Skatteutskottets betänkande 2007/08:SkU19 | |
Allmänna motioner om beskattning av företag, kapital och fastighet | |
Sammanfattning
Vid behandlingen i höstas av regeringens budgetförslag för 2008 tog riksdagen ställning till motioner som innehöll förslag om sådana skatteförändringar som utgjorde en del av oppositionspartiernas förslag till finansiering av deras alternativa budgetförslag för 2008.
I detta betänkande behandlar skatteutskottet flertalet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2007 som tar upp frågor om beskattning av företag och företagsägande, ideella föreningar och stiftelser, kapitalinkomster och fastigheter. Utskottet avstyrker motionerna. Som skäl för avstyrkandet hänvisar utskottet i flera fall till pågående arbete. Det gäller t.ex. skatteincitament för att stärka investeringar i företag, tonnageskatt, fåmansföretagens skatteregler, beskattning av allmännyttig verksamhet och att stärka den ideella sektorn och stimulera forskning.
Till betänkandet har lämnats tio reservationer (s, v, mp) och två särskilda yttranden (s, v).
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
1. | Företagande och investeringar, allmänna frågor |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk206, 2007/08:Sk241, 2007/08:Sk249, 2007/08:Sk253, 2007/08:Sk254, 2007/08:Sk257, 2007/08:Sk289, 2007/08:Sk290, 2007/08:Sk308, 2007/08:Sk341, 2007/08:Sk346, 2007/08:Sk361 yrkande 1, 2007/08:Sk367, 2007/08:Sk368, 2007/08:Sk378 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sk391 yrkande 4, 2007/08:N323 yrkandena 3 och 5 samt 2007/08:N385 yrkande 5. |
Reservation 1 (s)
Reservation 2 (v)
Reservation 3 (mp)
2. | Tonnageskatt |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk315, 2007/08:Sk357 och 2007/08:T510 yrkande 8. |
Reservation 4 (s, v)
3. | Ideella föreningar och stiftelser |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk243, 2007/08:Sk298 och 2007/08:Sk312. |
4. | Lön till barn i familjeföretag |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk297. |
5. | Ersättningar i samband med områdesskydd |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk250, 2007/08:Sk349 och 2007/08:Sk396. |
6. | Enskild näringsidkares personliga friskvård |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk229, 2007/08:Sk230 yrkande 2 och 2007/08:Sk328. |
Reservation 5 (mp)
7. | Förmånsbeskattning av firmabilar |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk384 yrkande 1. |
8. | Sponsring, forskning och utveckling |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk248 yrkande 2, 2007/08:Sk292 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sk329, 2007/08:Sk356 och 2007/08:Sk377 yrkandena 1 och 2. |
Reservation 6 (v) – motiveringen
9. | Representation |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk246. |
10. | Deklarationskostnader |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk208. |
11. | Preliminärskatteavdrag på kapitalinkomster |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk269 och 2007/08:Sk287. |
Reservation 7 (s)
12. | Klassificering av byggnader för äldreboende vid fastighetstaxeringen |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk203. |
Reservation 8 (s, v, mp)
13. | Bostadsrätt |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Sk232, 2007/08:Sk245 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:Sk390. |
Reservation 9 (mp)
14. | Skattefrågor med anknytning till hyresrätt |
| Riksdagen avslår motionerna 2007/08:C211 yrkande 7 och 2007/08:C371 yrkandena 2 och 5–7. |
Reservation 10 (v)
15. | Uthyrning av privatbostad |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk280. |
16. | Kulturhistoriskt intressant bebyggelse |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk354. |
17. | Förbättringsutgifter |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk202. |
18. | Uppskov med beskattning av kapitalvinstskatt vid köp av ersättningsbostad utomlands |
| Riksdagen avslår motion 2007/08:Sk337. |
Stockholm den 19 februari 2008
På skatteutskottets vägnar
Lennart Hedquist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lennart Hedquist (m), Lars Johansson (s), Annicka Engblom (m), Laila Bjurling (s), Ulf Berg (m), Jörgen Johansson (c), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Lena Asplund (m), Fredrik Olovsson (s), Lennart Sacrédeus (kd), Fredrik Schulte (m), Marie Engström (v), Åke Sandström (c), Helena Leander (mp), Hans Olsson (s) och Agneta Berliner (fp).
Redogörelse för ärendet
Vid behandlingen av regeringens budgetförslag för 2008 tog riksdagen ställning till motioner som hade väckts under den allmänna motionstiden 2007 och som innehöll förslag om skatteförändringar som måste prövas tillsammans med beslut om fastställande av den av regeringen föreslagna inkomstberäkningen för 2008. Riksdagen fattade beslut med anledning av regeringens förslag och motionsyrkandena den 27 november 2007 (prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:FiU1, yttr. 2007/08:SkU1y, rskr. 2007/08:30).
I detta betänkande behandlar skatteutskottet flertalet kvarvarande motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 2007 som tar upp frågor om beskattning av företag och företagsägande, ideella föreningar och stiftelser, kapitalinkomster och fastigheter. Motionerna innehåller förslag om tillkännagivanden till regeringen om ändringar i eller utredningar kring olika regler i inkomstskattelagen (1999:1229, IL) eller andra skattelagar.
En förteckning över de motionsyrkanden som behandlas i betänkandet finns i bilaga.
Utskottets överväganden
Företagande och investeringar, allmänna frågor
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår i motionerna föreslagna tillkännagivanden om inriktningen av företags- och kapitalbeskattningen.
Jämför reservationerna 1 (s), 2 (v) och 3 (mp).
Motionerna
I ett tiotal motioner föreslås skattelättnader i form av avdrag från förvärvsinkomster eller uppskov med kapitalvinstbeskattning i syfte att underlätta kapitalförsörjningen i företag, t.ex. i samband med nystart och expansion. Magdalena Andersson (m) vill i motion Sk249 att regeringen ska se över möjligheten att låta personer göra skattefria avsättningar som ska kunna tas i anspråk för företagande inom en viss tid. Om kontot inte används på det sättet ska det återföras i inkomstslaget tjänst. Jan Andersson (c) efterlyser i motion Sk253 ett skattefritt sparande som ska kunna tas i anspråk av löntagare eller egenföretagare för kompetensutveckling eller start av ett eget företag. I motion N323 yrkande 3 föreslår Peter Eriksson m.fl. (mp) att etableringskonton enligt dansk modell införs i Sverige. En löntagare skulle enligt förslaget ges möjlighet att med skatteavdrag spara ihop åtminstone 100 000 kr som kan användas för att starta ett nytt företag. Ulrika Karlsson i Uppsala (m) föreslår i motion Sk378 yrkande 1 ett entreprenörskonto som ger privatpersoner möjlighet att skjuta upp beskattningen av kapitalvinster som inom en femårsperiod återinvesteras i onoterade bolag. Enligt yrkande 2 i samma motion bör det övervägas en avdragsrätt för privatpersoner som investerar i ett nystartat företag eller i ett företag som befinner sig i ett expansionsskede. En möjlighet att överlåta och byta aktier utan skattekonsekvenser efterlyses även i motion Sk257 av Lars Elinderson (m) som en del av en omläggning av den svenska aktiebeskattningen som motionären anser bör ske för att stärka det långsiktiga ägandet av aktier. Jan Andersson och Annika Qarlsson (c) föreslår i motion Sk290 en möjlighet till uppskov med beskattning av vinst vid försäljning av fonder så länge vinsten till fullo återinvesteras i andra fonder och lägre beskattning upp till en viss nivå av vinster på aktier som innehafts i minst tio år. I motion Sk361 yrkande 1 vill Ulf Holm (mp) utreda skattestimulanser för investeringar i lokalt näringsliv. En översyn av regelverket kring riskkapitalfonder förordas i motionerna Sk308 av Maria Plass (m) och Sk341 av Tomas Tobé och Jessica Polfjärd (m). Ytterligare lättnader utöver gällande fribelopp på 50 000 kr per vill Eva Bengtson Skogsberg (m) i motion Sk254 införa vid kapitalvinstbeskattningen vid enskild försäljning av konst och antikviteter.
Att små företag kan behöva olika former av stöd vid starten och i den inledande tillväxtfasen tas upp också i motion Sk391 yrkande 4 av Lars Johansson m.fl. (s). Motionärerna förordar emellertid en större översyn av skattesystemet i syfte att åstadkomma en likformig beskattning av inkomster oavsett om de härrör från näringsverksamhet, lönearbete, ersättning från socialförsäkringssystemet eller utgår i form av löneförmåner. Skatterna ska enligt motionen i så liten utsträckning som möjligt snedvrida investeringar, produktion och konsumtion. Reglerna ska vara enkla, internationellt konkurrenskraftiga och främja start och tillväxt av företag och samtidigt tillgodose intresset av att neutralitet i beskattningen upprätthålls mellan olika företagsformer.
De allmänna principerna för resultatutjämning, dvs. att underskott fritt kan föras framåt i tiden medan möjligheten till förlustutjämning bakåt är begränsad, berörs i Karin Pilsäters (fp) motion Sk367. Att underskott inte kan kvittas mot tidigare inbetalda skatter är enligt motionären särskilt problematiskt för nya och växande företag, vars vinster kan ligga längre fram i tiden. Enligt motionen bör denna asymmetri ses över. Karin Pilsäter (fp) föreslår också i motion Sk368 att det införs en ”normallönemodell” för beskattning av aktiva delägare i fåmansföretag med målsättningen att inkomster upp till gränsen för socialförsäkringsförmåner beskattas som förvärvsinkomst och överskjutande inkomst endast beskattas som inkomst av kapital. I två andra motioner, Sk289 av Jan Ericson (m) och Sk346 av Anna König Jerlmyr (m), föreslås att fåmansbolagsreglerna slopas. Peter Eriksson m.fl. (mp) föreslår i motion N323 yrkande 5 att en utredning bör tillsättas för att se över hur 3:12-reglerna kan avskaffas och ersättas med ett enklare och mer rättvist system. Mot bakgrund av att en stor andel av de svenska företagarna kommer att gå i pension inom de närmaste åren efterlyser Elisabeth Svantesson (m) i motion Sk241 en handlingsplan för att underlätta generationsväxlingar i företag.
I motion Sk206 återkommer Marie Engström m.fl. (v) till frågan om en övergång till schablonbeskattning i vissa kontantbranscher, som motionärerna anser skulle kunna medföra förenklingar både för den enskilde företagaren och för Skatteverket. Motionärerna föreslår att schablonbeskattning som ett första steg införs på försök i en eller flera kontantbranscher.
Enligt motion N385 yrkande 5 av Karla López (mp) bör Sverige verka internationellt för att förhindra möjligheterna att undkomma den nationella beskattningen genom att utnyttja skatteparadis.
Utskottets ställningstagande
Utskottet vill inledningsvis framhålla att det förändringsarbete som inleddes i och med regeringsskiftet hösten 2006 mycket målmedvetet är inriktat på åtgärder som skapar förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag. Bättre villkor för entreprenörskap, företagande, investeringar och innovationer ska ge en grund för varaktigt ökad sysselsättning och utvecklingskraft i hela landet.
En verklig jobbtillväxt i Sverige förutsätter att företagen investerar. Alltför ofta har dock svenska uppfinningar och innovationer – en viktig faktor bakom investeringsnivån – kommersialiserats i andra länder och lett till nya jobb utomlands i stället för i Sverige. Bristen på riskvilligt kapital, bl.a. orsakad av det höga svenska skatteuttaget på kapital genom förmögenhetsskatt, har bidragit till denna negativa utveckling. Framför allt för de mindre företagens kapitalförsörjning var förmögenhetsskatten en hinder. En mycket betydelsefull åtgärd på skatteområdet genomfördes därför när riksdagen förra året beslutade att slopa förmögenhetsskatten. Samtidigt försvann en skatt som till följd av oenhetliga värderingsregler och många undantag skapade kryphål som uppmuntrade till skatteplanering, framför allt bland dem med stora kapitaltillgångar och resurser.
Villkoren för att starta, driva och utveckla företag stärks under mandatperioden genom åtgärder på flera olika politikområden. På skatteområdet pågår en översyn som berör fåmansföretagen och andra organisationsformer. Fåmansföretagens skatteregler har under tiden förbättrats bl.a. genom att utrymmet för kapitalbeskattad inkomst som baseras på lönesumman utvidgats och att fler små fåmansföretag ska kunna tillämpa en enkel schablonregel. Redovisningsperioden för momsinbetalningar för små företag har förlängts. En förändring på skatteområdet som är viktig för företagandet är den sänkning av skatteuttaget på löneinkomster och inkomst av enskild näringsverksamhet för framför allt låg- och medelinkomsttagare som genomförts i två steg 2007 och 2008. Det jobbskatteavdrag som införts bidrar tillsammans med andra åtgärder till att göra det mer lönsamt att jobba, att stanna kvar i arbetslivet efter uppnådd pensionsålder och billigare för företagen att anställa.
Vid sidan av regeringens arbete med att förbättra skattereglerna pågår inom EU ett brett upplagt arbete med företagens skatteregler. Detta kommer att prägla mycket av diskussionen kring företagsbeskattningens utformning de närmaste åren. Kommissionen har tidigare meddelat att den avser att lägga fram ett förslag om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas inom EU år 2008. Som utskottet tidigare har redovisat (bet. 2006/07:SkU11) har kommissionen tagit upp olika frågor som gäller ytterligare samordning av medlemsstaternas direkta skattesystem, bl.a. behandlingen av förluster i gränsöverskridande situationer. Nyligen har kommissionen tagit ytterligare ett initiativ inom området för direkt beskattning.
Flera av motionsyrkandena syftar till att stimulera viljan att satsa på ett eget företagande och att ställa riskvilligt kapital till förfogande inom företagssektorn. Samtidigt har de förslag som motionärerna lägger fram på ett eller annat sätt en anknytning till principer som har legat till grund för utformningen av gällande skattesystem. En av skattesystemets grundpelare är principen om likformig beskattning. Likformig beskattning innebär i princip att beskattningen inom varje skatteslag ska vara enhetlig och utan undantag. Denna princip ligger även till grund för den jämförelsenorm som används för att avgöra bl.a. i vad mån skatteregler innebär ett samhälleligt stöd till företag och hushåll som redovisas på statsbudgetens inkomstsida (se t.ex. 2007 års ekonomiska vårproposition, prop. 2006/07:1 bilaga 2, s. 11). Som exempel kan nämnas att olika grad av progressivitet i skatteskalan eller olika skatteuttag på arbetsinkomster jämfört med övriga inkomster anses vara förenligt med normen. Vidare är skattereduktioner förenliga med normen under förutsättning att de är generella och inte gynnar vissa grupper av skattskyldiga. På kapitalbeskattningens område utgår normen från bl.a. att sparande ska ske med beskattade inkomster.
