Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av a-kassereglerna för att anpassa dem till de sociala arbetskooperativens behov.
Ett socialt arbetskooperativ drivs i formen ekonomisk eller ideell förening. Medlemmarna i kooperativet äger tillsammans sitt företag samtidigt som de kan vara anställda. Man väljer en styrelse som har ansvaret för arbetet. De medlemmar som sitter i styrelsen är också ofta anställda i företaget. Arbetsgivaransvaret vilar på styrelsen.
Att arbeta i ett socialt arbetskooperativ medför att man går från dåligt självförtroende och arbetslöshet till arbete och styrka i sig själv, empowerment. Detta gör att människor växer och kan ta sig vidare i livet på ett sätt som inte var möjligt tidigare.
Sociala arbetskooperativ är en särskild form av företagande för att skapa arbete för människor som annars står utanför arbetsmarknaden, där människor blir delaktiga och får ansvar genom att de driver ett samägt företag. Kooperativen har sociala mål i första hand och det överskott som genereras återinvesteras huvudsakligen i verksamheten eller i medarbetarnas utveckling.
Ett problemområde som dykt upp för denna nya form av företagande är regelverket för a-kassan.
Vid flera tillfällen har det uppstått oklarheter om vad som gäller när en person som är anställd och medlem i ett socialt arbetskooperativ blir arbetslös. Olika a-kassor har gett olika besked och det är olyckligt.
Oklarheterna har lett till att somliga människor inte vågat bli kooperatörer av rädsla för att kanske stå utanför alla trygghetssystem om företaget inte går så bra som man hoppats. Andra har inte kunnat ta ett styrelseuppdrag av samma anledning.
Människor som många gånger tidigare varit i en utsatt position med sjukskrivningar och arbetslöshet har inte kraften eller ekonomin att ta en chans. Oron för att återigen hamna utanför trygghetssystemen gör att a-kassans regler blir ett hinder i empowermentprocessen som det sociala arbetskooperativet bygger på. En person som är anställd i ett socialt arbetskooperativ behöver den tryggheten det innebär att kunna få a-kassa vid arbetslöshet för att kunna ta stegen mot en egen försörjning.
A-kassornas regelverk har inte hängt med i utvecklingen och det behövs en översyn för att anpassa dem till de sociala arbetskooperativens verksamhet och de människor som arbetar där. I Finland finns t ex en lagstiftning på området som man kan överföra till svenska förhållanden. Detta bör ges regeringen till känna.