Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ändringar i lagen om anställningsskydd, LAS, för att begränsa visstidsanställningar.
Den utbredda otryggheten i arbetslivet visar sig till stor del genom den dramatiska ökningen av visstidsanställningar sedan 1990-talets början. När nu jobben den senaste tiden har ökat i antal är det främst visstidsanställningarna som blivit fler. I en jämförelse mellan andra kvartalet 2006 och andra kvartalet 2005 hade tillsvidareanställningarna på den svenska arbetsmarknaden ökat med 2,1 procent medan visstidsanställningarna ökat med 7,1 procent (SCB, oktober 2006).
Det är särskilt unga människor som tvingas nöja sig med visstidsanställningar, och ofta rör det sig om korta kontrakt som staplas på varandra. Att många unga inte får den trygghet som en fast anställning innebär gör att ungas etablering i vuxenlivet försvåras kraftigt. Att skaffa sig ett eget hem och att våga bilda familj är inte helt lätt när den egna försörjningen inte går att överblicka. Det är dessutom så att visstidsanställningar ofta medför en sämre löneutveckling och sämre möjligheter till vidareutbildning och vidareutveckling i arbetet. Människors möjligheter att stärka sina positioner på arbetsmarknaden försvåras därmed också av visstidsanställningarnas utbredning.
De förändringar i lagen om anställningsskydd, LAS, som införts för att gälla från den 1 juli 2007 respektive den 1 januari 2008 bör av dessa skäl rivas upp. Införandet av så kallad allmän visstidsanställning är ett steg i fel riktning eftersom ännu fler lär tvingas nöja sig med denna otrygga anställningsform. Utgångspunkten på svensk arbetsmarknad bör snarare vara att tillsvidareanställning betraktas som en huvudregel. Bara då kan en strävan efter goda anställningsvillkor i alla branscher på allvar ta fart. Att rätten till fast anställning för en person som varit visstidsanställd under lång tid hos samma arbetsgivare försvagats genom en förlängning av tidsramen från tre till fem år är också det ett steg i fel riktning.
De tidsbegränsade anställningarna måste minska. LAS måste därför förändras så att möjligheten att visstidsanställa begränsas. Också företrädesrätten för återanställning måste stärkas. Den socialdemokratiska regeringen sänkte gränsen för företrädesrätt till återanställning, från tolv till sex månaders anställning, men ändringen hann inte träda i kraft förrän den borgerliga regeringen rev upp beslutet. En ändring i linje med den socialdemokratiska måste komma till stånd.