Det är enligt utskottets mening viktigt att sträva efter ett bibehållande av likformighetsprincipen för att undvika ett skattesystem som bidrar till inlåsningseffekter, blir styrande för val av investeringsobjekt och skapar konkurrenssnedvridningar. Ett enhetligt regelsystem med få undantag är också enklare att förstå och tillämpa. Vidare kan skattesatserna hållas lägre i ett skattesystem med få undantag. Vårt medlemskap i EU kan också göra regler om uppskov med eller undantag från beskattning problematiska och administrativt svårhanterliga till följd av de krav som ställs på reglernas utformning genom EG-fördraget och EG-domstolens tillämpning av detta. Även om utskottet mot den angivna bakgrunden ställer sig tveksamt till motionsförslagen om olika former av uppskovs- eller avdragsmöjligheter har utskottet en stor förståelse för de motiv som ligger bakom de förslag som gäller en möjlighet till omplacering av värdepapper utan att detta omedelbart utlöser en kapitalvinstbeskattning. Exempelvis skulle en möjlighet till fondbyte utan omedelbara skattekonsekvenser sannolikt öka benägenheten hos spararna att ändra i sina investeringar och vara fördelaktigt från konkurrenssynpunkt. Utskottet har tidigare också noterat de förslag om s.k. investeringskonton som framförts i debatten för att stärka spararnas möjligheter att göra omplaceringar utan att detta utlöser kapitalvinstbeskattning. På senare tid har även uppmärksammats att nuvarande regler upplevs innebära en tilltagande styrning mot sparande i kapitalförsäkringar för att uppnå skattefördelar, vilket kan leda till en skattebetingad snedvridning av sparandet. Utskottet delar också de synpunkter som förs fram i ett par motioner beträffande vikten av att kompetensen hos såväl löntagare som företag förnyas, inte minst för att möta snabba förändringar i en alltmer internationaliserad värld. I vad mån detta motiverar någon form av kompetenssparande eller andra åtgärder bör enligt utskottets mening vara en naturlig del i regeringens fortsatta överväganden för att möta en fortgående globalisering.
Utskottet utgår ifrån att frågor som gäller investeringar och kapitalförsörjning liksom sparandets villkor får en fortsatt framskjuten plats i regeringens arbete med skattefrågorna. Regeringen tillsatte i december förra året en utredning om statliga finansieringsinsatser för nya, små och medelstora företag. En särskild utredning kommer att tillsättas för att utreda behov, förutsättningar och, om behov finns, lämna förslag till skatteincitament i syfte att stärka investeringar i företag. Med hänsyn till detta och till det arbete som pågår med att analysera skattereglerna för olika organisationsformer anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att nu gå närmare in på de olika förslag om förändringar i företags- och kapitalbeskattningen som föreslås i motionerna.
När det gäller skattestimulanser till nyföretagande vill utskottet även erinra om den möjlighet som redan finns att få avdrag mot inkomst av tjänst för underskott av aktiv nystartad näringsverksamhet med högst 100 000 kr per beskattningsår under fem år.
Beträffande den fråga om schablonbeskattning i vissa kontantbranscher som tagits upp i en motion tilläggas att det framgår av budgetpropositionen för 2008 att regeringen följer frågan om frivillig schablonbeskattning av mindre företag.
Angående motionen om skatteparadis vill utskottet framhålla att det inom såväl EU som OECD bedrivs ett arbete som bl.a. syftar till att kartlägga förmånliga skatteregimer. Nordiska ministerrådet har inrättat ett projekt för att ta upp samordnade nordiska diskussioner med ett antal skatteparadis om informationsutbyte på skatteområdet. De nordiska finansministrarna (MR-FINANS) har beslutat om ett informationsutbytesavtal på skatteområdet gällande skatteparadis (skr. 2006/07:90 Nordiskt samarbete 2006).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet samtliga i detta avsnitt behandlade motionsyrkanden.
Tonnageskatt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslagen om ett nytt tillkännagivande till regeringen om införande av tonnageskatt.
Jämför reservation 4 (s, v).
Bakgrund
Riksdagen beslutade hösten 2001 om ett nytt sjöfartsstöd fr.o.m. den 1 oktober 2001 som omfattar lastfartyg och passagerarfartyg i internationell trafik (prop. 2000/01:127, bet. 2001/02:TU3, rskr. 2001/02:2). Sjöfartsstödet ges i form av att arbetsgivarens skattekonto krediteras ett belopp motsvarande skatteavdrag och arbetsgivaravgifter på sjöinkomst. Skatteutgiften – dvs. samhällets stöd i form av skattelättnader som avviker från en likformig beskattning – beräknas för sjöfartsstödet uppgå till 1,86 miljarder kronor 2008. Sedan det nya sjöfartsstödet infördes har viss inflaggning skett till det svenska registret. Rederinämnden inger varje år en rapport om de svenska rederiernas ekonomiska situation till regeringen. Av rapporten för 2006 framgår att de svenska rederiernas ekonomiska situation förbättrats och konkurrensförmågan stärkts genom det statliga bidraget (prop. 2007/08:1, utgiftsområde 22, s. 19 och 74). Syftet med sjöfartsstödet är att ge svensk sjöfartsnäring konkurrensvillkor som är likvärdiga med konkurrensvillkoren för andra EU-länders handelsflottor. Det är förenligt med vissa riktlinjer från kommissionen som går ut på att medlemsländerna i viss omfattning kan ge statligt stöd till sjöfartsnäringen genom skattesubventioner.
Många länder har infört tonnageskatt, som innebär att inkomsten bestäms schablonmässigt med utgångspunkt från fartygets nettodräktighet. Tonnaget anses ge ett mått på fartygens lastkapacitet och därmed intjäningsförmåga.
I motioner väckta förslag om att införa tonnageskatt också i Sverige avslogs fram till våren 2004 av riksdagen vid återkommande tillfällen. Skatteutskottet hänvisade härvid till – förutom principerna bakom skattereformen – att befintligt rederistöd i form av statligt stöd redan lämnas till arbetsgivaren för att ge kompensation för kostnader för skatt och sociala avgifter. Mot bakgrund av att alltfler EU-länder infört tonnageskatt beslutade riksdagen, i ett tillkännagivande till regeringen våren 2004, med anledning av motioner från företrädare för sex av riksdagens sju partier att det var angeläget att utreda frågan (bet. 2003/04:SKU21). Under hösten samma år tillkallade den dåvarande regeringen en särskild utredare med uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett system med tonnageskatt. Utredaren lämnade i februari 2006 betänkandet Tonnageskatt (SOU 2006:20) med ett förslag på hur en tonnagebeskattning av fartyg skulle kunna genomföras. Förslaget remissbehandlades under våren 2006.
Under utredningsförslagets fortsatta beredning i Finansdepartementet aktualiserades vissa frågor som borde beredas vidare, bl.a. för att få en klarare bild av de offentligfinansiella effekterna av ett tonnageskattesystem. Under våren 2007 togs frågan på nytt upp i skatteutskottet med anledning av motioner från den allmänna motionstiden 2006. Utskottet (bet. 2006/07:SkU11) uttalade att det var olyckligt att beredningen dragit ut på tiden och betonade intresset av att frågan kunde få en snabb lösning. Riksdagen beslutade om ett nytt tillkännagivande till regeringen i enlighet med vad utskottet anfört.
Motionerna
I motionerna Sk315 av Christina Oskarsson m.fl. (s), Sk357 av Lars Hjälmered och Lisbeth Grönfeldt Bergman (m) och T510 yrkande 8 av Christina Axelsson m.fl. (s) föreslås ett tillkännagivande till regeringen av innebörd att arbetet med att införa en tonnageskatt ska påskyndas.
Utskottets ställningstagande
Vid utskottets behandling av motioner om tonnageskatt våren 2007 uttalade utskottet att berörda rederier för att kunna planera sin verksamhet har ett berättigat behov av att snarast få besked om tonnageskattens närmare utformning. Utskottet bedömde frågan vara av vikt för rederinäringens utveckling i Sverige och därvidlag inte minst för att undvika att utflaggningar av nya fartyg kommer att aktualiseras i brist på besked. Utskottet utgick ifrån att beredningen slutförs snabbt och att ett förslag till lagstiftning om tonnageskatt därefter skulle kunna läggas fram för riksdagen utan ytterligare dröjsmål.
På anförda skäl anser utskottet att det är fortsatt angeläget att beredningen av utredningens förslag kan slutföras så snart som möjligt. Utskottet har emellertid en förståelse för att regeringen samtidigt kan behöva bedöma närliggande frågor som har samband med rederinäringens arbetsförutsättningar. Utskottet utgår ifrån att frågan ska kunna få sin lösning utan att riksdagen ska behöva besluta om ännu ett tillkännagivande till regeringen. Utskottet avstyrker följaktligen motionsykandena.
Ideella föreningar och stiftelser
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslagen om tillkännagivande till regeringen om skattereglerna för ideella föreningar och stiftelser.
Gällande rätt
En stiftelse som uppfyller vissa krav är inte skattskyldig för kapitalvinster och kapitalförluster utan beskattas bara för inkomst av näringsverksamhet (7 kap. 3 § IL). För skattefriheten gäller att något av stiftelsens huvudsakliga ändamål ska bestå i att främja vård och uppfostran av barn, lämna bidrag för undervisning eller utbildning, bedriva hjälpverksamhet bland behövande, främja vetenskaplig forskning, främja nordiskt samarbete eller stärka Sveriges försvar under samverkan med militär eller annan myndighet. Ändamålen får inte vara begränsade till vissa familjer eller bestämda personer (7 kap. 4 § IL).
Motsvarande skattskyldighet gäller även för en allmännyttig ideell förening. För föreningen undantas emellertid (7 kap. 7 § IL) även inkomster som till huvudsaklig del kommer från självständig näringsverksamhet som är ett direkt led i främjandet av föreningens allmännyttiga ändamål eller som har annan naturlig anknytning till sådana ändamål eller kommer från verksamhet som av hävd utnyttjas som finansieringskälla för ideellt arbete. Vid en jämförelse med ändamålskravet för stiftelser är ändamålskravet för ideella föreningar mer allmänt formulerat. Föreningen ska ha till huvudsakligt syfte att främja vissa allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala, politiska, idrottsliga, konstnärliga eller liknande kulturella ändamål (7 kap. 8 § IL).
Ett trettiotal särskilt angivna juridiska personer, däribland stiftelser med viss allmännyttig verksamhet, är skattskyldiga bara för inkomst på grund av innehav av fastighet (7 kap. 17 § IL, den s.k. katalogen).
För både stiftelser och föreningar gäller vidare ett verksamhetskrav som innebär att deras verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande ska tillgodose sitt huvudsakliga ändamål. Ett s.k. fullföljdskrav ska också uppfyllas. Det innebär att stiftelsen eller föreningen, sett över en period av flera år, ska bedriva en verksamhet som skäligen motsvarar avkastningen av stiftelsens respektive föreningens tillgångar. För föreningar gäller dessutom ett öppenhetskrav av innebörd att föreningen inte får vägra någon inträde som medlem, om det inte finns särskilda skäl för det med hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller föreningens syfte eller annat.
Allmännyttiga ideella föreningar som uppfyller villkoren för skattefrihet har enligt 63 kap. 11 § IL rätt till grundavdrag med 15 000 kr om de ska beskattas för skattepliktiga rörelseinkomster.
Utredningar
Skattskyldighetens omfattning för stiftelser och ideella föreningar lämnades vid 1990 års skattereform i sak oförändrad i avvaktan på en pågående översyn (prop. 1989/90:110 s. 579 och 707). Stiftelse- och föreningsskattekommittén föreslog sedermera en modernisering av systemet för skattebefrielse (SOU 1995:63). Betänkandet har inte lett till lagstiftning. Idrottsskattekommittén redovisade i februari 2006 betänkandet Nya skatteregler för idrotten (SOU 2006:23).
Riksdagen beslutade den 24 november 2004 i ett tillkännagivande (bet. 2004/05:SkU11, rskr. 2004/05:61) att regeringen borde se över de regler som anger omfattningen av skattebefrielse för vissa allmännyttiga stiftelser och andra juridiska personer som bedriver allmännyttig verksamhet. I budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/06:1, volym 1, s. 131) redovisade den dåvarande regeringen att det pågick ett arbete med att skriva direktiv till en utredning om hur beskattningen av stiftelser som bedriver allmännyttig verksamhet bör utformas.
Enligt direktiv (dir. 2007:97) beslutade av den nuvarande regeringen den 20 juni 2007 ska en särskild utredare se över bestämmelserna om inkomstbeskattning av stiftelser, ideella föreningar, registrerade trossamfund och vissa andra juridiska personer. Huvuduppgiften är att utarbeta ett modernt och ändamålsenligt system för beskattningen med enkla och likformiga regler. I uppdraget ingår också att pröva i vilken mån skattereglerna kan göras enhetliga för stiftelser och ideella föreningar. Utredaren ska även se över de inskränkt skattskyldiga stiftelser och vissa andra juridiska personer som omfattas av antingen de olika kategorier av subjekt eller de namngivna subjekt som finns uppräknade i katalogen och vid behov föreslå en annan lagstiftningsteknik. Utgångspunkten för arbetet är att de förslag som utredaren lämnar sammantaget ska vara offentlig-finansiellt neutrala. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2009.
Motionerna
Enligt motion Sk243 av Lars-Ivar Ericson (c) förhindrar ändamålskravet ”att bedriva hjälpverksamhet” i IL att församlingar kan ge bidrag till föreningar som bedriver angelägen verksamhet. De hänvisas i stället till en strikt tolkning som innebär att endast privatpersoner kan få bidrag. En ändring av bestämmelser om beskattning av kyrkliga stiftelser bör därför göras så att kyrkliga stiftelser ska kunna ge bidrag till föreningar.
I motion Sk298 av Mats Pertoft och Ulf Holm (mp) föreslås en utredning om skattebefrielse för allmännyttig verksamhet som bedrivs av stiftelser och föreningar utan vinstsyfte. Enligt motionen behöver det göras tydligt att allmännyttig verksamhet som bedrivs utan enskilt vinstsyfte ska vara kvalificerat skattefri samt att vård av barn, ungdomar och vuxna räknas till dessa skattefria ändamål. Detta ska gälla för verksamheter som bedriver förskola, arbete med handikappade men även för verksamheter för vuxna och många fler som alla har det gemensamt att de inte bedrivs i vinstsyfte. Även driften och uppförandet av byggnader för dessa verksamheter måste enligt motionärerna kunna räknas in i verksamheten och falla under samma bestämmelser
Lars-Arne Staxäng och Kent Olsson (m) föreslår i motion Sk312 att reglerna moderniseras och ändras för att klargöra att stiftelsers bidrag till idrottslig verksamhet för barn och ungdom ska vara ett skattebefriat allmännyttigt ändamål. Enligt motionen tillämpas ibland reglerna så att idrottslig verksamhet anses som kvalificerat allmännyttigt ändamål, men oftast inte. De anser att stiftelser som ger bidrag till idrottslig verksamhet ska vara skattefria eftersom det enligt deras mening är svårt att hitta något mer självklart ändamål som främjar vård och uppfostran av barn och ungdom än just idrottslig verksamhet.
