Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om naturvårdsarbeten och reglerna inom arbetsmarknadspolitiken.
I strategin för en hållbar utveckling skyddas allt fler naturområden i vårt land. Detta görs bland annat för att bevara den biologiska mångfalden, spara kulturmiljöer och ta hand om fornminnen. Att skydda ett område är enbart ett första steg för ett uthålligt bevarande. De flesta områden behöver skötsel och underhåll och i en del fall måste ursprungliga miljöer återskapas. För att allmänheten skall kunna ta del av den bevarade naturen behöver vandringsleder anläggas och underhållas och informationstavlor utformas och sättas upp.
Länsstyrelserna har ett anslag för verksamheten men det är otillräckligt när allt fler områden skall kunna skötas och underhållas. Under lång tid har arbetsmarknadsmedel stöttat verksamheten och många arbetslösa har haft en mycket meningsfull sysselsättning. De boende på respektive ort har ofta stor kännedom om de aktuella områdena och kan bidra med sin kunskap för att exempelvis återställa gamla kulturmiljöer. För de arbetslösa på landsbygden är dessa arbeten mycket meningsfulla och har många gånger varit språngbrädan för att åter komma ut på arbetsmarknaden.
På många håll i landet finns ett samarbete mellan länsstyrelsen, skogsstyrelsen, länsarbetsnämnden och kulturmiljövården om skötselverksamheten. Detta har fungerat mycket bra, men på grund av besparingar och ändrade regler för arbetsmarknadsmedlen har verksamheten minskat kraftigt. Minskningen har inte skett för att behoven minskat eller att det finns färre lämpliga arbetslösa.
Dessa arbeten är mycket lämpliga för många arbetslösa som ett sätt att få fotfäste på arbetsmarknaden igen och de har inga undanträngningseffekter. Därför är det nödvändigt att reglerna i arbetsmarknadspolitiken utformas på ett sådant sätt att arbetslösa även i framtiden får möjligheter att utföra dessa meningsfulla arbetsuppgifter.