Skatteutskottets betänkande 2007/08:SkU10 | |
Reformerad beskattning av bostäder | |
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om reformerad beskattning av bostäder som läggs fram i proposition 2007/08:27 Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m. Förslaget innebär att den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffas den 1 januari 2008 och ersätts av en kommunal fastighetsavgift som ska tillfalla kommunerna. För småhus blir avgiften 6 000 kr per år, dock högst 0,75 % av taxeringsvärdet. För flerbostadshus uppgår avgiften till 1 200 kr per bostadslägenhet, dock högst 0,4 % av taxeringsvärdet. Avgifterna indexeras genom att knytas till inkomstutvecklingen. De avgiftsmedel som flyter in överförs till kommunerna.
För staten finansieras införandet av det nya avgiftssystemet dels genom en nedjustering av det generella statsbidraget till kommunerna år 2008, dels genom förändringar av skatteuttaget knutet till avyttring av småhus och bostadsrätter.
Kapitalvinstskatten vid försäljning av privatbostäder föreslås höjas från 20 % till 22 % av vinsten. Möjligheten att skjuta upp beskattningen av kapitalvinsten genom uppskov kommer att kvarstå, men uppskovsbeloppet ska inte kunna bli större än 1,6 miljoner kronor. Vidare ändras beräkningen av uppskovsbeloppets storlek när den förvärvade bostaden är billigare än den avyttrade. Möjligheten till fortsatt uppskov när en bostad övergår genom arv, testamente, gåva eller bodelning slopas. Undantag görs för övergångar i form av arv eller testamente till make, sambo eller hemmavarande barn under 18 år, samt bodelning med anledning av att ett äktenskap eller ett samboförhållande upphör eller att maken eller sambon dör. Den som har ett uppskovsbelopp ska också betala ränta. Räntan motsvarar 0,5 % av uppskovsbeloppet.
Regeländringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till lagreglering som begränsar uttaget av fastighetsavgift för vissa pensionärer. Avsikten är att regeln ska gälla fr.o.m. år 2008.
I de fyra motioner som väckts i ärendet yrkas bl.a. avslag på propositionen. Motionerna avstyrks.
En reservation (s, v, mp) har lämnats till betänkandet.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Reformerad beskattning av bostäder |
Riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om kommunal fastighetsavgift, 2. lag om fastighetstaxering av småhusenheter år 2009, 3. lag om utbetalning till kommuner av fastighetsavgiftsmedel 2008–2010, 4. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m., 5. lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet, 6. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 7. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt med den ändringen att 3 § får den lydelse som framgår av bilaga 3, 8. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, 11. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) med den ändringen att 3 kap. 19 §, 7 kap. 11 §, 12 kap. 5, 19-21, 27 och 29 §§, 16 kap. 6 och 27 §§, 17 kap. 20 c §, 24 kap. 14 §, 33 kap. 10 §, 42 kap. 1 och 15 a §§, 48 kap. 18 §, 50 kap. 7 §, 55 kap. 5 §, 57 kap. 10 a och 21 §§, 59 kap. 14 §, 65 kap. 9 a § och 66 kap. 2 § utgår ur förslaget samt att ordet "skall" byts ut mot "ska" i 57 kap. 10 §, 12. lag om upphävande av lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt, 14. lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar med den ändringen att 1 § får den lydelse som framgår av bilaga 3, 15. lag om upphävande av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar. Därmed bifaller riksdagen propositionerna 2007/08:11 i denna del och 2007/08:27 i denna del och avslår motionerna 2007/08:Sk14 yrkandena 1–3, 2007/08:Sk15, 2007/08:Sk16 och 2007/08:Sk17 yrkandena 1 och 2. |
Reservation (s, v, mp)
Stockholm den 6 december 2007
På skatteutskottets vägnar
Lennart Hedquist
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lennart Hedquist (m), Lars Johansson (s), Annicka Engblom (m), Laila Bjurling (s), Jörgen Johansson (c), Christin Hagberg (s), Lena Asplund (m), Fredrik Olovsson (s), Lennart Sacrédeus (kd), Fredrik Schulte (m), Marie Engström (v), Britta Rådström (s), Åke Sandström (c), Helena Leander (mp), Jessica Polfjärd (m), Hans Olsson (s) och Agneta Berliner (fp).
Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
I propositionen 2007/08:27 föreslår regeringen de lagändringar som behövs för att genomföra det i budgetpropositionen för 2008 aviserade förslaget om att avskaffa den statliga fastighetsskatten på bostäder och ersätta den med en kommunal fastighetsavgift. Fyra motioner har väckts med anledning av propositionen. Regeringens och motionärernas förslag till riksdagsbeslut redovisas i bilaga 1. Regeringens förslag till lagtexter återges i bilaga 2.
Till följd av samordning av vissa lagförslag som är föremål för ändringar även i proposition 2007/08:11 Vissa punktskattefrågor m.m. har utskottet upprättat ett förslag till ändring av regeringens lagförslag i dessa delar. Det rör sig om en lagteknisk samordning som inte berör ärendenas sakbehandling. Utskottets förslag framgår av bilaga 3.
Den författningstekniska regleringen av förslagen till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), skattebetalningslagen (1997:483), 33 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229), lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter och lagen (2007:346) om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete överförs av samordningsskäl till betänkande 2007/08:SkU15 Slopad förmögenhetsskatt, m.m.
Bakgrund
Regeringen har i 2007 års ekonomiska vårproposition aviserat att den statliga fastighetsskatten på bostäder skulle avskaffas fr.o.m. den 1 januari 2008. och ersättas med en kommunal fastighetsrelaterad avgift som skulle beslutas av riksdagen men tillföras kommunerna fr.o.m. inkomståret 2008. Slopandet av fastighetsskatten skulle finansieras fullt ut inom bostadssektorn och vara statsfinansiellt neutral jämfört med fastighetsskatteintäkterna från boende 2007. Under våren utmynnade den fortsatta beredningen i att en promemoria med lagförslag upprättades inom Finansdepartementet. Promemorian remissbehandlades under sommaren. Regeringen har beaktat remissutfallet och därför föreslagit en delvis annorlunda värdering av hur balansen mellan fastighetsskatt/avgift och skatteuttaget knutet till avyttring ska vara.
I slutet av september 2007 beslöt regeringen att inhämta Lagrådets yttrande över de remitterade lagförslagen. Regeringen har till övervägande del beaktat Lagrådets synpunkter vid utformningen av lagförslagen i den proposition som utskottet behandlar i det följande.
Riksdagen fastställde den 21 november 2007 den i budgetpropositionen föreslagna inkomstberäkningen för 2008 i vilken regeländringarna i nu aktuell proposition beaktats (prop. 2007/08:1 volym 1, bet. 2007/08:FiU1, rskr. 2007/08:30). Skatteförändringarna är statsfinansiellt neutrala.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffas och ersätts av en kommunal fastighetsavgift.