Utskottets ställningstagande
Ideellt, frivilligt arbete är av stor betydelse för det svenska samhället. Stat och kommuner har all anledning att uppmuntra och stimulera till olika former av ideella insatser. Det sker också genom olika former av stöd, framför allt till idrotten och kulturen, men även till andra folkrörelser.
De skatteregler som gäller för ideella föreningar och stiftelser, som inte förändrades i samband med 1990 års skattereform, är i viktiga avseenden föråldrade, vilket leder till gränsdragningsproblem och bekymmer vid tillämpningen både för den ideella verksamheten och för Skatteverket. Utskottet förutsätter att det arbete med hithörande frågor som nu påbörjats genom den utredning som regeringen har tillsatt ska kunna leda till ändamålsenligare och enklare regler. Utskottet anser det vara angeläget att utredningen kan slutföras inom angiven tidsram och att förslag föreläggs för riksdagen så snart som möjligt därefter. Med hänsyn härtill avstyrker utskottet motionerna Sk243, Sk298 och Sk312.
Lön till barn i familjeföretag
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om ändring i reglerna om lön till barn under 16 år i fåmansföretag.
Gällande rätt
Regler om uppdelning inom familjen av inkomster från ett företag finns i 60 kap. IL. Dessa regler innebär för fåmansföretag och fåmanshandelsbolag att ersättningar till medhjälpande make och barn från 16 år och uppåt i princip ska motsvara marknadsmässig ersättning för det utförda arbetet. Överskjutande inkomst beskattas hos företagsledaren. Ersättning för arbete till egna barn under 16 år ska tas upp av den av makarna som har den högsta inkomsten från företaget. Motsvarande regler finns för enskild näringsverksamhet.
Tidigare utredning
Stoppregelutredningen (SOU 1998:116) föreslog slopade särregler om lön till make. Reglerna om lön till barn ville utredningen behålla med hänvisning till att risken för missbruk kunde anses väga tyngre än den orättvisa som består i att företagsledares barn diskrimineras i förhållande till andra barn.
Utredningens förslag redovisades i samband med slopandet av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag (prop. 1999/2000:15 s. 78 f., bet. 1999/2000: SkU5 s. 7). Reglerna om lön till make och barn lämnades dock oförändrade.
Motionen
I motion Sk297 av Désirée Pethrus Engström (kd) yrkas att samma skatteregler ska gälla vid utbetalning av lön till barn under 16 år oavsett om lönen utbetalas till familjeföretagarens eget barn eller någon annans, under förutsättning att rådande minderårigbestämmelser i arbetsmiljölagen följs.
Utskottets ställningstagande
De skäl mot ändrade regler som Stoppregelutredningen har anfört är beaktansvärda. Ett slopande av regeln om lön till barn skulle numera dessutom ge ett större incitamentet att dela upp arbetsinkomst på flera händer med hänsyn till de sänkningar av skatteuttaget på arbetsinkomster som genomförts 2007 och 2008. Utskottet är inte berett att på grund av vad som anförs i motionen förorda en regeländring. Motionen avstyrks följaktligen.
Ersättningar i samband med områdesskydd
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslagen om att undanta ersättningar som utbetalas i samband med områdesskydd från beskattning.
Allmänt om områdesskydd
Ett mark- eller vattenområde får enligt miljöbalken av länsstyrelsen eller kommunen förklaras som naturreservat i syfte att bevara biologisk mångfald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodose behov av områden för friluftslivet (7 kap. 4 § miljöbalken). Naturreservat bildas efter förhandlingar med markägaren om intrångsersättning eller köp. Enligt 34 § förordningen (1998:1252) om områdesskydd enligt miljöbalken m.m. ska länsstyrelsen på statens vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet.
I syfte att skydda värdefulla naturområden är biotopskydd och naturvårdsavtal viktiga komplement till naturreservat. Naturvårdsavtal och biotopskydd administreras av Skogsstyrelsen.
Biotopskydd (7 kap. 11 § miljöbalken) används i första hand i en akut situation där det är uppenbart att den värdefulla biotopen kan komma att avverkas. I ett biotopskyddsområde får inte bedrivas verksamhet eller vidtas åtgärder som kan skada naturmiljön. Markägaren får ersättning för det intrång i sitt brukande som föranleds av beslutet om biotopskydd. Intrångsersättning, som ska motsvara fastighetens minskade marknadsvärde, betalas ut som ett engångsbelopp. Skogsstyrelsen ska på statens vägnar söka träffa uppgörelse med sakägare som gör anspråk på ersättning eller fordrar inlösen av fastighet i ärende om biotopskydd.
Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal som tecknas mellan staten, genom Skogsstyrelsen, och en skogsägare i syfte att bevara och utveckla ett områdes naturvärden. Avtalen tecknas vanligen för en period på mellan 30 och 50 år. Naturvårdsavtalen innebär inte ett permanent skydd för marken på samma sätt som biotopskydd eller naturreservat, utan innebär ett avtal där markägarens nyttjanderätt begränsas under avtalstiden. Enligt 7 kap. 3 § jordabalken ska vad som överenskommits genom ett naturvårdsavtal anses som en nyttjanderätt. Avtalen förutsätter oftast att markägaren avstår från viss avverkning.
Levande skogar, delmål 1, innebär att 50 000 hektar skogsmark under perioden 1999–2010 ska skyddas genom naturvårdsavtal och 30 000 hektar skogsmark ska skyddas som biotopskyddsområde. En utvärdering som visar på svårigheterna att nå målet – bl.a. till följd av att marknadspriserna på skogsfastigheter stigit kraftigt och att ersättning för intrång och köp baseras på marknadsvärdet av fastigheten – redovisas i miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2007/08:MJU1 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård m.m. Av betänkandet framgår att ett arbete pågår i Regeringskansliet för att ta fram flera nya verktyg för att på ett effektivt sätt bevara skyddsvärda områden.
Den praktiska hanteringen av beslutsprocessen vid reservatsbildningar m.m. togs hösten 2007 upp i en fråga i riksdagen. Miljöministern svarade den 7 november 2007 på Gunnar Sandbergs (s) fråga 2007/08:213 Avsättning av mark för naturreservat. Av svaret framgår att en expropriation av mark vid olika former av områdesskydd enligt uppgifter från Naturvårdsverket inte har skett vid något tillfälle. Bildandet av naturreservat och biotopskyddsområden sker i praktiken i en förhandling mellan markägaren och staten, i de flesta fall i god dialog. En markägare kan välja mellan att sälja marken till staten eller att skriva ett s.k. intrångsavtal och få intrångsersättning enligt miljöbalken och därmed kvarstå som markägare. Det finns också möjlighet för markägare som säljer marken att få ersättningsmark för att kunna fortsätta bedriva skogsbruk. Det förekommer emellertid även fall där reservatsprocessen låst sig. Av svaret framgår också att Statskontoret utrett befintliga naturvårdsinstrument och hur dessa kan behöva ändras för att bl.a. processen vid bildande av naturreservat kan förbättras.
Gällande skatteregler
Engångsersättning för upplåtelse av nyttjanderätt eller servitutsrätt till skogsbruk är skattepliktig inkomst av näringsverksamhet om upplåtelsen avser begränsad tid men inte om den avser obegränsad tid. Ersättning för allframtidsupplåtelse likställs i stället med en fastighetsavyttring och beskattas enligt kapitalvinstreglerna.
Den ekonomiska ersättning som utgår till markägaren i samband med tecknandet av ett naturvårdsavtal har karaktären av ett stimulansbidrag som inte är en ekonomisk ersättning för förlorade virkesvärden. Ersättningen motsvarar inte skogsägarens intäktsbortfall eller kostnad och kan därför inte sättas in på skogskonto eller periodiseras över avtalstiden.
Det framgår av miljöministerns ovan relaterade svar på en fråga i riksdagen att expropriation inte förekommit vid reservatsbildningar. Om expropriation skulle bli aktuell i något fall skulle skattereglerna jämställa denna med en avyttring som utlöser kapitalvinstbeskattning. För en enskild näringsidkare ska 90 % av en kapitalvinst vid avyttring av en fastighet eller fastighetsdel tas upp i inkomstslaget kapital och gjorda värdeminskningsavdrag (skogsavdrag) återföras i näringsverksamheten. Vid expropriation eller annan tvångsavyttring lämnar reglerna ett visst utrymme för ersättningsanskaffning av obeskattade medel (31 kap. IL).
Motionerna
I motion Sk250 yrkar Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (c) att det ska göras en översyn i syfte att slopa kapitalvinstbeskattningen i samband med avsättning av mark för naturvård och att det s.k. toleransavdraget vid intrångsersättning – allframtidsupplåtelse – slopas. Motionärerna anser att ersättningsprinciperna bör ändras för att de av markägarna ska uppfattas som rättvisa och rimliga, vilket enligt motionen ökar förutsättningarna för att nå målen för miljö och markavsättningar.
Också Peder Wachtmeister och Jan-Evert Rådhström (m) förordar i motion Sk349 en översyn av hur kapitalvinstreglerna tillämpas i fråga om ersättningar för markavsättning till naturvård. Motionärerna vänder sig mot att staten som köpare av mark för avsättning till naturreservat eller biotopskyddsområde tar tillbaka en del av köpeskillingen genom att den beskattas. Enligt motionen skulle rimligare och rättvisare skatteregler öka viljan och förståelsen bland markägarna för markavståenden och därmed öka förutsättningarna att uppnå målen på detta område.
Enligt motion Sk396 av Anna Bergkvist (m) bör ersättning vid expropriation, t.ex. när mark måste avstås till naturreservat, skattebefrias för att mildra verkan av en expropriering. Den är enligt motionen rimligt att den som tvingas realisera en tillgång hålls fri från beskattning och inte drabbas av en förmögenhetsminskning genom beskattning.
Utskottets ställningstagande
Som framgår av utskottets redovisning av gällande rätt ovan följer beskattningen av ersättningar i samband med reservatsbildningar m.m. allmänna principer för hur avyttring och upplåtelse av näringsfastigheter behandlas i skattehänseende och som lagts fast vid 1990 års skattereform. Speciella regler för markavståenden för vissa ändamål skulle avvika från skattereformens principer. Det skulle också bidra till att komplicera regelsystemet och ge upphov till krav på skattegynnad behandling vid markavståenden för andra samhälleliga intressen. Utskottet är därför inte berett att biträda de krav som framställs i motionerna och avstyrker därför dessa.
Beträffande den fråga om s.k. toleransavdrag som tagits upp i motion Sk250 vill utskottet nämna att Utredningen om expropriationsersättning (Ju 2005:17) genom tilläggsdirektiv (dir. 2007:89) har fått i uppdrag att analysera och ta ställning till principen om toleransavdrag på expropriationsrättens område. Uppdraget ska slutredovisas den 1 november 2008 (dir. 2008:8). Den företeelse som kallas toleransavdrag är inte en skattefråga utan ett moment i beräkningen av ersättning vid markavståenden.
Enskild näringsidkares personliga friskvård
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om avdragsrätt för enskild näringsidkares personliga friskvård.
Jämför reservation 5 (mp) och särskilt yttrande 1 (v).
Gällande rätt
Som skattefria personalvårdsförmåner räknas förmåner som riktar sig till all anställd personal och som består av enklare åtgärder för att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller lämnas på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om (11 kap. 11 och 12 §§ IL). Möjlighet till enklare slag av motion och annan friskvård räknas hit. Avdragsreglerna omfattar inte sådana utgifter för friskvård som en enskild näringsidkare har för egen räkning.
Motionerna
I motionerna Sk229 av Rosita Runegrund (kd), Sk230 yrkande 2 av Helena Leander och Karla López (mp) och Sk328 av Anne Marie Brodén (m) föreslås en översyn i syfte att tillåta enskilda näringsidkare att göra avdrag för sin personliga friskvård i samma omfattning som detta sker för anställda i företaget.
Utskottets ställningstagande
Reglerna om skattefrihet för personalvårdsförmåner är avsedda för anställd personal, vilket samtidigt innebär att en enskild näringsidkares personliga friskvård inte omfattas. Vissa andra slag av förmåner som är skattefria för anställda, t.ex. företagshälsovård, förebyggande behandling eller rehabilitering, kan dras av även om de utnyttjas personligen av en enskild näringsidkare. Avdragsrätten gäller utgifter för t.ex. rehabilitering som är nödvändiga för att näringsidkaren ska kunna fortsätta sin verksamhet. Om utgifterna däremot inte är av denna karaktär blir de i skattehänseende i princip att betrakta som ej avdragsgilla privata levnadskostnader för näringsidkaren. Dras utgifterna av i företaget kan detta föranleda uttagsbeskattning. I vilka fall detta aktualiseras avgörs från fall till fall i rättstillämpningen.
Utskottet har vid behandlingen av motionsyrkanden om de skatteregler som gäller för anställdas friskvårdsförmåner uttalat att regeringen i det fortsatta arbetet med skattefrågor bör uppmärksamma vissa förslag, som väckts genom motioner, om att förändra reglerna på ett sätt som skulle öppna en möjlighet för att fler typer av motionsaktiviteter än enligt dagens regler skulle kunna omfattas (bet. 2007/08:SkU18). Utskottet förutsätter att regeringen i det sammanhanget bedömer även frågan om egenföretagares motsvarande utgifter inom en begränsad ram för sin personliga friskvård. Utskottet anser det inte vara nödvändigt med ett tillkännagivande om detta och avstyrker följaktligen motionsyrkandena.
Förmånsbeskattning av firmabilar
Gällande rätt
Före 1990 års skattereform medgavs enligt praxis avdrag för bilkostnader i näringsverksamheten endast om bilen var ett rörelseinventarium och nödvändig för driften. De totala kostnaderna fördelades mellan den privata och den yrkesmässiga användningen i förhållande till körsträckan för vartdera ändamålet. En enskild näringsidkare fick alltså avdrag för de bilkostnader som direkt betingades av näringsverksamheten. Bilens övriga kostnader under året utgjorde näringsidkarens privata ej avdragsgilla levnadskostnader. Om näringsverksamhetens nytta av bilen var obetydlig medgavs i stället avdrag för inbesparade transportkostnader. Kunde den totala körsträckans fördelning mellan privat körning och körning i förvärvsverksamheten inte visas brukade kostnaderna för den privata körningen uppskattas till ett skäligt belopp.
Vid 1990 års skattereform skedde en anpassning av enskilda näringsidkares avdragsrätt för bil i näringsverksamheten till vad som gäller för löntagare. Denna förändring ansågs vid skattereformen påkallad med hänsyn till målen om likformiga, enhetliga och rättvisa skatteregler. En sådan förändring borde även kunna innebära att reglerna skulle bli enklare att tillämpa (prop. 1989/90:110 s. 591). För att få en större likformighet i förhållande till löntagare infördes ordningen att en näringsidkare som redovisar bilen som ett inventarium i näringsverksamheten ska ta upp ett förmånsvärde i inkomstslaget näringsverksamhet beräknat på samma sätt som en löntagares bilförmån. Den näringsidkare som inte redovisade bilen som inventarium får avdrag för användning av bilen i näringsverksamheten med samma belopp som gäller för löntagare. En förutsättning är att verksamheten inte belastas med några driftskostnader för bilen och att näringsidkaren genom körjournal eller på annat lämpligt sätt kan visa hur kostnaderna bör fördelas mellan användning i näringsverksamheten och den privata användningen.
