Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utredningen om obligatorisk a-kassa ska vara parlamentariskt tillsatt samt att arbetsmarknadens parter ska utgöra ett referensråd.
Regeringen vill införa obligatorisk a-kassa i mitten av nästa år. Om det är bra eller inte kan man ha olika åsikter om. Men med tanke på frågans dignitet är det minst sagt anmärkningsvärt att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin föredrar en enmansutredning. Det handlar ju om åtgärder som berör hela den svenska arbetsmarknaden, och då borde en brett sammansatt utredning tillsättas där samtliga riksdagspartier och arbetsmarknadens parter blivit representerade.
Utredaren, Sören Öman, ska enligt regeringens direktiv som presenterades den 29 juni 2007, utgå från att den nuvarande organisationen med fristående arbetslöshetskassor ska bestå. Bara med den utgångspunkten borde Littorin förstå att det krävs medverkan från parterna. Många av facken och a-kassorna ställer sig helt avvisande till en obligatorisk försäkring. Om arbetsmarknadsministern vill få dem på andra tankar, som ju är ett måste för att få dem att utföra jobbet, så hade det förstås underlättats om de också fått medverka i utredningen.
Samma slutsats kan dras med tanke på vilka ytterligare direktiv utredaren fått. Det ska nämligen övervägas vilka kvalificeringsvillkor, utöver arbetsvillkoret, som ska gälla inom försäkringen. Vidare ska utredaren överväga a-kassornas skyldighet att betala förhöjd avgift till staten för medlemmar som arbetar deltid eller är förhindrade att arbeta.
Regeringen har bråttom med obligatorisk a-kassa då a-kassorna tappat över 300 000 medlemmar senaste året. Raset beror givetvis på de kraftigt höjda egenavgifterna och på de ändrade kvalifikationsreglerna som regeringen infört från den 1 januari 2007. Totalt rör det sig snart om över 1 miljon arbetstagare som står utanför a-kassan och därmed är oförsäkrade mot arbetslöshet.
Regeringen säger ständigt att arbetslösa ska ta varje chans till jobb, också om det bara handlar om ett par timmar i veckan. Men samtidigt har det genomförts regelförändringar i a-kassan som innebär ett klart hinder att få del av försäkringen. Exempelvis har antalet arbetade timmar per månad höjts från 70 till 80 för att man ska vara berättigad till a-kassa, vilket slår speciellt hårt mot deltidsarbetande kvinnor.
Så helt plötsligt, i samband med att utredningen tillsätts, säger Littorin att regeringen vill säkerställa att ALLA som förvärvsarbetar har rätt till en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet. Det svänger onekligen snabbt.
Under mandatperioden 2002–2006 krävde de borgerliga partierna att utredningar skulle vara sammansatta på ett sätt som säkrade breda lösningar. Och tillsammans med Miljöpartiet drev de fyra borgerliga partierna igenom parlamentariska utredningar om allt från arbetskraftsinvandring till företagares rätt till a-kassa. Men nu när de borgerliga partierna har regeringsmakten då är det anmärkningsvärt nog inte längre intressant med breda lösningar.
Miljöpartiets uppfattning är att en brett tillsatt utredning hade ökat förutsättningarna för att få frågan ordentligt belyst och skapa ett hållbart system för framtiden, oavsett riksdagsmajoritet. Det är också viktigt att fackföreningarna får vara med i utredningsarbetet för att ge konkreta konstruktiva bidrag som kan resultera i lösningar som finner brett stöd bland löntagarna. Vi är väl medvetna om att utredningen med dess direktiv redan är tillsatt, men vi anser att det ligger i riksdagens intresse att få stora frågor belysta ur ett brett perspektiv och att en parlamentarisk utredning, och där arbetsmarknadens parter ska utgöra ett referensråd, är att föredra.