Fastighetsavgiften för småhus föreslås bli 6 000 kr, dock högst 0,75 % av taxeringsvärdet. Fastighetsavgiften för flerbostadshus föreslås bli 1 200 kr per bostadslägenhet, dock högst 0,4 % av taxeringsvärdet. Avgiften indexeras genom att knytas till inkomstbasbeloppets förändring.
De avgiftsmedel som flyter in överförs till kommunerna. För staten finansieras införandet dels genom en nedjustering av det generella statsbidraget till kommunerna det första året, dels genom förändringar av kapitalinkomstbeskattningen av privatbostäder.
Kapitalvinstskatten på avyttring av privatbostäder föreslås höjas från 20 % av vinsten till 22 % av vinsten. Vidare föreslås ett antal förändringar i systemet med uppskov med beskattning av kapitalvinst vid avyttring av privatbostad.
Uppskovsbelopp ska återföras när en bostad övergår till någon annan genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Undantag görs för övergångar i form av arv eller testamente till make, sambo eller hemmavarande barn under 18 år, samt bodelning med anledning av att ett äktenskap eller ett samboförhållande upphör eller att maken eller sambon dör. Det införs ett tak för hur stort ett uppskovsbelopp kan bli. Ett uppskovsbelopp ska vid avyttring av en privatbostad fr.o.m. den 1 januari 2008 inte kunna bli större än 1,6 miljoner kronor. Vidare ändras metoden för beräkning av uppskovsbeloppets storlek vid förvärv av billigare ersättningsbostad. Nuvarande beräkningsmetod, där uppskovsbeloppet beräknas som så stor del av kapitalvinsten som ersättningen för ersättningsbostaden utgör av ersättningen för ursprungsbostaden, slopas. Uppskovsbeloppet ska i stället beräknas som kapitalvinsten minskad med skillnaden mellan ersättningen för ursprungsbostaden och ersättningen för ersättningsbostaden.
Uppskovsbeloppen räntebeläggs med motsvarande 0,5 % av uppskovsbeloppet. Vid den föreslagna kapitalvinstskatten på 22 % motsvarar detta en effektiv icke avdragsgill ränta på knappt 2,3 % av den latenta skattekredit som uppskovsbeloppet innebär. Räntan tas ut genom att en särskild schablonintäkt på 1,67 % av uppskovsbeloppet tas upp i inkomstslaget kapital och beskattas med den normala kapitalskattesatsen, dvs. 30 %.
I propositionen föreslås också ett antal ändringar av nu gällande specialregler på fastighetsskatteområdet.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2008 och tillämpas första gången vid 2009 års taxering.
Utskottets överväganden
Reformerad beskattning av bostäder
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bifaller regeringens förslag om att införa en ny lag om kommunal fastighetsavgift och därmed sammanhängande följdändringar i bl.a. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och inkomstskattelagen (1999:1229). Motionsyrkandena om avslag på propositionen avslås liksom yrkandena om att fastighetsbeskattningen nu ska bli föremål för ännu en utredning.
Jämför reservation (s, v, mp).
Propositionen
Utgångspunkter för en reformerad boendebeskattning
Efter förslag i budgetpropositionen för 2007 (prop. 2006/07:1, bet. 2006/07:FiU1) genomfördes lättnader i fastighetsskatten på boende som i 2008 års ekonomiska förhållanden uppgår till 8,2 miljoner kronor. En utgångspunkt för det steg i fastighetsskattereformen som nu föreslås har varit att den i sin helhet ska finansieras inom bostadssektorn och vara statsfinansiellt neutralt jämfört med fastighetsskatteintäkterna från boende 2007.
Kommunal fastighetsavgift
Regeringen föreslår att den statliga fastighetsskatten på bostäder avskaffas den 1 januari 2008 och ersätts av en kommunal fastighetsavgift för småhus och flerbostadshus. Reformeringen av fastighetsbeskattningen avser enbart bostadsfastigheter. För näringsfastigheter och lokaldelen av hyreshus kommer även fortsättningsvis statlig fastighetsskatt att tas ut med 0,5 % respektive 1 % av taxeringsvärdena.
Fastighetsavgiften ska tas ut per värderingsenhet för uppfört småhus och värderingsenhet för tillhörande tomtmark inom samma taxeringsenhet. Detta föreslås gälla för såväl småhusenheter som småhus på lantbruksenheter.
I fråga om flerbostadshus föreslås att avgiften beräknas per bostadslägenhet för sådan del av en hyreshusenhet som avser värderingsenhet för uppförda bostäder samt värderingsenhet för tomtmark som hör till dessa bostäder inom samma taxeringsenhet.
Eftersom det inte är möjligt att utforma en praktiskt fungerande gränsdragning mellan obebyggda tomtmarker som innehas i spekulationssyfte och sådana som innehas för att t.ex. bebyggas inom en relativt snar framtid föreslås att obebyggd tomtmark avsedd för småhus eller flerbostadshus även fortsättningsvis ska vara fastighetsskattepliktiga. Detsamma föreslås gälla för småhus och flerbostadshus som håller på att uppföras liksom tomtmark som hör till småhus eller flerbostadshus under uppförande. Att obebyggd mark inte omfattas av avgiftssystemet kan enligt regeringens mening utgöra ett visst incitament för bostadsbyggnation.
För hus på annans mark, s.k. byggnad på ofri grund, gäller att huset och tomten utgör två skilda taxeringsenheter. Ett småhus eller flerbostadshus kommer därvid att omfattas av avgiftssystemet medan tomtmarken, som inte ingår i samma taxeringsenhet som småhusenhet, precis som i dag, kommer att omfattas av fastighetsskattesystemet.
Vid fastighetsbeskattningen likställs tomrättsinnehav med vanligt ägande. Tomträttsinnehavaren svarar därmed för både byggnad och mark. Såväl tomtmark som småhus kommer att omfattas av det nya avgiftssystemet.
Fastighetsavgiftens storlek
Fastighetsavgiften för småhus med tillhörande tomtmark inom samma taxeringsenhet föreslås bli 6 000 kr, dock högst 0,75 % av taxeringsvärdet.
Fastighetsavgiften för flerbostadshus föreslås bli 1 200 kr per bostadslägenhet, dock sammanlagt högst 0,4 % av taxeringsvärdet.
Fastighetsavgiften per avgiftsgrundande objekt, dvs. värderingsenhet för småhus respektive bostadslägenhet, indexeras genom att knytas till inkomstbasbeloppets förändring. De ytterligare intäkter som tillförs systemet genom denna indexering föreslås tillfalla kommunerna. Härigenom knyts de kommunala intäkterna till den genomsnittliga löneutvecklingen i den svenska ekonomin.
Exempel: Om inkomstbasbeloppet för år 2008 respektive 2009 fastställs till 46 800 kr respektive 48 000 kr blir fastighetsavgiften år 2009 för ett småhus år 6 153 kr (6000 x [48 000 / 46 800]).