Motionen
I motion Sk384 yrkande 1 föreslår Jan R Andersson (m) en översyn i syfte att förenkla förmånsbeskattningen av firmafordon hos egenföretagare. Enligt motionen skapar dagens regler merarbete. Reglerna för förmånsbeskattning av fordon är enligt motionen i huvudsak anpassade för tjänstemän i större företag där bilen inte i samma utsträckning utgör ett arbetsredskap. Förutom förenklingar bör säkerhet och miljövänliga resor prioriteras vid översynen.
Utskottets ställningstagande
När det gäller miljöaspekter på bilförmånsreglerna vill utskottet hänvisa till att de regler som gäller vid värdering av bilförmån är anpassade för att underlätta introduktion av miljöbilar och att det finns en tidsbegränsad möjlighet till ytterligare nedsättning av förmånsvärdet som löper t.o.m. 2011 års taxering. En utvärdering ska genomföras och vara klar före tillämpningsperiodens utgång. Utskottet har tagit upp miljöaspekten på förmånsbeskattningen av bilar i ett yttrande till finansutskottet över budgetförslaget för 2008 (yttr. 2007/08:SkU1y).
Utskottet anser att de ställningstaganden som har gjorts i samband med skattereformen om hur enskilda näringsidkares bilförmån i princip ska beskattas inte bör ändras. Utskottet avstyrker följaktligen motionsyrkandet.
Sponsring, forskning och utveckling
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslagen om avdrag för sponsring och forskning med hänsyn till pågående arbete.
Jämför reservation 6 (v) och särskilt yttrande 2 (s).
Gällande rätt
Med sponsring avses vanligtvis ekonomiska bidrag från företag till idrott, kultur eller annan allmännyttig verksamhet. Avdragsrätten för sponsorbidrag bedöms utifrån de bestämmelser som gäller för driftskostnader i allmänhet. Huvudregeln, som finns i 16 kap. 1 § IL, anger att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska dras av som kostnad. Samma kapitel innehåller ett antal bestämmelser som preciserar omfattningen av avdragsrätten för vissa typer av utgifter. Som exempel kan nämnas att särskilda inskränkningar i avdragsrätten gäller för utgifter för representation, som ofta har karaktär av levnadskostnader, medan utgifter för forskning och utveckling, som redovisas nedan, bedöms enligt en mer generös regel än huvudregeln. För sponsorbidrag finns inga regler utöver huvudregeln.
En principiellt viktig inskränkning i avdragsrätten för utgifter är förbudet i 9 kap. 2 § IL att dra av sina levnadskostnader och liknande. Denna regel gäller generellt och inte bara för näringsverksamhet. Av lagtexten framgår uttryckligen att gåvor räknas som sådana utgifter som inte får dras av vid inkomsttaxeringen.
Enligt 16 kap. 9 § IL medges avdrag för forskning och utveckling (FoU) som har eller kan antas få betydelse för näringsverksamheten. Detta gäller även utgifter för att få information om sådan forskning och utveckling. I vissa fall ska utgifterna aktiveras och får då ligga till grund för värdeminskningsavdrag. Regeln, och den praxis som utvecklats kring den, kan betraktas som generös i jämförelse med många andra avdragsregler. Kravet på forskningens anknytning till företagets verksamhet är inte särskilt stark. Det ska föreligga en motprestation, men det är tillräckligt att givaren har ett rimligt intresse av forskningen.
Tidigare behandling
Våren 2002 föreslog skatteutskottet enhälligt med delvis bifall till sex motioner (m, fp, kd, mp) att riksdagen skulle tillkännage för regeringen att en prövning borde göras av reglerna kring den skattemässiga behandlingen av utgifter i samband med sponsring. Riksdagen följde utskottet (bet. 2001/02:SkU21, rskr. 2001/02:202).
Bakgrunden till uppdraget var att det gjorts gällande från kultur- och näringslivshåll att sponsring av kultur inte kunde dras av i samma omfattning som sponsring av idrott. I ett uppmärksammat mål (Procordias sponsring av Operan, mål nummer 2677-1998) hade Regeringsrätten uttalat att sponsring träffas av förbudet mot avdrag för gåvor om mottagaren inte tillhandahåller någon direkt motprestation och ersättningen inte heller avser en verksamhet hos mottagaren som har ett sådant samband med sponsorns verksamhet att ersättningarna kan ses som indirekta omkostnader i denna. Den omständigheten att sponsringen var ägnad att förbättra sponsorns goodwill och därigenom kunde vara kommersiellt motiverad innebar inte i sig att sponsringen förlorade sin karaktär av gåva.
I skrivelse 2003/04:175 återkom den dåvarande regeringen med en redovisning av en genomförd översyn av den skattemässiga behandlingen av sponsring med anledning av riksdagens tillkännagivande. Enligt regeringens bedömning hindrade inte lagregler och rättspraxis att det i det enskilda fallet kan göras en nyanserad bedömning av sponsorns rätt till avdrag och att rättsutvecklingen kunde följa utvecklingen inom företagen och gå mot en större öppenhet i fråga om motprestationens karaktär. I praxis skulle imageskapande sponsring, med bibehållen respekt för förbudet mot avdrag för gåvor, kunna beaktas i högre utsträckning. Regeringen hade inhämtat att Skatteverket avsåg att se över rekommendationerna på området. Regeringen hade å sin sida för avsikt att följa hur utvecklingen på området fortskrider.
Utskottet (bet. 2004/05:SkU6) stannade för att det är bättre att försöka komma till rätta med eventuella tolkningsproblem med hjälp av rekommendationer från Skatteverket än att utforma detaljerade lagregler om sponsring.
Regeringen uppdrog den 25 november 2004 åt Skatteverket att utfärda riktlinjer i fråga om avdragsrätten för sponsring. Skatteverket har den 27 juni 2005 lämnat riktlinjer om avdragsrätt för sponsring. Riktlinjerna innehåller ställningstaganden som har tagits fram i syfte att åstadkomma en enhetlig och likformig rättstillämpning inom Skatteverket.
När det gäller stöd till FoU hade – enligt uppgifter från kommissionen avseende 2006 – 15 av EU:s då 25 medlemsstater någon form av skattrelaterat incitament för FoU, dvs. skattelindring som går utöver vanlig avdragsrätt. Mot bakgrund av en stor variation på incitamentens utformning behövs enligt ett meddelande från kommissionen
Motionerna
I motion Sk248 yrkande 2 föreslår Magdalena Andersson och Jan-Evert Rådhström (m) en översyn av möjligheten att ge företag avdragsrätt för gåvor till ideell verksamhet. Cecilia Wikström i Uppsala (fp) föreslår i motion Sk292 yrkande 1 en lagändring som gör att sponsring inom kultursektorn lättare blir avdragsgill. I yrkande 2 i samma motion föreslås en utvidgad avskrivningsrätt för företag vid inköp av konst. Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (m) förordar i motion Sk329 att det ska göras en översyn av avdragsrätten vid gåvor till oberoende forskning, kultur och vård och omsorg. Enligt motionärerna bör avdragsrätten för gåvor och sponsring tydliggöras genom lagstiftning. Yvonne Andersson (kd) efterlyser i motion Sk356 förbättrade möjligheter för det svenska näringslivet att med avdragsrätt ge pengar till forskning och utveckling. I motion Sk377 föreslår Marianne Kierkemann (m) regler som utvidgar företagens avdragsrätt för sponsring (yrkande 1) och för konstinköp (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Av budgetpropositionen för 2008 framgår (prop. 2007/08:1, volym 1, s. 38) att regeringen har påbörjat en dialog med den del av den ideella sektorn som är verksam inom det sociala området i syfte att stärka den ideella sektorn och för att förtydliga dess roll i förhållande till staten. Denna dialog ska sedan vidgas till fler delar av den ideella sektorn. Som ett led i arbetet med att stärka den ideella sektorn och stimulera forskning vill regeringen stimulera donationer från privatpersoner och företag. Därför tillsätts senast under 2008 en utredning för att möjliggöra sådan avdragsrätt.
De frågor som motionärerna tar upp berör eller har anknytning till det arbete som nu har påbörjats i Regeringskansliet. När det gäller avdrag för sponsring inom kulturområdet har utskottet tidigare vid behandling av liknande motioner förutsatt att regeringen ska beakta de skäl för en tydligare reglering som motionärerna anfört. Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte är nödvändigt för riksdagen att besluta om ett tillkännagivande till regeringen med anledning av motionerna. Följaktligen avstyrker utskottet de här aktuella motionsyrkandena.
Representation
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om en höjd nivå på representationsavdraget.
Gällande rätt
Företag ska enligt 16 kap. 2 § IL dra av utgifter för representation och liknande ändamål som har omedelbart samband med näringsverksamheten, såsom då det uteslutande är fråga om att inleda eller upprätthålla affärsförbindelser eller liknande eller då utgifterna avser jubileum eller personalvård. Avdraget får inte överstiga vad som kan anses skäligt. För måltidsutgifter som avser lunch, middag eller supé finns en särskild avdragsram fastlagd i lagtexten. Hösten 1995 beslutade riksdagen att avdragsramen skulle vara 180 kr exklusive mervärdesskatt fr.o.m. inkomståret 1996, vilket innebar ungefär en halvering av den då tillämpade avdragsramen för måltidsutgifter. Hösten 1996 minskades avdragsramen ytterligare till 90 kr exklusive mervärdesskatt.
Motionen
I motion Sk246 föreslår Tomas Tobé (m) en utvidgning av avdragsrätten för representation. Som skäl anförs att avdragsgränsen inte har följt inflationen i Sverige och att den inte står i proportion till vad representation för företagen i dag medför för kostnader.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har vid upprepade tillfällen, senast våren 2006, avstyrkt yrkanden om en utvidgad avdragsrätt för representation. Utskottet avstyrker även det nu aktuella yrkandet.
Deklarationskostnader
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsyrkandet om avdragsrätt för utgifter för deklaration.
Gällande rätt
Utgifter för biträde i samband med deklaration eller taxeringsprocess får inte dras av. Sådana utgifter anses inte vara omkostnader i driften utan är att hänföra till skyldigheter som åligger alla och envar i samband med taxeringen. Omkostnader i mervärdesskatteprocess har dock i praxis fått dras av. Till skillnad från utgifter vid inkomsttaxeringen rör det sig här om en skatt som kan påverka bolagets resultat före skatt. Därmed kan det sägas vara en kostnad för driften av företaget.
Kapitalförlustutredningen (SOU 1995:137) övervägde avdragsrätt för kostnader i skattemål och deklarationshjälp, men fann inte skäl att föreslå en ändring av gällande rätt eftersom det inte är fråga om utgifter för intäkternas förvärvande.
Motionen
I motion Sk208 föreslår Rolf Gunnarsson (m) att arvode och kostnader för hjälp med att upprätta deklaration bör vara avdragsgilla.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare vid flera tillfällen, senast våren 2006, avstyrkt liknande förslag om utvidgad avdragsrätt. Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande att gällande rätt inte bör ändras när det gäller utgifter som den skattskyldige har vid upprättande av sin deklaration och avstyrker motionen.
Preliminärskatteavdrag på kapitalinkomster
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionärernas förslag om ett tillkännagivande i frågan om preliminärskatteavdrag på barns kapitalinkomster.
Jämför reservation 7 (s).
Gällande rätt
Enligt bestämmelser i skattebetalningslagen (1997:483) är banker m.fl. skyldiga att göra skatteavdrag för preliminär skatt på räntor och utdelningar. Skatt på vinst vid försäljning av värdepapper omfattas inte av skyldigheten, utan sådan skatt ska betalas in av den skattskyldige själv.
Reglerna gäller också för omyndiga barns kapitalinkomster, dvs. att utbetalaren av räntor och utdelningar ska göra skatteavdrag. Skatt på kapitalvinster som uppkommer när omyndiga barns tillgångar avyttras ska deklareras och betalas in av barnets förmyndare. Vinsten tas upp i den deklaration som ska lämnas i maj året efter avyttringen. Om skatten betalas in på barnets skattekonto utgår intäktsränta. Om betalning inte sker debiteras i stället kostnadsränta.
Motionerna
I motion Sk269 föreslår Jan Ertsborn (fp) att det ska införas ett system för att göra preliminärskatteavdrag på barns kapitalinkomster vid t.ex. värdepappersförsäljningar för att undvika att omyndiga barn hamnar i skulder hos Kronofogdemyndigheten på grund av vårdnadshavarens bristande kunskaper, slarv eller utnyttjande. Johan Löfstrand (s) yrkar i motion Sk287 om införande av en ordning med preliminärskatteavdrag vid försäljning av aktier och andra värdepapper för att undvika likviditetsproblem och att barn får skatteskulder.
Utskottets ställningstagande
Frågor om skuldsättning av barn behandlades våren 2007 av civilutskottet i betänkandet Föräldrar och barn (bet. 2006/07:CU8). Civilutskottet uttalade att lagstiftningen oundgängligen måste skydda barn från att utnyttjas ekonomiskt och hamna i skuldfällor. Utskottet hänvisade till att Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare hade övervägt olika frågor om barns skuldsättning, och i sitt slutbetänkande (SOU 2004:112) föreslår utredningen bl.a. att barns skydd mot skuldsättning bör stärkas, likaså deras skydd för erhållna gåvor. I utredningsbetänkandet behandlades bl.a. underårigas skulder på grund av brott, skatteskulder och skulder för konsumtion. Vidare behandlades föräldrarnas möjligheter att för sina barns räkning ingå avtal som innebär skuldsättning och registrering av barns skulder i kreditupplysningsregister. Eftersom en proposition hade planerats för att avlämnas under hösten 2007 ville civilutskottet avvakta i frågan. En proposition om vissa förmynderskapsrättsliga frågor har nu aviserats till den 18 mars 2008.
Skatteutskottet instämmer med civilutskottet att barn måste skyddas mot att utnyttjas ekonomiskt och hamna i skuldfällor. Det är självfallet oacceptabelt att ett barn ska hamna i Kronofogdemyndighetens register för att det av sin förmyndare har försatts i en skuldsituation. Kronofogdemyndigheten arbetar mycket med ungas skuldsättning för att minska antalet omyndiga som förekommer i Kronofogdemyndighetens register. Detta har tillsammans med en ändring i lagen (2001:558) om vägtrafikregister, som innebär att minderåriga inte kan restföras för en fordonsrelaterad skuld, lett till en tydlig minskning av antalet omyndiga personer i registren. Olika lösningar kan tänkas för att stärka barnets intresse i detta sammanhang. Det förslag på skatteområdet som motionärerna förespråkar är inte helt okomplicerat att genomföra, eftersom förslaget inte beaktar möjligheten att transaktioner med barnets värdepappersinnehav kan rymma både vinster och kvittningsbara förluster på värdepapper under samma år. Skatteutskottet har vid tidigare behandling (bet. 2005/06:SkU17) av ett motsvarande förslag framhållit att utredningen Reformerade förfaranderegler på beskattningsområdet (dir. 2005:129) har till uppgift att lägga fram förslag om ett mer rationellt och kostnadseffektivt förfarande. I utredningens uppdrag ingår att pröva om det vid t.ex. försäljning av värdepapper kan vara lämpligt att fatta ett taxeringsbeslut med åtföljande beskattningsbeslut redan under beskattningsåret.
