Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att i samband med introduktionen av nyanlända invandrare eftersträva en bred samverkan med det civila samhället.
Människors utanförskap är ett av det moderna samhällets stora problem. Tydligast syns det i storstädernas segregerade förortsområden. Fler än 500 000 människor beräknas leva i så kallade utanförskapsområden. Många av dessa har anlänt till Sverige som flyktingar och har aldrig kommit in i samhället. Bristerna och misslyckandena i introduktionsprogrammen torde bära en stor del av skulden för detta.
Det är kommunerna som har det operativa ansvaret för att introducera nyanlända invandrare i samhället. Erfarenheter från många håll tyder på att introduktionsprogrammen i alltför stor utsträckning har blivit en offentlig kommunal angelägenhet, där andra aktörer inte har kunnat vara med i någon större utsträckning. Vi menar att introduktionen till det svenska samhället har förutsättningar att bli mer framgångsrik om fler parter, inte minst från det civila samhället i form av arbetsliv och folkbildning, blir aktiva medaktörer i introduktionsprogrammen.
En befintlig möjlighet är att i mycket större utsträckning nyttja folkbildningen och att så snart som möjligt få ut dessa nya svenskar i arbetslivet. Erfarenheter från kommuner som Värnamo visar på mycket goda resultat av tidig introduktion i arbetslivet.
Studieförbunden finns i landets alla kommuner och har lång erfarenhet av att arbeta med människor med skilda bakgrunder och med särskilda behov. Genom en samverkan med studieförbunden kan introduktionen ske närmare människors vardag och ta avstamp i de intressen och erfarenheter de nyanlända har med sig.
Studieförbunden kan särskilt bidra på tre områden: samhällsorientering, språkutveckling och utveckling av system med värdfamiljer/personer.
Studieförbunden kan erbjuda studiecirklar i samhällsorientering och göra den mer praktiskt inriktad genom samverkan med de närmare 300 medlemsorganisationer som studieförbunden har. Genom föreningslivet får man dessutom ett brett kontaktnät av människor inom många olika samhällsområden. I föreningarna finns också många dörröppnare till arbetslivet.
På flera håll i landet genomför studieförbunden olika typer av samtalsverksamheter, som ”Medspråkare”, ”Byta ord” och ”Pensionärer som mentorer”. Det finns också exempel på att studieförbunden utbildar värdfamiljer. Gemensamt för dem är att grupper av etablerade svenskar och invandrare samtalar om vardagliga ting som högtider, butiksannonser och vägskyltar.
Genom samtalsverksamheterna kombinerar man en praktisk funktionell språkutveckling med vardagsnära introduktion till samhället. Verksamheten kan utgöra ett komplement till sfi-undervisningen, som på flera håll i landet utförs av studieförbunden på uppdrag av kommunen. Men oavsett vem som utför sfi-undervisningen kan den stärkas genom samverkan med studieförbunden.
Centerpartiet har tidigare motionerat om att införa ett system med värdfamiljer eller värdpersoner för nyanlända invandrare. Det är en idé som är värd att hålla liv i. Studieförbunden kan ha en nyckelroll i att rekrytera och utbilda värdfamiljer/personer, att förbereda den nyanlände samt att matcha värdfamiljer/personer och invandrare.
Att bygga ut och förstärka introduktionen är en nödvändighet för att klara integrationen i framtiden. För att lyckas med det behövs flera aktörer. Det är därför angeläget att främja samverkan med externa parter och inte minst använda folkbildningen för att förstärka samhällsorientering, språkutveckling och ett system med värdfamiljer/personer.