Avgiftsskyldighet och kalenderårsvis beräkning
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår enligt nuvarande regler. Om beskattningsåret omfattar kortare eller längre tid än tolv månader eller om fastigheten har förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, jämkas underlaget för skatten med hänsyn härtill. Skatten beräknas på grundval av det underlag, dvs. taxeringsvärdet, som gäller under beskattningsåret. Om underlaget har ändrats mellan två kalenderår föreligger två olika underlag för den som har brutet räkenskapsår.
I propositionen föreslås att fastighetsavgift ska beräknas för kalenderår och betalas av den som vid ingången av ett visst kalenderår är ägare eller enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen ska anses som ägare. Motsvarande föreslås gälla för statlig fastighetsskatt.
Utländska privatbostäder
Regeringen föreslår nu att fastighetsskatten på utländska privatbostäder ska avskaffas utan att ersättas av en kommunal fastighetsavgift. Som skäl anförs att skatteavtal och avräkning av utländsk skatt har medfört att fastighetsskatteintäkterna från utländska privatbostäder är av tämligen ringa omfattning. Därtill kommer att fastighetsskatten på privatbostäder i utlandet är förknippad med tillämpnings- och kontrollsvårigheter med dryga hanteringskostnader som följd. Skatteverket har redan i en promemoria 1999 föreslagit att skatten ska slopas. Ett slopande av fastighetsskatten på utländska privatbostäder har även föreslagits av 1994 års Fastighetsbeskattningsutredning och av Egendomsskattekommittén i dess betänkande Reformerade egendomsskatter, SOU 2004:36.
Specialregler
I samband med reformeringen av boendebeskattningen är det enligt regeringens mening angeläget att minska den komplexitet som präglar det nuvarande systemet för fastighetsskatt. Följande specialregler bör därför slopas eller ändras.
Begränsningsregeln för fastighetsskatt
Den s.k. begränsningsregeln finns i lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt. Regeln innebär att fastighetsskatten, i vissa fall, begränsas för ett småhus – med ett taxeringsvärde mellan 280 000 kr och 3 miljoner kronor – till 4 % av hushållets samlade inkomster. Hushåll med inkomster över 750 000 kr kan inte få del av denna skattereduktion. Fritidshus omfattas inte. Inte heller fastigheter belägna utomlands.
I propositionen föreslås att begränsningsregeln slopas. Regeringen avser dock att återkomma till riksdagen med förslag till en regel som begränsar fastighetsavgiftsuttaget för pensionärer med knappa resurser. Tanken är att regeln ska gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2008
Dämpningsregeln för fastighetsskatt
Innebörden av dämpningsregeln är att en höjning av taxeringsvärdet för en småhusenhet, ett småhus på en lantbruksenhet eller bostadsdelen av en hyreshusenhet inte omedelbart ska slå igenom på uttaget av fastighetsskatt. I stället fördelas höjningen lika på de år som återstår till nästa allmänna eller förenklade fastighetstaxering. Regeln återfinns i 2 a § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt (FSL) och infördes den 31 december 2003.
I propositionen föreslås att dämpningsregeln avskaffas. Den betydelse som dämpningsregeln haft för beskattningen av boende får i stor utsträckning anses överspelad genom den nu föreslagna reformen med införande av kommunal fastighetsavgift.
Bestämmelserna om lättnader vid nybyggnation
Bestämmelserna i 3 § FSL om hel och halv minskning av fastighetsskatten under de tio första åren efter en nybyggnation av bostäder förs över till den nya lagen om kommunal fastighetsavgift. Den som vid ikraftträdandet av det kommunala fastighetsavgiftssystemet redan åtnjuter skattelättnad för nybyggnation enligt lagen om statlig fastighetsskatt, och som skulle ha varit berättigad till fortsatt lättnad efter ikraftträdandet, föreslås erhålla motsvarande grad av lättnad i det nya systemet. Den som t.ex. haft fyra års skattefrihet inom ramen för det gamla systemet kommer när det nya systemet börjar tillämpas att bli berättigad till ett års hel nedsättning och fem års halv nedsättning av den kommunala avgiften.
Reduceringsbelopp vid om- eller tillbyggnad av bostadsdelen av hyreshusenheter
Bestämmelserna om reduceringsbelopp i 3 a § FSL innebär att fastighetsskatt under vissa förutsättningar kan tas ut på det nya taxeringsvärdet sedan detta minskats med ett belopp som utgörs av den höjning av taxeringsvärdet som skett på grund av de utförda arbetena på fastigheten.
Regeringen föreslår att bestämmelserna om reduceringsbelopp ska slopas eftersom de bara kommer att får betydelse för flerbostadshus där taxeringsvärdet är så lågt att en avgift baserad på värdet uppgår till ett lägre belopp än 1 200 kr per bostadslägenhet.
Nedsättning av fastighetsskatt på grund av brand eller liknande
Bestämmelsen innebär att fastighetsskatten kan sättas ned om en byggnad som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller någon därmed jämförlig händelse, inte har kunnat utnyttjas under viss tid eller om en lägenhet avsedd för uthyrning i en sådan byggnad inte har kunnat hyras ut (3 § fjärde stycket FSL). Nedsättningsmöjligheten gäller generellt för alla typer av byggnader, dvs. inte bara bostadshus. Genom ett antal domar från Regeringsrätten år 1998 framgår att bestämmelsen är tillämplig även vid andra typer av hinder för uthyrning, såsom ombyggnationer, rivningsarbeten eller bristande efterfråga.
Regeringen föreslår att nedsättningsmöjligheten slopas.
Lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar
Lagen innebär att underlaget för fastighetsskatt för småhus och bostadsdelen av hyreshus fryses på 2006 års nivå (dvs. den nivå som gäller vid 2007 års taxering) vid 2008 och 2009 års taxeringar. Vidare innebär lagen att skatten på markvärdet per värderingsenhet tomtmark begränsas till högst 2 kr per kvadratmeter eller 5 000 kr, om det är lägre.
Syftet med lagen var att lindra effekterna av den statliga fastighetsskatten i avvaktan på att denna skatt kan avskaffas.
I och med att frysningen av underlagen för fastighetsskatt för småhus och flerbostadshus slopas samt även begränsningsregeln och dämpningsregeln kommer de taxeringsvärden som fastställts vid 2006 års förenklade fastighetstaxering av småhusenheter och 2007 års allmänna fastighetstaxering av hyreshusenheter att få fullt genomslag.
För småhus på lantbruksenheter kommer nya taxeringsvärden att fastställas vid 2008 års förenklade fastighetstaxering av lantbruksenheter.
Uppgifter om bostadslägenheter
Uppgifter om antal bostadslägenheter i flerbostadshus föreslås inhämtas av Skatteverket i samband med fastighetsdeklaration. Den som är skyldig att betala fastighetsavgift för ett flerbostadshus ska till Skatteverket lämna uppgift om antalet bostadslägenheter senast den 30 juni 2008.