Utskottet utgår ifrån att den fråga som motionärerna tar upp ska kunna få en lösning inom ramen för de berednings- och utredningsinsatser som redan pågår utan något tillkännagivande till regeringen. Följaktligen avstyrker utskottet motionerna.
Klassificering av byggnader för äldreboende vid fastighetstaxeringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om ett tillkännagivande till regeringen i frågan om hur byggnader för äldreboende ska klassificeras vid fastighetstaxeringen.
Jämför reservation 8 (s, v, mp).
Gällande rätt
Vid fastighetstaxeringen ska fattas beslut om fastigheternas skatte- och avgiftspliktsförhållanden, 1 kap. 1 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152, FTL). Vårdbyggnader ska enligt 3 kap. 2 § FTL undantas från skatte- och avgiftsplikt. Som vårdbyggnad räknas byggnad som används för sjukvård, missbrukarvård, omsorg om barn och ungdom, kriminalvård, åldringsvård eller omsorg om psykiskt utvecklingsstörda. Annan byggnad utgör också vårdbyggnad om den används som hem åt personer som behöver institutionell vård och tillsyn. Dessa bestämmelser finns i 2 kap. 2 § FTL som handlar om s.k. specialbyggnader. Servicehus som till övervägande del upptas av bostadslägenheter med kök räknas normalt inte som vårdbyggnad även om byggnaden också innehåller gemensamma utrymmen och de boende kan få hjälp med sjukvård, matlagning och annan tillsyn. Fastighetsskatt tas inte ut på fastigheter som klassas som vårdbyggnader, medan fastighetsavgift ska betalas för bostäder.
Motionen
I motion Sk203 yrkar Marie Engström m.fl. (v) att det ska göras en översyn av bestämmelserna om vårdbyggnader i fastighetstaxeringslagen. Enligt motionen bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag som undanröjer den osäkerhet som i dag råder vad avser den skattemässiga klassificeringen av de blandade boendeformerna inom äldreomsorgen, t.ex. servicehus som helt eller delvis är avsedda för äldreboende.
Utskottets ställningstagande
Vid behandlingen av motsvarande motionsyrkande våren 2007 uttalade utskottet (bet. 2006/07:SkU11) att klassificeringen av äldreboenden vid fastighetstaxeringen kan komma att få betydelse även i ett system där den statliga fastighetsskatten har ersatts med en lägre fastighetsavgift med kommunal anknytning. Utskottet uttalade vidare att det är angeläget att regeringen prövar vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att undanröja all osäkerhet om hur äldreboenden ska klassificeras vid fastighetstaxeringen. Enligt vad utskottet då hade erfarit under hand var frågan aktualiserad i Regeringskansliet och att det mot denna bakgrund inte var nödvändigt att rikta ett tillkännagivande till regeringen om en sådan översyn som motionärerna hade föreslagit.
Regeringen valde att inte lägga fram förslag om ändringar i FTL:s definition av specialbyggnader i den proposition (prop. 2007/08:27, s. 76) som låg till grund för riksdagens beslut hösten 2007 om en reformerad bostadsbeskattning. Utskottet förutsätter att frågan uppmärksammas i regeringens fortsatta arbete. Detta särskilt med tanke på att reglerna skapar osäkerhet vid tillämpningen och att det därför kan finnas en risk för att det görs olika bedömningar i sinsemellan likartade fall. Utskottet anser emellertid att det inte är påkallat med ett tillkännagivande i frågan och avstyrker därför motionen.
Bostadsrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionärernas förslag om tillkännagivanden i olika frågor som gäller skattereglerna för bostadsrätt.
Jämför reservation 9 (mp).
Gällande rätt
Begreppen äkta och oäkta när det gäller bostadsrättsföreningar eller andra bostadsföretag finns inte i lagtext. I IL används uttrycket privatbostadsföretag i stället för äkta bostadsföretag. Som privatbostadsföretag anses en svensk ekonomisk förening eller aktiebolag vars verksamhet till klart övervägande del består i att åt sina medlemmar tillhandahålla bostäder i byggnader som ägs av föreningen eller bolaget (2 kap. 17 § IL). För att företaget ska räknas som privatbostadsföretag har Riksskatteverket (numera Skatteverket) i rekommendationer (RSV S 1999:43) uttalat att fastigheten ska inrymma minst tre bostadslägenheter och att minst 60 % av hela taxeringsvärdet ska belöpa på lägenheter som upplåtits till medlemmar eller delägare. En förening eller ett bolag som inte uppfyller villkoren för att vara ett privatbostadsföretag brukar kallas ett oäkta bostadsföretag.
Fram till den 1 januari 2007 schablonbeskattades äkta bostadsrättsföreningar för inkomster och utgifter hänförliga till fastigheten. Schablonbeskattningen innebar i princip att föreningen skulle deklarera för en schablonintäkt i näringsverksamhet på 3 % av fastighetens taxeringsvärde och mottagna statliga räntebidrag. Utgiftsräntor för i fastigheten nedlagt kapital skulle dras av. Efter en lagändring hösten 2006 (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1, SFS 2006:1344) ska inkomster eller utgifter som är hänförliga till fastigheten inte längre tas upp. Dessa regler har trätt i kraft den 1 januari 2007 och tillämpas på beskattningsår som påbörjas efter ikraftträdandet.
Bakgrunden till den tidigare schablonbeskattningsmodellen, som infördes 1954 (prop. 1954:37), var att förenkla de dåvarande reglerna som byggde på att ett förmånsvärde av den egna bostaden skulle beräknas av bostadsrättsinnehavarna. Det ansågs angeläget att de flesta bostadsrättsföreningar etc. kom att omfattas av schablonbeskattningen och att kvalifikationsgränsen inte bestämdes för snävt. Å andra sidan var man medveten om att schablonbeskattningen skulle kunna utnyttjas av och ge opåkallade skattefördelar till föreningar och bolag som formellt men inte reellt uppfyllde de krav som uppställdes för att tillämpa de lindrigare schablonbeskattningsreglerna.
En förening som inte uppfyller kraven för att vara ett privatbostadsföretag, dvs. är en oäkta bostadsrättsförening, beskattas på samma sätt som andra ekonomiska föreningar och aktiebolag, dvs. i princip ska samtliga intäkter och kostnader tas med vid inkomstberäkningen. Avdrag görs för driftskostnader, värdeminskning m.m.
I ett ställningstagande den 26 oktober 2007 (diarienummer 131 592676-07/111) har Skatteverket redovisat sin bedömning att ett bostadsföretag som uteslutande upplåter bostadsrätter (dvs. såväl bostäder som lokaler) och som tidigare rätteligen uppfyllt kraven för att klassificeras som privatbostadsföretag enligt 2 kap. 17 § IL eller motsvarande regel i tidigare lagstiftning inte ska omklassificeras för att värderelationerna mellan bostadsdel och lokaldel senare förändras. Detta gäller under förutsättning att förändringen enbart beror på att marknadshyrorna på lokaler stigit relativt sett mer än vad bruksvärdeshyran för bostäder gjort. I ett sådant fall medför ökade marknadsvärden på lokalhyror inte en ökad finansiering av boendet. Om lokaler som upplåts med bostadsrätt utgör en större del av den totala ytan än vad som gällt tidigare kan dock en omklassificering bli aktuell.
Klassificeringen av en bostadsrättsförening avgör även hur medlemmarnas andel ska beskattas. Under innehavstiden beskattas medlemmen i ett oäkta bostadsföretag i inkomstslaget kapital för skillnaden mellan hyresvärdet för disponerad lägenhet och erlagd avgift. Någon sådan beskattning av hyresvärdet sker inte om bostaden finns i en schablonbeskattad förening, dvs. i ett privatbostadsföretag. Särskilda regler gäller också vid beskattningen av kapitalvinst som uppkommer om en lägenhet i ett privatbostadsföretag säljs eller hyrs ut.
Frågan om hur beskattningen av oäkta bostadsrätter ska vara ordnad togs upp i samband med att riksdagen beslutade om ändrade regler för fåmansföretag hösten 2005 (prop. 2005/06:40, bet. 2005/06:SkU10). Bakgrunden var att medlemmar i oäkta bostadsrättsföreningar kom att bli berörda av den del av ändringarna i företagens regler som innebar att den tidigare partiella skattefriheten på onoterade andelar slopades och ersattes med en generellt sänkt skattenivå till 25 % på dessa andelar. Det visade sig att medlemmar i oäkta föreningar hade kunnat dra fördel av de onoterade företagens lättnadsregler genom att utnyttja skattefria utdelningar från föreningen till att sänka skatten på förmånsvärdet av den egna bostaden. Beredningen i skatteutskottet utmynnade i att medlemmarna skulle få använda de gamla lättnadsreglerna till utgången av 2008. Enligt vad utskottet (bet. 2005/06:SkU10) då erfor hade regeringen avsikten att se över skattesituationen för de oäkta bostadsrättsföreningarna. Utskottet föreslog mot denna bakgrund att beskattningen av andelar i sådana oäkta bostadsrättsföreningar skulle undantas från den aktuella reformen i avvaktan på regeringens översyn. Det blev också riksdagens beslut. Detta innebär att lättnadsreglerna tillämpas under innevarande år samtidigt som den lägre beskattningen på avyttringar av onoterade andelar inte gäller avyttringar av andelar i oäkta bostadsrättsföreningar under samma tid.
Motionerna
I motion Sk232 efterlyser Helena Leander (mp) en möjlighet för oäkta bostadsrättsföreningar att beskattas som äkta bostadsrättsföreningar genom en ”ekonomisk fastighetsdelning” där lokaldelen blir en separat enhet. Enligt motionen har på senare år ett antal bostadsrättsföreningar utan att de själva ändrat på något omklassificerats till oäkta bostadsrättsföreningar till följd av stigande lokalhyror. Detta är problematiskt när lokalerna upplåtits med bostadsrätt och bostadsrättsföreningen därför inte får någon del av de ökade marknadshyrorna i området. När marknadshyrorna stiger måste föreningen alltså för att fortsätta vara en bostadsrättsförening göra om lokaler till bostäder. Det är inte bara orimligt ur föreningens perspektiv, utan motverkar också alla ambitioner om levande stadsdelar som blandar bostäder och verksamheter.
I motion Sk390 yrkar Mats Sander (m) på en förändrad beskattning av oäkta bostadsrätter som tydligt skiljer mellan hyresintäkter i föreningen och det enskilda bostadsrättsinnehavet.
I motion Sk245 föreslår Yvonne Andersson (kd) en översyn av gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar (yrkande 1) och en skyndsam utredning av frågan om lättnadsbestämmelser och beskattning av medlemmar i oäkta bostadsrättsföreningar (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Enligt vad utskottet erfarit under hand har en utredning kring de oäkta bostadsrättsföreningarnas skattefrågor, som aviserades av den tidigare regeringen, inte kommit till stånd. Eftersom nuvarande övergångsregler för medlemmarna i dessa föreningar varit avsedda att gälla i avvaktan på en sådan översyn, aktualiseras ånyo frågan om hur reglerna ska vara utformade fr.o.m. den 1 januari 2009 då nuvarande övergångsregler upphör. Utskottet förutsätter att regeringen senast i samband budgetpropositionen för 2009 återkommer till dessa utestående frågor. Utskottet avstyrker därför motionerna Sk390 och Sk245.
Beträffande motion Sk232 torde, som framgår av redovisningen av gällande rätt ovan, det problem som tas upp i motionen ha fått sin lösning i rättstillämpningen. Utskottet avstyrker motionen.
Skattefrågor med anknytning till hyresrätt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionärernas förslag om tillkännagivanden i olika skattefrågor med anknytning till hyresrätt.
Jämför reservation 10 (v).
Motionerna
I motion C211 yrkande 7 föreslår Egon Frid m.fl. (v) en översyn och förslag till skatteregler som syftar till att undvika att den kooperativa hyresrätten enligt hyresmodellen missgynnas i förhållande till ägarmodellen. I motion C371 vill Jan Lindholm och Karla López (mp) korrigera en enligt motionärerna orättvis skattebelastning mellan de olika upplåtelseformerna t.ex. genom att göra 25 % av hyran avdragsgill för hyresgäster (yrkandena 2 och 7). De vill också att bostadsföretag ska få rätt att med skatteavdrag sätta av en del av vinsten till investeringskonton för hyreslägenheter (yrkande 5) och sänkt skatt vid självförvaltning i hyresrätter (yrkande 6).
Utskottets ställningstagande
De målsättningar som regeringen formulerat för bostadspolitiken utgår från bl.a. att det är viktigt med en mångfald av boendeformer, som ger valfrihet och möjlighet att uppfylla behov och önskemål om att bo och arbeta där man önskar. En politik för jobb och tillväxt är beroende av väl fungerande bostads- och hyresmarknader. För att säkerställa dessa målsättningar är det av central betydelse att skapa goda förutsättningar för byggande, förvaltning och ägande av bostäder samt att underlätta för bostadsmarknaderna att fungera på ett sätt som inkluderar alla människor. Politiken inom området har som mål att bostadsbeståndet ska hålla hög kvalitet och att boende och förvaltning av bostäder ska bidra till en hållbar utveckling. En del i regeringens politik för att skapa förbättrade villkor och långsiktigt stabila regler är att avveckla snedvridande och detaljreglerande subventioner.
De skatteförändringar för bostadssektorn som har beslutats i början av den innevarande valperioden har förbättrat de boendes skattemässiga situation. Fastighetsskatteuttaget för egna hem, bostadsrätter, kooperativa hyresrätter och andra hyresrätter har sänkts. Det är naturligtvis ett starkt intresse att samtliga upplåtelseformer ges goda skattemässiga villkor, något som bör beaktas fortlöpande i samband med genomförandet av bostadspolitiken. Utskottet finner dock inte skäl att ställa sig bakom ett tillkännagivanden till regeringen om en översyn m.m. i enlighet med vad som föreslås i motionerna C211 yrkande 7 och C371 yrkandena 2 och 7, varför dessa avstyrks.
Utskottet har senast våren 2007 (bet. 2006/07:SkU11) vid behandling av olika motionsförslag om utbyggda skattefria reserveringsmöjligheter avstyrkt ett förslag om reservering av obeskattade medel till underhållsfonder i hyreshus med hänvisning till principerna bakom 1990 års skattereform. Utskottet vidhåller ställningstagandet och avstyrker även motion C371 yrkande 5. I våras avstyrkte utskottet även ett motionsyrkande om utvidgad skattefrihet för ersättningar i form av avdrag på hyran som en hyresgäst får för att utföra enklare förvaltningsuppgifter på en hyresfastighet inom ett öppet system för självförvaltning (2006/07:SkU10). Utskottet motiverade ställningstagandet med att reglerna har en väl avvägd utformning och har inte ändrat uppfattning i denna fråga. Motion C371 yrkande 6 avstyrks följaktligen.
