Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om det lokala arbetsmiljöarbetet.
Sverige har under många år kännetecknats av ett stort engagemang för utveckling av ett bra arbetsmiljöarbete med trygga och säkra arbetsplatser. Trots detta engagemang tvingas vi konstatera att ohälsa fortfarande genereras i arbetslivet. Detta sker genom såväl direkta olycksfall som genom mera smygande sjukdomar. Gammal arbetsrelaterad ohälsa kompletteras i det moderna arbetslivet av nya och mer svårhanterliga arbetsrelaterade sjukdomsbilder.
Det moderna samhället och arbetslivet ställer krav på nya och kompletterande utbildningar för alla som är verksamma i kampen för ett bättre arbetsliv.
I Sverige har arbetsmiljöarbetet bedrivits på en rad olika nivåer. Statliga myndigheter, arbetsmarknadens parter på olika nivåer samt lokala fackliga företrädare och företagare har starkt engagerat sig för att skapa trygga arbetsmiljöer. Engagemanget har varit viktigt för att utveckla och stärka produktivitet samt öka tryggheten för individerna på arbetsplatserna.
Under det senaste året har det politiska systemet börjat sända ut nya och oroande signaler. Regeringens nedmontering av Arbetslivsinstitutet och dess forskning liksom neddragningar inom Arbetsmiljöverket har bromsat upp vad gäller bevakning och forskning. Det har också signalerat till arbetsmarknadens parter om lägre ambitionsnivåer.
I den mån sittande regering inte har för avsikt att förändra i den nyligen genomförda myndighetsstrukturen krävs förstärkningar av det lokala arbetsmiljöarbetet. Lokala skyddsombud måste tillsammans med utbildade företrädare för den lokala arbetsgivaren ges utbildning och kompetens. Dessutom bör de ha befogenheter att vidta åtgärder. För detta ändamål krävs såväl politiska signaler som ekonomiska resurser och lagrum för ett mer kraftfullt agerande.
Av detta skäl är det viktigt att inga nya drastiska nedskärningar sker inom myndigheter som arbetar med arbetsmiljö förrän en utvärdering av redan vidtagna åtgärder gjorts. Härutöver är det av största vikt att arbetsmiljölagstiftningen förstärks för att ge lokala och regionala skyddsombud maktmedel att minimera och stoppa hälsofarliga arbetsmiljöer. För att klara framtidens utmaningar bör vi också se över om resurser ska ställas till förfogande för förstärkta utbildningsinsatser för lokala och regionala skyddsombud liksom arbetsgivarnas lokala företrädare.