Överföring av den kommunala fastighetsavgiften till kommunerna
Den kommunala fastighetsavgiften ska enligt förslaget tillfalla kommunerna och beslutas av riksdagen. Det belopp som 2008 kommer att föras över beräknas till 12 060 miljoner kronor. För 2008 ska statsbidraget till kommunerna justeras så att övergången bli neutral för såväl staten som de enskilda kommunerna, medan intäktsförändringarna åren efter 2008 ska tillfalla respektive kommun.
Utbetalningar av fastighetsavgiftsmedel ska baseras på taxeringsutfallet, vilket innebär att fastighetsavgiften avseende ett viss beskattningsår betalas ut till kommunerna två år senare.
För att kommunerna bl.a. ska kunna göra ekonomiska uppföljningar bör Skatteverket årligen redovisa de fastighetsmedel som tillkommer kommunen och lämna uppgifter om fastighetsavgifterna i kommunen.
Det sammanlagda beräknade beloppet i riket avseende den kommunala fastighetsavgiften för 2008 utbetalas till kommunerna med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november året före beskattningsåret. Intäkterna kommer då att för varje kommun motsvara minskningen av statsbidraget. Den kommunala fastighetsavgiften 2008 beräknas uppgå till 12 060 miljoner kronor, vilket motsvarar drygt 1 300 kr per invånare. Det generella statsbidraget sänks samtidigt med motsvarande belopp, och det statliga utgiftstaket justeras enligt förslaget i budgetpropositionen för 2008.
Enligt förslaget ska intäktsförändringarna åren efter 2008 tillfalla respektive kommun. Utbetalning av kommunal fastighetsavgift avseende beskattningsår efter 2008 bör därför beräknas utifrån taxeringsutfallet i respektive kommun. Intäktsförändringar efter 2008 ska således adderas till det schablonmässigt (med ett enhetligt belopp per invånare) beräknade beloppet för 2008.
Utfallet för beskattningsåret 2009 föreligger dock tidigast i november 2010. Det innebär att utbetalningen av kommunal fastighetsavgift avseende 2009 kommer att kunna ske under 2011. På motsvarande sätt kommer fastighetsavgiften för 2010 att kunna betalas ut 2012. Regeringen har därför föreslagit att det för 2008 med ett enhetligt belopp per invånare beräknade beloppet utbetalas även 2009 och 2010.
Det schablonberäknade belopp som årligen utbetalas till respektive kommun under 2008–2010 kommer därmed att utgöra basen för utbetalningar åren därefter. Till basen adderas de årliga intäktsförändringarna avseende fastighetsavgiften i varje kommun. Intäkterna beräknas utifrån vilken kommun en fastighet är belägen i. Var fastighetsägaren är bosatt saknar således betydelse.
Indexeringen av fastighetsavgiften och höjda taxeringsvärden och/eller fler bostäder i kommunen kommer att öka intäkterna från fastighetsavgiften. Det kan givetvis inte uteslutas att taxeringsvärdena och/eller antalet bostäder minskar mellan två år i en kommun. I så fall minskar intäkterna från fastighetsavgiften.
Hur intäktsförändringarna på sikt för enskilda kommuner påverkar kommunernas förutsättningar har beröring med systemet för kommunalekonomisk utjämning och kommer att prövas i den översyn av utjämningssystemet som regeringen tidigare aviserat att genomföra under 2008–2010.
Höjd kapitalvinstbeskattning
Den statliga inkomstskatten på kapital tas i dag ut med en skattesats om 30 %. Kapitalvinster vid avyttringar av privatbostäder (privatbostadsfastigheter och privatbostadsrätter) tas dock bara upp till beskattning med två tredjedelar (45 kap. 33 § och 46 kap. 18 § inkomstskattelagen [1999:1229, IL]). Skatteandelen av en vinst på en sådan bostad är därför inte 30 % utan 20 %.
I propositionen föreslår regeringen att kapitalvinstskatten för privatbostäder ska höjas från 20 till 22 %. Det innebär att tjugotvå trettiondedelar av kapitalvinsten ska tas upp till beskattning. Kvotering av kapitalförluster på privatbostäderna ändras inte.
Förändringar i reglerna för uppskov
Uppskov med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av privatbostad har ökat markant under de senaste åren. År 2005 ökade uppskoven med 36 miljarder kronor till totalt ca 150 miljarder kronor. Därtill kommer att möjligheten att få uppskov med beskattningen av kapitalvinsten vid byte av bostad 2007 utvidgats till att även avse bostäder i andra stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det är därför, menar regeringen, angeläget att utforma uppskovsreglerna så att skattekrediterna minskas.
Enligt nuvarande regler (47 kap. IL) kan vid avyttring av en privatbostad uppskov med beskattning av kapitalvinst erhållas om en ersättningsbostad förvärvas. Vid efterföljande avyttring av ersättningsbostaden ska uppskovsbeloppet återföras till beskattning. Om en bostad övergår genom ett benefikt fång (arv, testamente, gåva, bodelning eller liknande) gäller att den nya ägaren träder i den gamla ägarens skattemässiga situation. Det innebär att den nya ägaren övertar den gamla ägarens anskaffningsutgift för bostaden och även ett befintligt uppskovsbelopp.
I propositionen föreslår regeringen att uppskovsbelopp ska återföras till beskattning när en bostad övergår till någon annan genom arv, testamente, gåva eller bodelning. Undantag föreslås för övergångar i form av arv eller testamente till make, sambo eller hemmavarande barn under 18 år, samt bodelning med anledning av att ett äktenskap eller samboförhållande upphör eller med anledning av makens eller sambons död.
Vidare anser regeringen att metoden för beräkning av uppskovsbeloppens storlek bör ändras.
Om ersättningen som har erlagts för ersättningsbostaden är lägre än den ersättning som har erhållits för ursprungsbostaden kan uppskov inte medges med hela vinsten utan beräknas enligt nuvarande regler till ett belopp som motsvarar summan av kapitalvinsten från avyttringen av ursprungsbostaden och ett eventuellt tidigare uppskovsbelopp multiplicerat med kvoten av ersättningen som har erlagts för ersättningsbostaden och ersättningen som har erhållits för ursprungsbostaden (47 kap. 7 och 9 §§ IL).
Regeringen anser att kvoteringsregeln för beräkning av uppskovsbelopp vid förvärv av billigare bostad medför att uppskov erhålls med omotiverat stora belopp. Nuvarande beräkningsmetod bör därför slopas. Uppskovsbeloppet bör i stället beräknas som kapitalvinsten minskad med mellanskillnaden mellan priset på ursprungsbostaden och priset på ersättningsbostaden.
Ändringen illustreras med följande exempel i propositionen.
