Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om JämO.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en jämställdhetsmyndighet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en samlad diskrimineringslagstiftning.
Arbetet för ett jämställt samhälle väcker starka känslor och motreaktioner. Nu har denna motreaktion också kommit att slå till mot JämO som nu ska tämjas. Dessutom har förslaget om en jämställdhetsmyndighet slopats. Begreppet feminism är satt på undantag.
Diskrimineringskommittén har lagt fram betänkandet. En sammanhållen diskrimineringslagstiftning. Förslaget innebär att lagen ska omfatta alla diskrimineringsgrunder, kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning och sexuell läggning samt funktionshinder. Dessutom föreslås att diskrimineringsombudsmännen slås samman till en myndighet. Jag välkomnar att könsidentitet som en diskrimineringsgrund kommer att framgå tydligare. Men denna lagskärpning ryms med förstärkningar inom nuvarande myndighetsstruktur.
Jag vänder mig främst emot en sammanslagning av diskrimineringsombudsmännen. Sammanslagningen riskerar att leda till en försvagning av samhällets förmåga att motarbeta kränkningar och diskriminering. Diskrimineringskommittén har inte heller kunnat redovisa något annat land som har valt den väg som föreslås i betänkandet. Att Sverige tar ett kliv tillbaka medför samtidigt att vår förmåga att bidra i den europeiska och internationella debatten försvagas. JämO:s kunskap är efterfrågad även utanför Sverige.
Valet att inte inrätta en ny jämställdhetsmyndighet i Sverige skiljer sig mot jämställdhetsarbetet inom EU. Där har vi valt en annan väg och inrättat en myndighet för jämställdhet med placering i Litauen. EG-rätten har bestämmelser mot könsdiskriminering åtskilda från dem som rör diskriminering på andra grunder. På kommissionens initiativ har det genomförts en sammanslagning av rådets bestämmelser om arbetslivet, och direktiven som behandlar diskriminering på andra grunder har inte ingått i sammanslagningen. I Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna finns, förutom bestämmelser som förbjuder diskriminering, en bestämmelse som uppmanar medlemsländerna att säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män på alla områden.
FN erkänner att det råder en könsmaktsordning. Såsom EU-rätten håller FN och internationella rättsakter om mänskliga rättigheter isär bestämmelser om könsdiskriminering och bestämmelser som rör annan diskriminering. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, CEDAW, är ett tungt exempel på hur internationell rättsordning har byggts upp.
Lagen i Sverige utgår ifrån att det finns en könsmaktsordning. Den över- och underordning som idag råder mellan män och kvinnor ställer krav på maktförändring i samhället. Denna förändring möter ständigt motstånd bland dem som vill befästa och förstärka dagens maktordning. Enligt min uppfattning motverkar en sammanslagning av diskrimineringsombudsmännen arbetet att förändra den nuvarande ojämställdheten mellan män och kvinnor. Det är också angeläget att Sverige har en myndighet, JämO, som fokuserar på jämställdhetsfrågor. Dessutom är det viktigt att förbud mot könsdiskriminering och bestämmelser om aktiva åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män samlas i en lag.