Uthyrning av privatbostad
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionärernas förslag om ett tillkännagivande till regeringen om de skatteregler som gäller för uthyrning av privatbostad.
Gällande rätt
När en privatbostad upplåts ska ersättningen tas upp i inkomstslaget kapital. Detsamma gäller när en bostad som innehas med hyresrätt upplåts. Avdrag får göras med 4 000 kr per år för varje privatbostadsfastighet, privatbostad eller hyreslägenhet. Vid upplåtelse av en privatbostadsfastighet ska vidare ett belopp som motsvarar 20 % av intäkten av upplåtelsen dras av. Upplåts en hyresrätt ska i stället den del av upplåtarens hyra som avser den upplåtna delen dras av. För bostadsrätt gäller att den del av innehavarens avgift eller hyra som avser den upplåtna delen ska dras av.
Motionen
I motion Sk280 yrkar Tobias Krantz och Camilla Lindberg (fp) på en utvidgad skattefrihet för uthyrning av del av bostad som en åtgärd i avvaktan på bl.a. att fler studentbostäder byggs och att bostadspolitiken får en fungerande inriktning.
Utskottets ställningstagande
En särskild utredare, som har sett över vissa civilrättsliga frågor och skattefrågor i samband med uthyrning, lämnade i september betänkandet SOU 2007:74 Upplåtelse av den egna bostaden. Ett förslag är att det krontalsavdrag om 4 000 kr som medges vid beskattningen av inkomster från uthyrning av den egna bostaden ska höjas till 18 000 kr. Enligt utskottets mening bör regeringens fortsatta beredning av utredningsbetänkandet avvaktas. Utskottet vill också erinra om att regeringen i proposition 2007/08:27 Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m. uttalat att den kommer att särskilt följa frågan om behovet av att stimulera utbudet av studentbostäder. Utskottet finner det inte vara påkallat med ett tillkännagivande i frågan och avstyrker därför motionen.
Kulturhistoriskt intressant bebyggelse
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om ett tillkännagivande till regeringen om en översyn av skattereglerna för kulturhistoriskt intressant bebyggelse.
Gällande rätt
Avdragsrätt finns enligt allmänna regler för underhåll av byggnader som används i jordbruk eller annan näringsverksamhet. För privatbostäder gäller i princip att kostnader inte får dras av eftersom de inte beskattas i näringsverksamheten. Ett småhus räknas enligt 2 kap. 8 § IL som privatbostad om det till övervägande del, dvs. mer än 50 %, används eller är avsett att användas av ägaren eller någon närstående till honom för permanent boende eller som fritidsbostad. För tvåfamiljshus är det tillräckligt att huset till väsentlig del, minst 40 %, används på motsvarande sätt.
Från småhusregeln ovan finns emellertid ett särskilt undantag. Enligt 2 kap. 9 § tredje stycket IL räknas ett småhus på en lantbruksenhet inte som privatbostad, om småhuset har en storlek om minst 400 m2 och nybyggnadsår före år 1930 (den s.k. slottsregeln). Ägaren måste dock begära att regeln ska tillämpas och måste alltså även få fastigheten taxerad som lantbruksenhet. Härigenom finns en möjlighet för ägare av större kulturhistoriskt intressanta mangårdsbyggnader på lantbruk att redovisa dessa i jordbruksnäringen med avdragsrätt för kostnader för underhåll och reparation. Regeln infördes ursprungligen genom lagstiftning år 1993 (prop. 1993/94:91, bet. 1993/94:SkU17 s. 11). Enligt en annan regel, 2 kap. 9 § andra stycket IL, räknas inte heller småhus på lantbruksenhet som är inrättat som bostad åt fler än två familjer som privatbostad.
Motionen
I motion Sk354 yrkar Sven Bergström och Per Åsling (c) på en översyn av den s.k. slottsregeln för byggnader med särskilda kulturhistoriska värden i syfte att slopa storlekskravet men att införa ett krav på bedömning av det kulturhistoriska värdet genom t.ex. länsantikvariens i respektive läns försorg. En sådan förändring skulle enligt motionärernas mening ge större rättvisa mellan små och stora fastigheter, bidra till ett mera spritt bevarande av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse samt dessutom skapa en positiv sysselsättningseffekt i hela landet.
Utskottets ställningstagande
Den speciella regleringen för vissa äldre mangårdsbyggnader som gällt sedan 1995 års taxering har tillkommit mot bakgrund av ett önskemål att bevara vissa äldre kulturmiljöer. Regeln förutsätter dels att byggnaden har en viss storlek och ålder, dels att en konsekvent näringsbeskattning av byggnaden genomförs. Enligt utskottets mening är det av intresse att få belyst hur regeln i den nuvarande utformningen lever upp till syftet att bevara värdefulla kulturmiljöer. Utskottet är emellertid inte berett att tillstyrka motionärernas förslag om ett tillkännagivande till regeringen om att frågan ska göras till föremål för en särskild översyn. Motionen avstyrks därför.
Förbättringsutgifter
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om begränsningar i avdragsrätten för utgifter i samband med försäljning av bostad.
Gällande rätt
Vid avyttring av bostad ska förbättringsutgifter dras av enligt regler för fastigheter i 45 kap. 11–15 §§ IL och för bostadsrätter i 46 kap. 8–12 §§ IL. Reglerna innebär bl.a. att förbättringsutgifter beaktas för de beskattningsår då de sammanlagt har uppgått till minst 5 000 kr. I förbättringskostnaderna får räknas in även förbättrande reparationer och underhåll om de hänför sig till något av de fem föregående beskattningsåren, och till den del åtgärderna medfört att fastigheten respektive lägenheten är i bättre skick vid avyttringen än vid förvärvet. Vid sidan av denna avdragsrätt finns också möjlighet till avdrag från försäljningsvinsten för vissa kostnader som är direkt knutna till en visning av bostaden inför en försäljning.
Motionen
I motion Sk202 föreslår Rolf Gunnarsson (m) att skatteavdrag inte ska få göras för s.k. stajling av bostaden inför en försäljning och då den ska visas för spekulanter.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har tidigare behandlat ett motsvarande yrkande och då inte funnit anledning av överväga ändrade regler för möjligheten att dra av förbättringskostnader och försäljningskostnader (bet. 2005/06:SkU18). Utskottet vidhåller detta ställningstagande och avstyrker motionen.
Uppskov med beskattning av kapitalvinstskatt vid köp av ersättningsbostad utomlands
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen avslår motionsförslaget om ett tillkännagivande till regeringen om skatteuppskov vid köp av ersättningsbostad utomlands.
Gällande rätt
För vinster från fysiska personers avyttringar av permanentbostad i småhus och äkta bostadsrätter, dvs. i princip bostäder där avyttringen beskattas med 22 % kapitalvinstskatt kan uppskov med vinstbeskattningen medges om den avyttrade bostaden (ursprungsbostaden) ersätts med en annan bostad (ersättningsbostaden) inom en viss tid från avyttringen. Som villkor gällde tidigare att både ursprungsbostaden och ersättningsbostaden ska ligga i Sverige. Genom en lagändring hösten 2006 utvidgades uppskovsmöjligheten till att också avse bostäder som ligger i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). De nya bestämmelserna gäller för avyttringar fr.o.m. den 1 februari 2007, men får på begäran av den skattskyldige tillämpas även på avyttringar som skett under tiden den 1 januari 2006–31 januari 2007. Samtidigt anpassades systemet för att det ska vara möjligt för Skatteverket att följa upp att obeskattade vinster på ersättningsfastigheter i utlandet återförs till beskattning i Sverige.
Som en del i finansieringen i omläggningen av bostadsbeskattningen – bl.a. att ersätta den statliga fastighetsskatten på bostäder med en fastighetsavgift med kommunal anknytning – har uppskovsbeloppen räntebelagts fr.o.m. 2009 års taxering genom att den som har fått uppskov ska ta upp en schablonintäkt i inkomstslaget kapital.
Motionen
I motion Sk337 yrkar Hans Wallmark (m) att riksdagen ska rikta ett tillkännagivande till regeringen om uppskov med beskattning av kapitalvinst vid köp av ägarlägenhet inom EES-området. För personer som väljer att skaffa en ersättningsbostad i annat land kan enligt motionen en ägarlägenhet vara ett prisvänligt objekt till skillnad från exempelvis villor och småhus. Enligt motionen bör lagstiftningen omfatta ägarlägenheter.
Utskottets ställningstagande
Skatteverket har den 30 oktober 2007, dnr 131 649571-07/111, med anledning av en ställd fråga redovisat sin uppfattning att begreppet småhus även ska omfatta i utlandet belägna direktägda lägenheter som uppfyller vissa krav, s.k. ägarlägenheter. Som förutsättning gäller bl.a. att en sådan lägenhet ska vara en formellt bildad enhet, som utgörs av en bostadslägenhet. Det ska föras en officiell förteckning över lägenheterna som separata tillgångar med uppgift om innehavaren till respektive lägenhet. Innehavaren ska förfoga över sin lägenhet såsom ägare, vilket innebär en rätt att överlåta, upplåta och pantsätta tillgången. Uppfylls kraven kan ägarlägenheten utgöra ersättningsbostad enligt gällande uppskovsregler.
I fråga om att införa ägarlägenheter i Sverige vill utskottet nämna att det framgår av den propositionsförteckning som regeringen presenterade för riksdagen den 15 januari i år att regeringen avser att lägga fram en proposition hösten 2008. Som utskottet har anfört i ett annat sammanhang (bet. 2006/07:SkU7) aktualiserar ett införande av ägarlägenheter i Sverige också frågan om ändringar i uppskovsreglerna.
Utskottet finner inte skäl för ett tillkännagivande till regeringen i fråga om skatteregler för ägarlägenheter. Motionen avstyrks följaktligen.
Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.
1. | Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (s) |
| av Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s) och Hans Olsson (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om skattepolitikens inriktning. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Sk391 yrkande 4 och avslår motionerna 2007/08:Sk206, 2007/08:Sk241, 2007/08:Sk249, 2007/08:Sk253, 2007/08:Sk254, 2007/08:Sk257, 2007/08:Sk289, 2007/08:Sk290, 2007/08:Sk308, 2007/08:Sk341, 2007/08:Sk346, 2007/08:Sk361 yrkande 1, 2007/08:Sk367, 2007/08:Sk368, 2007/08:Sk378 yrkandena 1 och 2, 2007/08:N323 yrkandena 3 och 5 samt 2007/08:N385 yrkande 5.
Ställningstagande
Vi socialdemokrater strävar efter ett samhälle utan ekonomiska och sociala skillnader där idén om alla människors lika värde är förverkligad fullt ut. Den nuvarande regeringens skattepolitik innebär något helt annat.
Regeringen har förändrat skatterna kraftigt sedan den 1 januari 2007. Sammantaget kommer skatterna att ha sänkts med 65 miljarder kronor genom de budgetpropositioner och skatteförslag som regeringen har presenterat hittills under mandatperioden. Höginkomsttagare och förmögna får de största fördelarna av regeringens politik, medan arbetslösa, sjuka och pensionärer får vara med och finansiera skattesänkningarna. De förslag som vi socialdemokrater har lagt fram som alternativ till regeringens budgetförslag utgår från att skatterna ska vara rättvisa, trygga den gemensamma välfärden, främja sysselsättning och tillväxt, vara omfördelande och vara tydligt och enkelt utformade. Personer med stora inkomster och förmögenheter ska betala mer i skatt än andra grupper.
I avvaktan på att en samlad översyn av skattesystemet ska kunna genomföras har vi i samband med behandlingen av regeringens budgetförslag lagt fram en rad förslag i syfte att uppnå större rättvisa vid beskattningen. Vårt förslag till skattepolitik redovisas i en avvikande mening i skatteutskottets yttrande 2007/08:SkU1y till finansutskottet över skattefrågor i budgeten för 2008 och i våra motioner som behandlades i finansutskottets betänkande 2007/08:FiU1.
I den nu aktuella motionen Sk391 redovisar vi de riktlinjer inför en mer övergripande skatteöversyn som vi föreslår att riksdagen ställer sig bakom i ett tillkännagivande till regeringen. En självklar utgångspunkt i vårt förslag är att likformighet ska känneteckna skattesystemet. Med likformighet avser vi att det inte ska spela någon roll ifall inkomsten kommer från näringsverksamhet, lön, ersättning från socialförsäkringssystemet eller i form av löneförmåner. I detta ligger att pensionärerna, som i dag har relativt sett sämre skatteregler, måste få bättre villkor, liksom även långtidssjuka och arbetslösa.
För arbetskraftsutbudet och mängden arbetade timmar har kombinationen av skatter, avgifter och socialförsäkringarnas utformning betydelse. Skatter finansierar exempelvis barnomsorg, som har positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Utformningen av socialförsäkringarna ger också drivkrafter till ett högt arbetskraftsutbud eftersom de ger ersättning efter arbetsinkomst – arbetslinjen. Vidare bidrar socialförsäkringarna till att öka tryggheten, vilket i sig är en viktig drivkraft för tillväxt och sysselsättning i tider av ständig strukturomvandling. Dessutom hjälper en god sjukvård och rehabilitering människor att komma tillbaka till arbete efter sjukdom eller skada.
Skattesystemet måste medverka till ett gott klimat för företag och företagande. Det är viktigt att regler och rutiner utformas så att företagens administrativa kostnader för att följa reglerna är så små som möjligt. Enkla regler främjar start och tillväxt av företag. Små företag kan behöva olika former av stöd vid starten och i den inledande tillväxtfasen. Det är viktigt att neutralitet i beskattningen upprätthålls mellan olika företags- och anställningsformer. Skatterna bör i så liten utsträckning som möjligt innebära att en viss produktion, företagsform eller anställningsform blir mer lönsam än någon annan. Det ska inte vara skattemässigt gynnat att arbeta som egen företagare i stället för som anställd. Företagande och investeringar gynnas av förutsägbara regler. Därför är det önskvärt med en god stabilitet i de regelsystem som är viktiga vid företagens investeringsbeslut. Skatterna ska i så liten utsträckning som möjligt snedvrida investeringar, produktion och konsumtion.
En viktig aspekt på skattesystemet är skatternas globala konkurrenskraft. Detta måste lyftas fram i en skatteöversyn. Svenska företag ska ha internationellt konkurrenskraftiga regler. Vi vill dock inte medverka till en kapplöpning mot botten, där länder konkurrerar med varandra genom att successivt sänka skatter. Men vi måste ta hänsyn till att vissa skattebaser – framför allt kapital – är rörligare än andra och att vi vill att Sverige ska vara ett attraktivt land att investera i. Vi vill också ta hänsyn så att skatterna i så låg utsträckning som möjligt snedvrider konkurrensen mellan utländska och inhemska företag och arbetstagare eller mellan utländska och inhemska ägare.