X avyttrar en bostad för 1 000 000 kr och gör en kapitalvinst om 300 000 kr. X förvärvar därefter en ersättningsbostad för 800 000 kr. Med nuvarande regler kan X få ett uppskovsbelopp om 300 000 x (800 000/1 000 000) = 240 000 kr. Den omedelbart till beskattning förda vinsten blir då 60 000 kr. De nu föreslagna reglerna innebär i stället att skillnaden mellan priset på ursprungsbostaden och priset på ersättningsbostaden tas upp till beskattning omedelbart. I exemplet innebär detta att 200 000 kr tas upp till beskattning omedelbart medan uppskovet uppgår till 100 000 kr.
Den nya beräkningsmetoden innebär inte någon inskränkning i möjligheterna att förvärva en ny bostad. I exemplet skulle 800 000 kr av ersättningen för ursprungsbostaden alltjämt kunna disponeras i sin helhet för förvärvet av ersättningsbostaden.
I dag finns inte någon övre gräns för hur stort uppskovsbeloppet kan vara.
Regeringen föreslår att ett uppskovsbelopp vid avyttring av en privatbostad som sker den 1 januari 2008 eller senare ska begränsas till 1,6 miljoner kronor. Det innebär exempelvis att om en skattskyldig säljer en bostad och gör en vinst på 2 miljoner kronor kan han eller hon få uppskov med beskattningen med högst 1,6 miljoner. Resterande belopp tas upp till beskattning. Om den skattskyldige inte varit ensam ägare av bostaden får uppskovsbeloppet inte överstiga ett belopp som uppgår till 1,6 miljoner kronor multiplicerat med den skattskyldiges andel av den gamla bostaden. Har den skattskyldige t.ex. varit hälftenägare får hans eller hennes uppskovsbelopp uppgå till högst 800 000 kr. Om kapitalvinsten ökad med eventuellt tidigare uppskovsbelopp överstiger det maximala beloppet ska den överskjutande delen tas upp till beskattning.
Slutligen föreslås att den som har uppskovsbelopp fr.o.m. 2009 års taxering ska erlägga ränta för den latenta skattekredit som uppskovsbeloppet i praktiken innefattar. Räntan motsvarar 0,5 % av uppskovsbeloppet. Vid den föreslagna kapitalvinstskatten på 22 % motsvarar detta en effektiv icke avdragsgill ränta på knappt 2,3 % av den latenta skattekrediten. Uttaget av ränta ska ske i form av en schablonintäkt som tas upp i inkomstslaget kapital.
Enligt förslaget ska räntebeläggningen gälla för samtliga uppskovsbelopp, dvs. även sådana som härrör från tiden före ikraftträdandet av systemet med kommunal fastighetsavgift den 1 januari 2008. Räntan på alla uppskov räknas från detta datum och det är inte fråga om retroaktiv skattelagstiftning vilket också Lagrådet påpekat.
Offentligfinansiella och andra konsekvenser av förslagen
Skattebortfallet till följd av slopandet av den statliga fastighetsskatten beräknas till ca 16,34 miljarder kronor. Den del av finansieringen som sker genom en kommunal fastighetsavgift uppgår 2008 till 12,06 miljarder kronor. Resterande 4,28 miljarder kronor finansieras dels genom höjd kapitalvinstskatt, dels genom förändrade regler avseende uppskov med kapitalvinst knuten till avyttring av privatbostad.
Omläggningen av skattskyldigheten från helt eller del av beskattningsår innebär administrativa förenklingar för skattskyldiga som avyttrat eller förvärvat fastigheter. Den minskade kopplingen till taxeringsvärdet för de enheter som omfattas av det nya fastighetsavgiftssystemet ökar skattens förutsägbarhet för de skattskyldiga. Räntebeläggningen av uppskovsbeloppen innebär en viss ökning av den administrativa bördan, men denna åtgärd är begränsad eftersom Skatteverket kommer att ha möjlighet att i stor utsträckning förtrycka denna uppgift.
Skatteverket uppskattar att hanteringskostnaderna kan komma att öka med 3–5 miljoner kronor medan besparingarna kan komma att uppgå till 7–10 miljoner kronor. Regeringen anser att eventuella ekonomiska konsekvenser för Skatteverket får hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.
Reformen beräknas medföra en minskning av kostnaderna för de allmänna förvaltningsdomstolarna till följd av att bl.a. fastighetstaxeringsmålen förväntas bli färre.
Motionerna
I följande fyra motioner yrkas avslag på propositionen.
I motion Sk16 av Lars Johansson m.fl. (s) anförs som skäl för avslagsyrkandet att de inte kan ställa sig bakom ett förslag som innebär att de största skattesänkningarna går till dem som har de exklusivaste och högst taxerade småhusen samtidigt som alla andra boende får betala reformen genom att andra skatter på boendet höjs, nya skatter införs och regler som skyddar dem med lägst inkomster avskaffas. Införandet av ett tak i uttaget av fastighetsskatt innebär att personer med lågt värderade hus får betala högre skatt i förhållande till husets taxerade värde än personer som har hus med höga taxeringsvärden. Motionärerna vill förändra fastighetsbeskattningen så att den blir rättvis, förutsägbar och rimlig. Slott och koja ska inte beskattas lika utan ett lägre taxeringsvärde ska ge lägre skatt. Skatten ska vara förutsägbar för den enskilde fastighetsägaren och vanliga löntagare ska inte betala oproportionerligt hög skatt i förhållande till sin inkomst. I motionen riktas också kritik mot enskildheter i förslaget, bl.a. räntebeläggningen av uppskovsbelopp. Motionärerna vill även understryka att namnbytet till kommunal fastighetsavgift inte innebär att fastighetsskatten på bostäder avskaffats.
Enligt motionärerna bakom motion Sk15 av Tommy Waidelich och Bosse Ringholm (s) kommer regeringens förslag till flyttskatt att innebära stora ekonomiska försämringar för många, inte minst för personer bosatta i Stockholm som har uppskov med beskattningen av den kapitalvinst som uppkommit vid försäljning av villa eller lägenhet. Särskilt hårt drabbas personer över 65 år och barnfamiljer. De nya reglerna kommer också att leda till en ökad stagnation på bostadsmarknaden och minskad rörlighet på arbetsmarknaden. Vidare anförs att orättvisorna mellan de olika upplåtelseformerna kommer att öka med regeringens förslag. Ägare av småhus gynnas mer än innehavare av hyresrätter och bostadsrätter.
