Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om språkets betydelse för integration.
Svenskt medborgarskap ger idag unika rättigheter, som rösträtt i riksdagsvalet och oåterkallelig rätt att få stanna i det nya hemlandet Sverige. Rättigheter som inte kan uppnås på annat sätt. Medborgarskapet bör därför också vara förenat med tydliga villkor, och det viktigaste villkoret är grundläggande färdigheter i det svenska språket och svensk samhällskunskap och värdegrund. Det är dock viktigt att poängtera att språkkrav inte skall gälla för att få komma in på den svenska arbetsmarknaden, vilket det tidigare varit, med ett stort utanförskap som resultat. Det är en självklarhet att personer som kommer till Sverige för att bo här resten av livet, går på en introduktionskurs i svenska och samhällskunskap och så fort som möjligt kommer ut i arbetslivet, där vidare studier sedan kan kombineras med arbete.
De norska kristdemokraterna, Kristelig Folkeparti, röstade för ett liknande förslag under 2004 då den borgerliga koalitionen ”Bondevik II” lade fram en proposition om ändringar i ”introduktionslagen”. Propositionen föreslog en lagfäst ordning för utbildning i norska och samhällskunskap för invandrare och innebar att villkoret för medborgarskap (och för PUT – permanent uppehållstillstånd) var att man gratis har gått igenom visst mått av norskutbildning. Alternativt föreslogs även möjlighet att dokumentera tillräckliga kunskaper på annat sätt, exempelvis genom examinationstillfällen. Propositionen i Norge motiverades med att ”språket är nödvändigt för att kunna argumentera, engagera sig i det politiska livet, skaffa sig information och förmå konkurrera om jobb”. Alla stortingspartier var positiva när det gällde de huvudsakliga momenten i propositionen.
Resultatet blev att lagen om undervisning i norska och samhällskunskap trädde i kraft i januari 2005. Kravet innebar att ta del av minst 300 timmar norskundervisning varav 50 timmar ska vara undervisning i samhällskunskap för att nå utbildningsmålet. För att få medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd måste personer som har tänkt leva i Norge resten av sina liv alltså visa att hon eller han har tagit del av undervisningen.
Motivet för kravet på språkkunskaper var, enligt den kristdemokratiskt ledda norska regeringen, främst att signalera vikten av att invandrare lär sig norska och att ge ytterligare incitament att lära sig norska. I protokollen från utskottens behandling kan man läsa: ”Kristelig Folkeparti mener at norsk integreringspolitikk har vært mangelfull (bristfällig) pga. manglende (avsaknaden av) krav til flyktninger, og mener derfor at et introduksjonsprogram bør være basert på krav om egen innsats og eget ønske om integrering.”
”Det kan inte anses som orimligt att kräva att den som vill bli medborgare i ett land också har deltagit i språkundervisning eller kan dokumentera tillräckliga kunskaper i landets språk”, framförde även hela den dåvarande norska regeringen.
Vad denna motion propagerar för är att samma reform som införts i Norge nu genomförs i Sverige. På senare år har man i flera länder infört både språktest och enklare kunskapstest, senast i Danmark, Australien och i England. Många länder med liknande invandringssituation som Sverige resonerar således så att medborgarskap och permanent uppehållstillstånd i ett land inte innebär bara rättigheter; det innebär även skyldigheter. Att kräva att normalbegåvade, läskunniga, vuxna människor skall lära sig språket och kulturen i det land de kommer till, är en självklarhet. Det är naturligt att Sverige, precis som man gör i andra frågor, lär av lyckade erfarenheter i våra grannländer och genomför lyckade reformer.
Vad gäller arbetskraftsinvandrare borde dessa kunna avlägga denna språkexamination när/om de ansöker om medborgarskap, vilket kan komma att ske naturligt efter några år av fast anställning i Sverige. Har man jobbat i Sverige under några år, lärt sig lite svenska och sedan vill stanna permanent, borde man kunna ”tenta av” språkundervisningen, precis som man idag kan göra på exempelvis komvux i andra ämnen. Är man analfabet eller dyslektiker kan man efter att ha deltagit i undervisningstimmarna, genomföra en muntlig examination. Givetvis undantas personer med hög ålder eller grava handikapp från språkutbildningen, och dessa kan självklart erhålla medborgarskap ändå då generösa och humana kriterier måste gälla. Observera även att språkkrav inte gäller flyktingar som befinner sig i Sverige på temporära uppehållstillstånd. Dessa undantas naturligtvis då de återvänder till sina länder så fort situationen i deras länder stabiliserats för att återförenas med sina familjer och hjälpa till i återuppbyggnaden av sitt land.
Slutligen är det viktigt att poängtera att det är av humana skäl som man inför språk- och samhällsutbildningskrav för medborgarskap. Det är att ställa sig på de svagas sida, att ge incitament till ett inkluderande och ett välkomnande in i det nya land man bosatt sig i. Språkkunskaper leder till arbete, och arbete till integration. Detta leder i sin tur till mer samförstånd och brobyggande men även mer skatteintäkter, vilket leder till mer pengar till vård, skola och omsorg. De som kommer till Sverige skall känna sig välkomna och inkluderas i vårt samhälle. Språk- och samhällskunskaper är viktiga nycklar till integration, då språkkunskaper bereder väg för att få jobb.