar om en oförmåga att se individen bakom den förutfattade mening man har om hans eller hennes kultur eller religion. Det enda sättet vi kan bemöta detta på är genom information, samtal och kunskap. Det värsta vi kan göra är att vara tysta. Problemet försvinner inte bara för att vi inte pratar om det. Regeringen bör ta initiativ till insatser i framför allt svenska skolor mot islamofobi.