Marie Engström m.fl. (v) hemställer i motion Sk14 yrkande 1 om avslag på propositionen. Motionärerna är främst kritiska till att reformen kommer att ge mycket stora skattesänkningar till redan välbeställda personer. Det är också svårt att få en klar bild av vad förslaget kommer att innebära för kommunerna. Det saknas även en regionalpolitisk analys. Vidare anförs att den föreslagna fastighetsavgiften i statsrättslig mening är en statlig skatt och att den därför bör benämnas som en sådan. Motionärerna anser att fastigheter är tillgångar som ska beskattas och att de är en stabil och viktig skattebas. Samtidigt får boendeskatterna inte ge upphov till orimliga effekter. Motionärerna förordar att de regler som gällde vid utgången av 2006 med några få undantag bör återinföras såvitt gäller småhus (yrkande 2). Dock bör begränsningsregeln omfatta även fastigheter med ett taxeringsvärde som överstiger 3 miljoner kronor. Fastighetsskatten på flerbostadshus bör på sikt tas bort helt. Även dagens system för uppskov med beskattning av kapitalvinst vid avyttring av en bostad bör på sikt avskaffas. Slutligen begärs en översyn av beskattningen av bostäder (yrkande 3).
I motion Sk17 av Helena Leander m.fl. (mp) anför motionärerna följande skäl för sitt yrkande (1) om avslag på propositionen. Det tak i fastighetsbeskattningen som regeringen föreslår kommer att leda till att ägare av hus med mycket höga taxeringsvärden och inga eller låga uppskov får en kraftigt minskad boendebeskattning medan personer som har hus med låga taxeringsvärden och stora uppskovsbelopp kan får höjd skatt. Omläggningen av uttaget av fastighetsskatt och kapitalvinstskatt innebär ett antal nya regleringar som gör boendebeskattningen än mer krånglig och svåröverskådlig. Vidare anser motionärerna att det är olämpligt att kalla en skatt för en avgift. I kombination med uttrycket kommunal ges dessutom en falsk bild av att kommunerna har möjlighet att påverka utformningen och nivån på fastighetsskatten. I motionen begärs också ett tillkännagivande om att en parlamentarisk utredning snarast bör tillsättas med uppgift att se över hela fastighetsbeskattningen (yrkande 2).
Utskottets ställningstagande
Den statliga fastighetsskatten på bostäder är orättvis och saknar folkligt stöd och legitimitet. Skattens konstruktion med dess koppling till marknadsvärdet gör att den kan öka på ett sätt som är svår att förutse, vilket skapar osäkerhet kring hur hög kostnaden för boendet kommer att bli. Andra argument som med rätta har anförts mot fastighetsskatten är att den genom sin utformning inte i tillräcklig grad beaktar principen om att skatt ska betalas efter bärkraft. Den har också gett upphov till likviditetsproblem för vissa hushåll genom att skatten tas ut på en icke-monetär inkomst. Det var därför tillfredsställande att den nuvarande regeringen redan förra hösten kunde presentera förslag som innebar ett första steg för att få till stånd en rimligare beskattning för ett stort antal hushåll i avvaktan på den mer grundläggande förändring av boendebeskattningen som föreslås i nu föreliggande proposition.
I motionerna yrkas avslag på propositionen. Motionärerna anser att fastighetsbeskattningen i stället bör bli föremål för en ny utredning. Utskottet vill erinra om att en lång rad utredningar har behandlat fastighetsbeskattningen sedan den stora skattereformen i början på 1990-talet. Utredningarna har inte lett till ny lagstiftning annat än i undantagsfall, nämligen i fråga om att införa en begränsningsregel och en dämpningsregel för skatteuttaget och en tidsbegränsad skattereduktion för vissa miljöinvesteringar. Fastighetsskattesatserna har sänkts i olika omgångar för både småhus och hyreshus för att i viss mån möta prisstegringarna på bostäder. För att begränsa skatteuttaget har även taxeringsvärdena varit frysta under vissa år. Det ska också nämnas att riksdagen bara några år efter införandet av begränsningsregeln för fastighetsskatten fattade beslut om att införa en begränsningsregel även för förmögenhetsskatten. Lagen innebär att de hushåll som fått reducerad fastighetsskatt också kan få reducerad förmögenhetsskatt på sin permanentbostad.
Enligt utskottets mening har de åtgärder som vidtagits varit otillräckliga för att undanröja de grundläggande problem som fastighetsskatten för med sig. Den principiella grunden för skatteuttaget har kvarstått. Tillskapandet av olika specialregler för att begränsa effekterna på fastighets- och förmögenhetsskatteuttaget vid taxeringshöjningar har också ökat komplexiteten i skattesystemet. Den omläggning av fastighetsbeskattningen som regeringen föreslår innebär en generell dämpning av taxeringsvärdets inverkan på den löpande beskattningen. Därtill kommer en begränsning av det löpande skatteuttaget genom ett tak på inledningsvis 6 000 kr. Flertalet specialregler kan därför avskaffas. Begränsningsregelns motsvarighet på förmögenhetsskattens område föreslås slopas inom ramen för avskaffandet av förmögenhetsskatten.
Utskottet återkommer i det följande till frågan om en reduktionsregel för pensionärer.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om att fr.o.m. den 1 januari 2008 ersätta den nuvarande statliga fastighetsskatten på bostäder i småhus och flerbostadshus med en relativt låg fastighetsavgift som ska tillfalla kommunerna.
Kritik mot den föreslagna benämningen kommunal fastighetsavgift har framförts av Lagrådet, vissa remissinstanser samt i de motioner som väckts i ärendet. Utskottet instämmer i att det inte råder någon tvekan om att fastighetsavgiften i statsrättslig mening är en skatt. Oaktat detta anser utskottet att den kan benämnas kommunal fastighetsavgift bl.a. för att detta klargör skillnaden mot den nuvarande starkt kritiserade statliga fastighetsskatten. Ordet kommunal tydliggör också den nya skattens koppling till den kommunala sektorn och de kommunala ekonomierna.
Det steg i reformeringen av bostadsbeskattningen som togs förra året genomfördes som en renodlad skattesänkning inom bostadssektorn. Mot bakgrund av de stora lättnaderna i skatteuttaget på boende under år 2006 och 2007 har utskottet nyligen uttalat att det steg i reformen som aviserades i budgetpropositionen bör finansieras fullt ut inom bostadssektorn (yttr. 2007/08:SkU1y). Detta blev också riksdagens beslut (bet. 2007/08:FiU1, rskr. 2007/08:30). Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan.
Enligt propositionen ska den kommunala fastighetsavgiften bestämmas till 6 000 kr per värderingsenhet för småhus och tillhörande tomtmark inom samma taxeringsenhet, dock högst 0,75 % av taxeringsvärdet och 1 200 kr per bostadslägenhet i flerbostadshus, dock högst 0,4 % av taxeringsvärdet för bostadsdelen. Fastighetsavgiften indexeras genom att knytas till inkomstbasbeloppets förändring. Utskottet noterar att med denna konstruktion av avgiftssystemet kommer i stort sett alla berörda att få en sänkt fastighetsskatt i förhållande till de regler som gällde vid halvårsskiftet 2006. I och med att beloppen inte är differentierade utan enhetliga och oberoende av faktorer som storlek, värde och geografisk belägenhet blir systemet också betydligt enklare än det nuvarande. Regeringens förslag innebär även att principen om skatt efter bärkraft kan få genomslag vid den löpande beskattningen av fastigheter liksom likviditetsprincipen. Införandet av ett tak i avgiftsuttaget och den minskade kopplingen till taxeringsvärdet gör det också lättare att förutse hur stora kostnaderna för boendet blir. Sammantaget anser utskottet att det nya avgiftssystemet bör kunna upplevas som mer legitimt och rättvist än den ordning som gällde före regeringsskiftet.