Det finns flera skatteregler som kan påverka rörligheten på arbetsmarknaden. För att hela Sverige ska kunna utvecklas efter sina egna förutsättningar är det viktigt att skattesystemet inte motverkar geografisk rörlighet. Därför måste denna fråga få en framskjuten plats i en skatteöversyn.
Vi föreslår att riksdagen ställer sig bakom vårt förslag om ett tillkännagivande till regeringen om riktlinjer för en kommande skatteöversyn i enlighet med vad som närmare har utvecklats i motion Sk391.
Övriga motionsyrkanden anser vi bör avslås. Det innebär dock inte att vi kommer att undandra oss att i utredningssammanhang pröva olika förslag som syftar till att stimulera arbetsliv och näringsliv. De problem för svensk skattebas som föranleds av att skatteparadis utnyttjas för att undandra skatt kommer vi självfallet att ägna stor uppmärksamhet framöver.
2. | Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (v) |
| av Marie Engström (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om schablonbeskattning av vissa kontantbranscher och likformig beskattning. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Sk206, bifaller delvis motion 2007/08:Sk391 yrkande 4 och avslår motionerna 2007/08:Sk241, 2007/08:Sk249, 2007/08:Sk253, 2007/08:Sk254, 2007/08:Sk257, 2007/08:Sk289, 2007/08:Sk290, 2007/08:Sk308, 2007/08:Sk341, 2007/08:Sk346, 2007/08:Sk361 yrkande 1, 2007/08:Sk367, 2007/08:Sk368, 2007/08:Sk378 yrkandena 1 och 2, 2007/08:N323 yrkandena 3 och 5 samt 2007/08:N385 yrkande 5.
Ställningstagande
Målsättningen för Vänsterpartiets skattepolitik är att få fler människor i arbete, trygga välfärden och skapa förutsättningar för en hållbar utveckling. Hög sysselsättning är en förutsättning för att få resurser till den offentligt finansierade välfärden. Sverige har haft en tradition att en stor del av välfärdssystemet betalas via skatterna; vi har t.ex. haft offentliga socialförsäkringssystem i stället för privata. Vi vill bygga vidare på den modellen för att organisera och finansiera den generella välfärden och samtidigt ta hänsyn till hur olika förutsättningar för kvinnor och män kan ta sig olika ekonomiska uttryck.
En utförligare redovisning av Vänsterpartiets skattepolitik och vårt alternativ till regeringens budgetförslag för 2008 finns i skatteutskottets yttrande 2007/08:SkU1y till finansutskottet och i min avvikande mening till yttrandet.
Vänsterpartiet står fast vid de förslag till inriktning av skattepolitiken som presenterades för riksdagen i anslutning till att statsbudgeten för 2008 behandlades. En kvarstående fråga som behandlas i detta betänkande gäller Vänsterpartiets förslag att införa en schablonbeskattning av vissa kontantbranscher. Som ett led i förenklingsarbetet kan schablonbeskattningen vara en viktig del. Det handlar dels om att förenkla för den enskilda företagaren, dels om att underlätta skattemyndighetens arbete. Det vore märkligt om regeringen, som säger sig vilja minska företagens regelbörda med 25 %, inte beaktar de möjligheter som en övergång till schablonbeskattning i vissa kontantbranscher skulle innebära. Vi skulle dessutom få ett system som på ett mer effektivt sätt förhindrar skatteundandragande. Även om en schablonbeskattning är en avvikelse från en generell reglering så kan den, till följd av att skattefusk stävjas bättre, leda till att den faktiska beskattningen närmar sig den beskattning som varit avsedd med nuvarande regler men som inte varit möjlig att genomdriva.
Naturligtvis ska beaktas att en schablon kan uppfattas som att man inkräktar på kravet om rättvis beskattning och mindre exakthet för den enskilde. Det ska i sin tur ställas mot att schablonbeskattning skulle kunna genomföras i branscher där man i dag har ett stort skatteundandragande. I dag finns schablonbeskattning i andra europeiska länder, t.ex. Italien och Spanien. Deras system bygger på frivillighet. Erfarenheten från dessa länder är goda. Många företag har anslutit sig. Det har heller inte inneburit skattebortfall utan snarare motsatsen. Mot bakgrund av ovanstående föreslår Vänsterpartiet att schablonbeskattning införs, i ett första steg lämpligen som ett försök i en eller flera kontantbranscher.
När det gäller inriktningen av det fortsatta mer övergripande arbetet med inkomstskatterna sympatiserar jag med mycket av det som skrivs i Lars Johanssons m.fl. (s) motion Sk391. Det är t.ex. viktigt att alltid ha som utgångspunkt att försöka utforma systemet så att skatteuttaget ligger på samma nivå oavsett om inkomsterna kommer från näringsverksamhet, arbetslön, pensioner, ersättningar från socialförsäkringssystemet eller i form av löneförmåner. Kombinationen av skatter, avgifter och socialförsäkringarnas utformning har en stor betydelse. Ett exempel, som nämns i motionen, är att skatter finansierar barnomsorg, som har positiva effekter på arbetskraftsutbudet. Utformningen av socialförsäkringarna ger också drivkrafter till ett högt arbetskraftsutbud eftersom de ger ersättning efter arbetsinkomst. Vidare bidrar socialförsäkringarna till att öka tryggheten, vilket i sig är en viktig drivkraft för tillväxt och sysselsättning i tider av ständig strukturomvandling. Dessutom hjälper en god sjukvård och rehabilitering människor att komma tillbaka till arbete efter sjukdom eller skada.
I övrigt har jag inget att anföra med anledning av motionerna men vill betona att jag anser att bekämpning av olika former av skattefusk, t.ex. att utnyttja skatteparadis för att undgå svensk företagsskatt, måste vara en prioriterad fråga.
3. | Företagande och investeringar, allmänna frågor, punkt 1 (mp) |
| av Helena Leander (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om införande av etableringskonto och en utredning om 3:12-reglerna. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:N323 yrkandena 3 och 5 samt avslår motionerna 2007/08:Sk206, 2007/08:Sk241, 2007/08:Sk249, 2007/08:Sk253, 2007/08:Sk254, 2007/08:Sk257, 2007/08:Sk289, 2007/08:Sk290, 2007/08:Sk308, 2007/08:Sk341, 2007/08:Sk346, 2007/08:Sk361 yrkande 1, 2007/08:Sk367, 2007/08:Sk368, 2007/08:Sk378 yrkandena 1 och 2, 2007/08:Sk391 yrkande 4 och 2007/08:N385 yrkande 5.
Ställningstagande
Miljöpartiets ekonomiska politik innebär bättre villkor för de sämst ställda, en effektiv och kraftfull klimatpolitik, solidaritet med världens alla människor och ett stort mått av ansvar för framtida generationer. En sammanfattning av Miljöpartiets ekonomiska politik och skattepolitik finns i min avvikande mening i skatteutskottets yttrande 2007/08:SkU1y till finansutskottet i fråga om skattefrågor i budgetpropositionen för 2008 och i de motioner från Miljöpartiet som behandlas i finansutskottets betänkande 2007/08:FiU1.
Miljöpartiet står givetvis fast vid inriktningen av den skattepolitik som vi presenterade tillsammans med vårt alternativ till regeringens budgetförslag för 2008. I det nu aktuella betänkandet behandlas vissa kvarstående frågor från den allmänna motionstiden 2007, bl.a. Miljöpartiets förslag om att införa etableringskonton. Förslaget syftar till att göra det lättare att spara ihop ett startkapital till en företagsstart. Alla löntagare ska skattefritt kunna sätta av pengar som kan användas för att starta ett nytt företag. En modell för ett sådant sparande finns i Danmark. En utgångspunkt för ett svenskt etableringskonto skulle kunna vara att det blev möjligt att på detta sätt åtminstone spara ihop minimiinsatsen för att bilda ett aktiebolag (för närvarande 100 000 kr). Även om många inte har möjlighet att spara ihop så pass mycket skulle det ändå finnas en viss möjlighet för löntagare med ganska normala inkomster att under några år skrapa ihop ett hyfsat startkapital.
Ett annat förslag som vi tagit upp från Miljöpartiets sida är behovet av en omläggning av de s.k. 3:12-reglerna. Mot bakgrund av att 3:12-reglerna har varit orimligt krångliga och hårda har vi i Miljöpartiet varit med och drivit igenom ett första steg i reformeringen av 3:12-reglerna den 1 januari 2007. Vi välkomnade även den nuvarande regeringens förslag till höjt schablonbelopp i förenklingsregeln och förbättringar i löneunderlagsregeln fr.o.m. den 1 januari 2007. Vi föreslår emellertid att arbetet fortsätts genom att en utredning tillsätts med syfte att helt avveckla 3:12-reglerna, på samma sätt som gjorts i andra länder, och ersätta dessa krångliga regler med ett enklare och mer rättvist system.
Jag anser att dessa två förslag bör lyftas fram i ett tillkännagivande till regeringen och avstyrker övriga motionsyrkanden. Med anledning av de andra motioner från företrädare för Miljöpartiet som behandlas i avsnittet känner jag sympati för åtgärder som stimulerar lokalt förankrat näringsliv. Samtidigt är det från rättvisesynpunkt och även av administrativa skäl viktigt att reglerna om hur inkomster ska beskattas är likformiga och så generellt utformade som möjligt. I första hand bör man därför se på andra lösningar. Skatteundandraganden genom att utnyttja skatteparadis är redan uppmärksammade i olika sammanhang, och det finns all anledning att ägna denna fråga ett större intresse i fortsättningen.
4. | Tonnageskatt, punkt 2 (s, v) |
| av Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s), Marie Engström (v) och Hans Olsson (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att arbetet med en tonnageskatt ska påskyndas. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2007/08:Sk315, 2007/08:Sk357 och 2007/08:T510 yrkande 8.
Ställningstagande
Flertalet sjöfartsnationer i Europeiska unionen (EU) har infört tonnageskatt för att förmå redare att ha kvar eller återregistrera fartyg under nationell flagg. Riksdagen beslutade mot den bakgrunden ett tillkännagivande den 16 mars 2007 om att arbetet med en lagstiftning om tonnageskatt måste påskyndas. I budgetpropositionen för 2008 framgår att regeringen har för avsikt att se över möjligheten att införa ett system med tonnagebeskattning av fartyg. Vi anser att regeringen med anledning av riksdagens tillkännagivande bör intensifiera arbetet med denna viktiga fråga och snabbt återkomma till riksdagen med ett förslag.
5. | Enskild näringsidkares personliga friskvård, punkt 6 (mp) |
| av Helena Leander (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om egenföretagares personliga friskvård. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Sk230 yrkande 2 och bifaller delvis motionerna 2007/08:Sk229 och 2007/08:Sk328.
Ställningstagande
En orättvisa med dagens system är att enskilda näringsidkare inte har samma möjligheter till skattefri motion och friskvård som anställda, i och med att egen motion och friskvård inte är avdragsgillt för en näringsidkare. Denna skillnad motiveras främst med den svåra gränsdragningen mot privata levnadsomkostnader, varför det är svårt att på rak arm föreslå avdragsrätt för enskilda näringsidkares motion och friskvård. Däremot bör ett sådant system utredas.
6. | Sponsring, forskning och utveckling, punkt 8 – motiveringen (v) |
| av Marie Engström (v). |
Ställningstagande
Enligt Vänsterpartiets uppfattning ska kulturarbetarna liksom människorna i samhället i övrigt ha frihet att utan inblandning och censur själva forma sin kultur. Sponsring och kommersialisering leder lätt till segregation och ojämlikhet och kan hota konstens oberoende ställning. Vi vill bekämpa all inblandning i den konstnärliga friheten, oavsett om den kommer från samhället eller från privata företag.
Vänsterpartiet vill värna om grundforskningens frihet. Frågan om hur teknik ska utvecklas och användas i samhället måste emellertid styras av politiska beslut. Det är därför väsentligt att ha en stor andel offentligt finansierad forskning som är oberoende av tillfälliga trender och av näringslivets bedömningar av vad som kortsiktigt gynnar deras konkurrenskraft.
Enligt min uppfattning skulle en generell avdragsrätt för privatpersoners och företags donationer till olika ändamål riskera att innebära en oönskad styrning och dessutom skulle det minska statens möjligheter till insatser via statsbudgeten för att värna forskning, kultur och ideell verksamhet. De motioner som syftar till utvidgad avdragsrätt för privata donationer för olika ändamål bör därför avslås av detta skäl.
7. | Preliminärskatteavdrag på kapitalinkomster, punkt 11 (s) |
| av Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s) och Hans Olsson (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om utredning av möjliga åtgärder inom skattesystemets ram för att motverka att barn får skatteskulder. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2007/08:Sk269 och 2007/08:Sk287.
Ställningstagande
Eftersom preliminär skatt inte dras automatiskt på vinster vid försäljning av aktier och värdepappersfonder finns en risk att den som sålt med vinst kan få en betydande skatteskuld i de fall även den del av vinsten som skulle använts för att betala skatten konsumeras. Särskilt allvarligt är det naturligtvis om barn på grund av förmyndarens åtgärder på detta sätt får skatteskulder och hamnar i Kronofogdemyndighetens register. Frågan är inte lätt att lösa genom åtgärder som endast begränsas till ändringar i systemet för skattebetalningar. Vi anser dock att riksdagen i ett tillkännagivande bör uttala att det är viktigt att klargöra vilka åtgärder som är möjliga inom skattesystemets ram för att så långt möjligt motverka att barn får skatteskulder.
8. | Klassificering av byggnader för äldreboende vid fastighetstaxeringen, punkt 12 (s, v, mp) |
| av Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s), Marie Engström (v), Helena Leander (mp) och Hans Olsson (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att regeringen bör återkomma till regeringen med förslag til lagregler som undanröjder rådande osäkerhet rörande klassificeringen av de blandade boendeformerna inom äldreomsorgen. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Sk203.
Ställningstagande
Med tanke på den omstrukturering av äldreboenden som pågår just nu råder det stor ovisshet om hur vissa byggnader som används för åldringsvård och andra byggnader, t.ex. servicehus, som helt eller delvis är avsedda för äldreboende ska klassificeras i skattehänseende. Rättsläget är fortfarande oklart då Regeringsrätten inte lämnat prövningstillstånd för mål med anknytning till frågan om hur byggnader för äldreboende ska taxeras. Alltfler skattekontor runtom i landet anser att ny- eller ombyggda äldreboenden ska klassificeras som t.ex. hyreshusenheter, bostäder och lokaler. De klassas alltså inte som sådana specialbyggnader som ska vara fria från fastighetsskatt respektive fastighetsavgift.