Kravet på att tomtmarken ska tillhöra samma taxeringsenhet som byggnaden (småhus eller flerbostadshus) för att omfattas av fastighetsavgiftssystemet innebär att den mark som byggnaden står på endast omfattas av fastighetsavgiftssystemet om den ingår i samma taxeringsenhet som byggnaden. För hus på annans mark gäller att huset och marken utgör två skilda taxeringsenheter. För en arrendetomt med ett småhus på tomten betyder detta att småhuset kommer att omfattas av avgiftssystemet medan tomtmarken, precis som i dag, kommer att omfattas av fastighetsskattesystemet. Till utskottet har framförts synpunkter på att summan av avgift och skatt för bostadsarrenden kan komma att vida överstiga 6 000 kr till följd av kraftigt höjda taxeringsvärden på marken. Utskottet utgår från att regeringen följer frågan och vid behov återkommer till riksdagen.
Som redogjorts för ovan föreslås också olika förändringar på kapitalbeskattningens område i syfte att finansiera slopandet av den statliga fastighetsskatten på bostäder. Med hänsyn till att den löpande beskattningen av boendet nu får en rimligare utformning har utskottet inget att invända mot att kapitalvinstskatten på avyttring av privatbostäder – som en delfinansiering av reformen – höjs med två procentenheter. Med de allmänna fördelar som omläggningen i sin helhet innebär anser utskottet att de farhågor om inlåsningseffekter m.m. som framförts i motionerna är kraftigt överdrivna. Mot bakgrund av att uppskoven med kapitalvinstbeskattningen vid avyttring av privatbostäder ökat avsevärt under de senaste åren anser utskottet att de regelförändringar som regeringen föreslår för att minska skattekrediterna är nödvändiga också av detta skäl. Det har gjorts gällande att personer som säljer sin permanentbostad i Sverige och köper ny permanentbostad i ett EES-land skulle slippa betala ränta på uppskoven eftersom det är fråga om en schablonintäkt som enligt skatteavtalen med andra länder inte kan beskattas i Sverige. Enligt utskottets mening omfattas den räntebeläggning som sker av uppskovsbeloppen inte självklart av det inkomstbegrepp som finns i skatteavtal, och schablonintäkten skulle i sådant fall kunna beskattas i Sverige även om man flyttat från landet. Om så inte visar sig kunna ske bör regeringen eftersträva ändring av berörda skatteavtal.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den omfördelning från löpande beskattning till skatt knuten till avyttring som regeringen föreslår. Till skillnad från motionärerna noterar utskottet att förslagen är fördelningspolitiskt acceptabla.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns behov av att införa en regel som begränsar fastighetsavgiftsuttaget för pensionärer med knappa ekonomiska resurser och personer som uppbär aktivitets- och sjukersättning. Såvitt utskottet erfarit avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning under våren 2008.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens lagförslag med de lagtekniska justeringar som redovisas nedan och avstyrker motionsyrkandena om avslag på propositionen. Även yrkandet i motion Sk14 om att de regler som gällde vid utgången av 2006 med vissa undantag ska återinföras avstyrks liksom yrkandena om att boendebeskattningen nu ska bli föremål för ännu en utredning.
Några lagtekniska frågor
Den författningstekniska regleringen av förslagen till lag om ändring i taxeringslagen (1990:324), skattebetalningslagen (1997:483), 33 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229), lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter och lagen (2007:346) om skattereduktion för utgifter för hushållsarbete förs av samordningsskäl över till betänkandet 2007/08:SkU15 Slopad förmögenhetsskatt och begränsad avdragsrätt för privat pensionssparande.
Förslaget om att byta ordet ”skall” till ”ska” i ett stort antal paragrafer i inkomstskattelagen behöver justeras med anledning av att motsvarande paragrafer redan är föremål för behandling i andra ärenden. Vissa paragrafer utgår därför ur detta ärende (se utskottets förslag till riksdagsbeslut).
I regeringens lagförslag 7 föreslås en ändring i 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt som ska träda i kraft den 1 januari 2008. En annan ändring i samma lagrum och med samma ikraftträdandetidpunkt föreslås i proposition 2007/08:11 Vissa punktskattefrågor m.m. som nyligen behandlats av utskottet i betänkandet 2007/08:SkU17. Utskottet har inte haft något att erinra mot den föreslagna lagändringen men ansett att förslaget bör sammanföras till en gemensam behandling i detta ärende. Detsamma gäller lagförslag 14 som avser ändring i 1 § lagen (2006:2) om fastighetsskatt på vissa elproduktionsenheter. Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens lagförslag med de ändringar som framgår av utskottets förslag till riksdagsbeslut.
Reservation
Reformerad beskattning av bostäder (s, v, mp) |
av Lars Johansson (s), Laila Bjurling (s), Christin Hagberg (s), Fredrik Olovsson (s), Marie Engström (v), Britta Rådström (s), Helena Leander (mp) och Hans Olsson (s). |
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om den framtida boendebeskattningen och beslutar i enlighet med utskottets förslag såvitt avser lagförslagen. Därmed bifaller riksdagen propositionerna 2007/08:11 i denna del och 2007/08:27 i denna del och bifaller delvis motionerna 2007/08:Sk14 yrkandena 1–3, 2007/08:Sk15, 2007/08:Sk16 och 2007/08:Sk17 yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Vi motsätter oss regeringens förslag om att ersätta den statliga fastighetsskatten med en s.k. kommunal fastighetsavgift och de förändringar i kapitalvinstbeskattningen som ska finansiera reformen. Vår främsta kritik består i att de största skattesänkningarna går till dem som har de exklusivaste och högst taxerade villorna samtidigt som andra villaägare och bostadsrättsinnehavare får en måttlig eller ingen sänkning alls av boendekostnaderna. De får betala reformen genom att andra skatter på boendet höjs, nya skatter införs och regler som skyddar dem med lägst inkomster avskaffas. Liksom många andra skatteförslag från den borgerliga regeringen gynnar även omläggningen av fastighetsskatten de mest välbeställda i samhället. Ett ytterligare orättvist inslag är att taket i den kommunala avgiften innebär att personer med lågt värderade hus kommer att få betala högre skatt i förhållande till husets taxerade värde än personer som har högt värderade hus. Som exempel kan nämnas att avgiften för hus med taxeringsvärden upp till 800 000 kr blir 0,75 % av taxeringsvärdet medan avgiften för villor med taxeringsvärden på tre miljoner respektive 6 miljoner kronor endast blir 0,20 % respektive 0,10 % av taxeringsvärdena. Gränserna för högsta uttag av fastighetsavgift kommer att höjas successivt till följd av indexuppräkningen och taxeringsvärdeshöjningar.
Effekten av borttagandet av begränsningsregeln för fastighetsskatten verkar heller inte vara genomtänkt, vilket styrks av att regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga. Även slopandet av dämpningsregeln kan ifrågasättas. För obebyggd tomtmark och arrendetomter där marken och huset utgör skilda taxeringsenheter ska fastighetsskatt även i fortsättningen tas ut med 1 % av taxeringsvärdet. Ett borttagande av dämpningsregeln innebär att höjda taxeringsvärden får fullt genomslag på skatteuttaget. Detta gäller även för lågt värderade småhus och flerbostadshus där avgiften ska tas ut med 0,75 % respektive 0,4 % av taxerade värden.
Det är också svårt att få en klar bild av vad förslaget kommer att innebära för kommunerna och hur enskilda skattskyldiga kommer att påverkas av skatteomläggningen och indexuppräkningarna. En kommun kan få både ökade och minskade intäkter utifrån sitt fastighetsbestånd. Antalet bostäder och taxeringsvärdenas utveckling avgör vilka som blir vinnare och förlorare på detta. Därtill kan reformen utgöra ett hot mot strandskydd och naturvård eftersom det ger kommunerna ekonomiska incitament att bygga bostäder närmare vatten och naturområden. Vi saknar även an analys över vad förslaget innebär ur ett regionalpolitiskt perspektiv.
Den föreslagna nyordningen innebär ingen förenkling av systemet som sådant eftersom bl.a. nya regler, såsom räntebeläggning av uppskoven, tillkommit. För dem som i dag har uppskov med beskattning av den kapitalvinst som uppkommit vid försäljning av en villa eller bostadsrätt, kan de nya förslagen om återbetalning innebära ökade utgifter. Många kommer heller inte att få någon kompensation genom slopad fastighetsskatt eller sänkt avgift till bostadsrättsföreningen.
Den minskade kopplingen till taxeringsvärdet ökar i viss mån skattens förutsägbarhet men bara för de enheter som omfattas av fastighetsavgiftssystemet. Två parallella system för fastighetsskatteuttaget gör det hela också svåröverskådligt.
Att regeringen trots kritik från såväl remissinstanserna som Lagrådet vidhåller att den nya fastighetsskatten ska benämnas avgift är obegripligt. I kombination med uttrycket kommunal ges dessutom en falsk bild av att kommunerna har möjlighet att påverka utformningen och nivån på skatten.
Vi är också kritiska till regeringens hantering av hela ärendet. En så genomgripande reform som den som nu läggs fram måste ske på ett ansvarsfullt sätt och i flera steg. De problem som regeringen nu har visar med all tydlighet att förslaget inte beretts ordentligt.
Enligt vår mening är fastigheter tillgångar som ska beskattas. De är också en stabil och viktig skattebas. Samtidigt får boendeskatterna inte ge upphov till orimliga effekter. Det har funnits återkommande problem med att hus i attraktiva områden som sålts till höga priser till kapitalstarka personer drivit upp taxeringsvärdena för kringboende. Självklart ska människor inte tvingas från sina hem bara för att de bor i ett område där välbeställda köper hus. Vi har därför i omgångar sett till att fastighetsskatten har korrigerats bl.a. genom införandet av begräsningsregeln och sänkning av skattesatserna. Den som genom begränsningsregeln fått nedsatt fastighetsskatt har också kunnat få nedsatt förmögenhetsskatt. Den förra regeringen förberedde tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet en översyn av hela skattesystemet – inklusive fastighetsskatten.
Vi anser inte att vi behöver ta ut mer skatt på boendet än i dag. Systemet måste dock ses över eftersom det fortfarande har brister. I översynen, där även beskattningen av bostadsrätter ska ingå, bör olika alternativ prövas. Översynen får givetvis inte leda fram till att de största skattesänkningarna går till redan välbeställda personer.
Sammanfattningsvis vill vi förändra fastighetsskatten så att den blir rättvis, förutsägbar och rimlig. Ett lägre taxeringsvärde ska ge lägre skatt. Skatten ska vara förutsägbar för den enskilde fastighetsägaren, och vanliga löntagare med normala inkomster ska inte betala oproportionerligt hög skatt i förhållande till sin inkomst.
Riksdagen har nyligen beslutat om utgiftsramar och inkomstberäkning för budgetåret 2008 (prop. 2007/08:1, bet. 2007/08:FiU1, rskr. 2007/08:30) i vilken regeländringarna i nu aktuell proposition beaktats. De alternativa budgetförslagen från våra partier avslogs vid samma tillfälle. Mot bakgrund av de principer som tillämpas kan vi inte föra fram ett förslag till kammaren som innebär att avslagsyrkandena i våra nu aktuella motioner tillgodoses fullt ur. Därför för vi till omröstning i kammaren i stället fram ett förslag om att regeringen ska tillsätta en parlamentarisk utredning med syfte att se över hela boendebeskattningen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2007/08:11
Proposition 2007/08:11 Vissa punktskattefrågor m.m. med anledning av budgetpropositionen för 2008:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
10. lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar.
Proposition 2007/08:27
Proposition 2007/08:27 Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m.:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om kommunal fastighetsavgift,
2. lag om fastighetstaxering av småhusenheter år 2009,
3. lag om utbetalning till kommuner av fastighetsavgiftsmedel 2008–2010,
4. lag om ändring i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m.,
5. lag om ändring i lagen (1971:171) om särskilt uppskattningsvärde på fastighet,
6. lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
7. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
8. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
11. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229), utom såvitt avser 33 kap. 10 §,
12. lag om upphävande av lagen (2001:906) om skattereduktion för fastighetsskatt,
14. lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar,
15. lag om upphävande av lagen (2006:1340) om fastighetsskatt i vissa fall vid 2007–2009 års taxeringar.
Följdmotioner med anledning av proposition 2007/08:27
2007/08:Sk14 av Marie Engström m.fl. (v):
1. | Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:27 Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om fastighetsskatt, begränsnings- och dämpningsregler. |
3. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om översyn av boendeskatter. |
2007/08:Sk15 av Tommy Waidelich och Bosse Ringholm (båda s):
Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:27 Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m.
2007/08:Sk16 av Lars Johansson m.fl. (s):
Riksdagen avslår regeringens proposition 2007/08:27 Avskaffad statlig fastighetsskatt, m.m.
2007/08:Sk17 av Helena Leander m.fl. (mp):
1. | Riksdagen avslår regeringens förslag till utformning av en ny fastighetsskatt. |
2. | Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en översyn av fastighetsbeskattningen. |
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Bilaga 3
Utskottets lagförslag
1. Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt
2. Utskottets förslag om ändring i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2006:2) om fastighetsskatt avseende vissa elproduktionsenheter vid 2007–2011 års taxeringar