Utskottet har tidigare uttalat att det är viktigt att regeringen påskyndar arbetet med att pröva vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att undanröja all osäkerhet om hur äldreboenden ska klassificeras. Regeringen valde emellertid att inte ta upp frågan i samband med att den presenterade sitt förslag om en fastighetsavgift på bostäder hösten 2007. Det är enligt vår mening beklagligt och oacceptabelt att det är upp till rättstillämpningen att bedöma om en byggnad ska klassificeras som vårdbyggnad, och därmed erhålla skattefriheten, eller inte. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med förslag på lagregler som undanröjer den osäkerhet som i dag råder vad avser klassificeringen i skattehänseende av de blandade boendeformerna inom äldreomsorgen.
9. | Bostadsrätt, punkt 13 (mp) |
| av Helena Leander (mp). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om beskattningen av oäkta bostadsrättsföreningar. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:Sk232 och avslår motionerna 2007/08:Sk245 yrkandena 1 och 2 samt 2007/08:Sk390.
Ställningstagande
På senare år har ett antal bostadsrättsföreningar utan att de själva ändrat på något omklassificerats till oäkta bostadsrättsföreningar, vilket medför såväl ökad skatt som slopade uppskovsmöjligheter. Anledningen är att vissa av bostadsrätterna i dessa föreningar rymmer butiker och andra lokaler och att lokalhyrorna i området stigit kraftigt, vilket gör att hyresintäkterna kan bli för höga för att föreningen ska anses huvudsakligen ägna sig åt bostadsuthyrning.
Bakgrunden till indelningen i äkta och oäkta bostadsrättsföreningar och andra bostadsföretag är att de boende inte ska kunna få sina hyror subventionerade med intäkter från lokaluthyrning och samtidigt åtnjuta bostadsrättsföreningens skattemässiga fördelar. Problemet i det här fallet är att lokalerna upplåts med bostadsrätt och att bostadsrättsföreningen därför inte får någon del av de ökade marknadshyrorna i området. När marknadshyrorna stiger måste föreningen alltså för att fortsätta vara en bostadsrättsförening göra om lokaler till bostäder. Det är inte bara orimligt ur föreningens perspektiv utan motverkar också alla ambitioner om levande stadsdelar som blandar bostäder och verksamheter.
Ett annat alternativ är tredimensionell fastighetsbildning, där huset delas upp i två juridiska fastigheter – en för bostäderna och en för lokalerna. På så sätt kan bostadsdelen fortsätta som äkta bostadsrättsförening oavsett vad som händer med lokalerna. Detta alternativ är dock inte heller utan komplikationer, då en uppdelning i två fastigheter ställer krav på omfattande brandskydd mellan fastigheterna, något som inte är motiverat i det här fallet.
Ett tredje alternativ skulle vara en ekonomisk fastighetsdelning, där delarna beskattas separat, utan de krav på brandskydd m.m. som följer av en ”riktig” fastighetsdelning. Detta alternativ existerar dock inte i dag, men det kan vara värt att utreda om det skulle kunna vara en lösning för oäkta bostadsrättsföreningar.
Som utskottet har redovisat har numera Skatteverket tagit upp frågan i ett ställningstagande. Det löser säkert problemet i många fall. Emellertid anser jag att regeringen bör följa utvecklingen och i det fortsatta arbetet med beskattningsfrågorna på bostadsområdet även pröva en lagreglering i enlighet med förslaget i motion Sk232.
När det gäller utskottets motivering och ställningstagande i fråga om övergångsreglerna för oäkta bostadsrättsföreningar har jag ingen avvikande åsikt.
10. | Skattefrågor med anknytning till hyresrätt, punkt 14 (v) |
| av Marie Engström (v). |
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om beskattningen av kooperativ hyresrätt. Därmed bifaller riksdagen motion 2007/08:C211 yrkande 7 och avslår motion 2007/08:C371 yrkandena 2 och 5–7.
Ställningstagande
En kooperativ hyresrättsförening som äger huset vars lägenheter den hyr ut till sina medlemmar enligt den s.k. ägarmodellen beskattas enligt schablonbeskattningsprincipen. Om föreningen blockhyr lägenheterna från ett bostadsföretag för vidare uthyrning till medlemmarna i föreningen, saknas i dag särskilda beskattningsregler.
Hyresmodellen måste ha ett hållbart och enkelt utformat system som är avpassat för föreningens grundläggande ändamål. Vänsterpartiet har tidigare föreslagit ett system där inkomstskattelagen ändras så att kooperativa hyresrättsföreningar som blockhyr minst tre lägenheter beskattas på motsvarande sätt som privatbostadsföretag, dvs. såsom bostadsrättsföreningar och kooperativa hyresrättsföreningar enligt ägarmodell, med den skillnaden att föreningen som intäkt tar upp motsvarande andel av fastighetens taxeringsvärde som blockhyresavtalets omfattning av fastigheten utgör. På detta sätt skulle en kooperativ hyresrättsförening enligt hyresmodellen inte missgynnas i förhållande till ägarmodellen eller bostadsrättsföreningen.
En översyn av dagens skatteregler bör genomföras med syfte att undvika att den kooperativa hyresrätten enligt hyresmodellen missgynnas i förhållande till ägarmodellen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motion C211 yrkande 7.
När det gäller de frågor om hyresrätt som tas upp i en annan motion vill jag erinra att hyresrättens ställning är en central fråga i Vänsterpartiets politik. Vi har i annat sammanhang fört fram förslag om nybyggnation och renovering av hyresbeståndet för att ge alla möjlighet till ett bra boende, för att bryta segregationen och åstadkomma socialt blandade bostadsområden. Vi har också lagt fram förslag om hur vi anser att en långsiktig och hållbar bostadspolitik ska utformas och finansieras.
Särskilda yttranden
1. | Enskild näringsidkares personliga friskvård, punkt 6 (v) |
| Marie Engström (v) anför: |
Inkomster av arbete bör beskattas lika oavsett om man är anställd eller arbetar i ett eget företag. Detta innebär att också regler som medför en skatteförmån inte ska behandla anställda och småföretagare olika. Jag förutsätter att detta intresse av likabehandling kommer att vara en utgångspunkt i det arbete med beskattningen av förmåner som utskottet hänvisar till.
2. | Sponsring, forskning och utveckling, punkt 8 (s) |
| Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Raimo Pärssinen (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s) och Hans Olsson (s) anför: |
Frågan om avdragsrätt för sponsring har varit föremål för ingående överväganden under förra mandatperioden. Dessa har utmynnat i att riksdagen har ställt sig bakom regeringens bedömning att en särskild regel om avdragsrätt för sponsring inte bör införas, utan att det är bättre att eventuella problem som kan uppkomma i rättstillämpningen löses med hjälp av riktlinjer från Skatteverket. Vi anser att riksdagens ställningstagande bör stå fast, men vi kommer även att följa hur praxis kommer att utvecklas.
Vi socialdemokrater anser att forskning har en grundläggande betydelse för samhällets kunskapsutveckling och är en viktig tillväxtfaktor, samtidigt som betydelsefulla forskningsresultat och nya kunskaper bidrar till samhällets sociala, kulturella och demokratiska utveckling. En offensiv forskningspolitik är en förutsättning för att Sverige ska fortsätta att vara en välfärdsnation. Staten har ett särskilt ansvar för att garantera forskningens frihet och för att stödja grundforskning och forskarutbildning. Staten har även intresse av att stödja forskning som utgår från samhällets och näringslivets behov.
Vi är öppna för att diskutera olika åtgärder som kan vara verksamma för att stärka forskning, kultur och olika ideella verksamheter. En urholkning av inkomstskattelagens avdragsförbud mot gåvor genom att göra privatpersoners och företags donationer avdragsgilla anser vi emellertid inte vara någon verksam lösning.
Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2007
2007/08:Sk202 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att skatteavdrag inte ska få göras för s.k. stajling.
2007/08:Sk203 av Marie Engström m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av fastighetstaxeringslagens bestämmelser om vårdbyggnader.
2007/08:Sk206 av Marie Engström m.fl. (v):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om schablonbeskattning.
2007/08:Sk208 av Rolf Gunnarsson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten till avdrag för kostnader vid hjälp att upprätta deklaration.
2007/08:Sk229 av Rosita Runegrund (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheter för företagare att göra avdrag för friskvård.
2007/08:Sk230 av Helena Leander och Karla López (båda mp):
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda avdragsrätt för motion och friskvård för enskilda näringsidkare. |
2007/08:Sk232 av Helena Leander (mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om oäkta bostadsrättsföreningar och ekonomisk fastighetsdelning.
2007/08:Sk241 av Elisabeth Svantesson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att underlätta generationsskiften i företag.
2007/08:Sk243 av Lars-Ivar Ericson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om beskattning av stiftelser.
2007/08:Sk245 av Yvonne Andersson (kd):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över gränsdragningen mellan äkta och oäkta bostadsrättsföreningar. |
2. | Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om lättnadsbestämmelser och beskattning av medlemmar i oäkta bostadsrättsföreningar. |
2007/08:Sk246 av Tomas Tobé (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att höja avdragsgränsen för representation.
2007/08:Sk248 av Magdalena Andersson och Jan-Evert Rådhström (båda m):
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avdragsmöjligheter för företag. |
2007/08:Sk249 av Magdalena Andersson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om konto för framtida företagande.
2007/08:Sk250 av Birgitta Sellén och Kenneth Johansson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att se över de regler som gäller beträffande kapitalvinstbeskattning vid statlig avsättning för naturvård samt även för intrångsersättning för s.k. toleransavdrag.
2007/08:Sk253 av Jan Andersson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett skattefritt sparande i s.k. nystartskonto.
2007/08:Sk254 av Eva Bengtson Skogsberg (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om realisationsbeskattningen vid enskild försäljning av konst och antikviteter.
2007/08:Sk257 av Lars Elinderson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en förändring av den svenska aktiebeskattningen.
2007/08:Sk269 av Jan Ertsborn (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om inrättande av system för att göra preliminärskatteavdrag på barns kapitalinkomster.
2007/08:Sk280 av Tobias Krantz och Camilla Lindberg (båda fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om skattefrihet för uthyrning av del av bostad.
2007/08:Sk287 av Johan Löfstrand (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om preliminärskatteavdrag vid försäljning av aktier och andra värdepapper.
2007/08:Sk289 av Jan Ericson (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att snarast avskaffa de s.k. fåmansbolagsreglerna.
2007/08:Sk290 av Jan Andersson och Annika Qarlsson (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om privat sparande.
2007/08:Sk292 av Cecilia Wikström i Uppsala (fp):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att göra sponsring av kultur avdragsgill. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa en avskrivningsrätt för företag vid inköp av konst. |
2007/08:Sk297 av Désirée Pethrus Engström (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att samma skatteregler ska gälla vid utbetalning av lön till barn under 15 år oavsett om det är ens egna barn eller någon annans, under förutsättning att rådande minderårigbestämmelser i arbetsmiljölagen följs.
2007/08:Sk298 av Mats Pertoft och Ulf Holm (båda mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utreda skattebefrielse för allmännyttig verksamhet som bedrivs av stiftelser och föreningar utan vinstsyfte.
2007/08:Sk308 av Maria Plass (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av regelverket kring riskkapitalfonder i Sverige genom kommanditbolag.
2007/08:Sk312 av Lars-Arne Staxäng och Kent Olsson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om stiftelser som ger medel till idrottslig verksamhet för barn och ungdom.
2007/08:Sk315 av Christina Oskarsson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om vikten av att regeringen skyndsamt handlägger riksdagens tidigare tillkännagivande till regeringen om tonnageskatt.
2007/08:Sk328 av Anne Marie Brodén (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avdragsrätten för personalvårdsförmåner för egenföretagare i enmansbolag och handelsbolag.
2007/08:Sk329 av Anne Marie Brodén och Finn Bengtsson (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av avdragsrätten vid gåvor till oberoende forskning, kultur och vård och omsorg.
2007/08:Sk337 av Hans Wallmark (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om uppskov med kapitalvinst för köp av ägarlägenhet inom EES-området.
2007/08:Sk341 av Tomas Tobé och Jessica Polfjärd (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om företags behov av riskkapital.
2007/08:Sk346 av Anna König Jerlmyr (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fåmansbolagsreglerna.
2007/08:Sk349 av Peder Wachtmeister och Jan-Evert Rådhström (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en översyn av skattereglerna vid markavsättning för naturvård.
2007/08:Sk354 av Sven Bergström och Per Åsling (båda c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av den s.k. slottsregeln för byggnader med särskilda kulturhistoriska värden.
2007/08:Sk356 av Yvonne Andersson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behoven av förbättrade möjligheter för det svenska näringslivet att ge pengar till forskning och utveckling.
2007/08:Sk357 av Lars Hjälmered och Lisbeth Grönfeldt Bergman (båda m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tonnagebeskattning.
2007/08:Sk361 av Ulf Holm (mp):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att låta utreda förutsättningarna för att uppskjuta beskattningen för företag och företagare som satsar vinsten från försäljningen av ett bolag i ett lokalt företag så länge pengarna står inne i företaget. |
2007/08:Sk367 av Karin Pilsäter (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översyn av reglerna för underskottsavdrag.
2007/08:Sk368 av Karin Pilsäter (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om reformering av fåmansbolagsreglerna genom införande av normallönemodell.
2007/08:Sk377 av Marianne Kierkemann (m):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förändrade avdragsregler för kultursponsring. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om företags möjlighet till konstinköp. |
2007/08:Sk378 av Ulrika Karlsson i Uppsala (m):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om införande av entreprenörskonto. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om avdragsrätt. |
2007/08:Sk384 av Jan R Andersson (m):
1. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om förenklade regler vad avser beskattning av firmafordon hos egenföretagare. |
2007/08:Sk390 av Mats Sander (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en förändrad beskattning av oäkta bostadsrätter.
2007/08:Sk391 av Lars Johansson m.fl. (s):
4. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om likformig beskattning för tillväxt, effektivitet och regional balans. |
2007/08:Sk396 av Anna Bergkvist (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om möjligheten att slopa skatten på ersättningen för exproprierad egendom.
2007/08:C211 av Egon Frid m.fl. (v):
7. | Riksdagen begär att regeringen låter genomföra en översyn av dagens skatteregler, med syfte att undvika att den kooperativa hyresrätten enligt hyresmodellen missgynnas i förhållande till ägarmodellen, och återkommer till riksdagen med förslag. |
2007/08:C371 av Jan Lindholm och Karla López (båda mp):
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att den orättvisa skattebelastningen mellan de olika upplåtelseformerna måste korrigeras. |
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om investeringskonton för hyreslägenheter. |
6. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om sänkt skatt vid självförvaltning i hyresrätter. |
7. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att regeringen i någon form måste lägga till rätta den orättvisa som råder mellan skattebelastning för olika upplåtelseformer. |
2007/08:T510 av Christina Axelsson m.fl. (s):
8. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att införa tonnageskatt snarast. |
2007/08:N323 av Peter Eriksson m.fl. (mp):
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att etableringskonton enligt dansk modell bör införas i Sverige. |
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att en utredning bör tillsättas för att se över hur 3:12-reglerna kan avskaffas och ersättas med ett enklare och mer rättvist system. |
2007/08:N385 av Karla López (mp):
5. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att verka internationellt för att förbjuda skatteparadis. |