Konstitutionsutskottets utlåtande

2007/08:KU23

Utlåtande om mobil-tv

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta utlåtande Europeiska kommissionens meddelande Att stärka den inre marknaden för mobil-tv, KOM (2007) 409. Vidare berörs dels ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Mediemångfalden i Europeiska unionens medlemsstater, SEK (2007) 32, dels ett meddelande från Europeiska kommissionen, Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa: Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar, KOM (2007) 700.

Utskottet anser liksom kommissionen att det är viktigt att radiofrekvenserna fördelas på ett samordnat sätt i Europa om man ska kunna dra fördel av övergången till digital tv och möjliggöra innovativa tjänster, såsom exempelvis mobil-tv. En samordning är nödvändig för att bl.a. undvika skadlig radiostörning och möjliggöra ett effektivt utnyttjande av de frigjorda frekvenserna. Utskottet erinrar om de svenska grundlagsbestämmelserna och understryker vikten av att det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till största möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Utskottet välkomnar kommissionens strategi för att öka kunskapen och debatten om medielandskapet inom EU.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Utlåtande om mobil-tv

Riksdagen lägger utlåtande 2007/08:KU23 till handlingarna.

Stockholm den 10 april 2008

På konstitutionsutskottets vägnar

Berit Andnor

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Berit Andnor (s), Per Bill (m), Morgan Johansson (s), Eva Bengtson Skogsberg (m), Stefan Tornberg (c), Mauricio Rojas (fp), Helene Petersson i Stockaryd (s), Björn Leivik (m), Billy Gustafsson (s), Ingvar Svensson (kd), Anna Bergkvist (m), Marianne Berg (v), Phia Andersson (s), Annie Johansson (c), Mikael Johansson (mp), Karl Sigfrid (m) och Tone Tingsgård (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta utlåtande behandlas ett dokument från Europeiska kommissionen.

Europeiska kommissionen presenterade den 18 juli 2007 meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén Att stärka den inre marknaden för mobil-tv, KOM (2007) 409. En svensk språkversion inkom till riksdagen den 27 augusti 2007. Efter anmälan från talmannen har riksdagen beslutat remittera meddelandet till konstitutionsutskottet för granskning och skriftligt utlåtande.

I utlåtandet berörs även ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Mediemångfalden i Europeiska unionens medlemsstater, SEK (2007) 32. En engelsk språkversion inkom till riksdagen den 16 januari 2007.

Vidare berörs ett meddelande från Europeiska kommissionen, Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa: Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar, KOM (2007) 700. En svensk språkversion inkom till riksdagen den 22 november 2007. Meddelandet har överlämnats till trafikutskottet. En faktapromemoria om meddelandet har inkommit till riksdagen från Regeringskansliet (2007/08:FPM46).

Under beredning av ärendet har information om de olika dokumenten lämnats muntligen inför utskottet den 4 mars 2008 av expeditions- och rättschefen Knut Weibull, departementssekreteraren Filippa Arvas Olsson, ämnesrådet Magnus Larsson, samtliga från Kulturdepartementet, och ämnessakkunniga Feryal Mentes, från Justitiedepartementet.

Dokumentens huvudsakliga innehåll

Att stärka den inre marknaden för mobil-tv

I meddelandet från kommissionen om att stärka den inre marknaden för mobil-tv, KOM (2007) 409, identifierar och behandlar kommissionen frågor kring mobil-tv-tjänster som är under utveckling.

Mobil-tv innebär överföring av audiovisuellt innehåll till en mobil mottagare. Det finns olika apparater som lämpar sig för att ta emot mobil-tv, men den i dag vanligast förekommande är mobiltelefonen. En viktig skillnad finns mellan mobila tjänster som är unicast (en till en) och tjänster som är broadcast (en till många). För syftet med det nu aktuella meddelandet avses med mobil-tv endast mark- och broadcastbaserad mobil-tv, vilket är en s.k. en-till-många-tjänster. Denna avgränsning är viktig eftersom det redan finns en strategi och en rättslig ram för tjänster via befintliga mobilkommunikationsnät, och dessa tjänster är utvecklade och ingår i de kommersiella anbuden från de flesta 3 G-operatörerna, s.k. en-till-en-tjänster.

Genom att förena mobil kommunikation, som är en av Europas mest dynamiska marknader, med audiovisuella innehåll är mobil-tv, framhålls det i meddelandet, en innovativ och ytterst värdefull spjutspetstjänst. Den bidrar därigenom till EU:s konkurrenskraft och välfärd, i linje med den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och de åtgärder som antogs vid Europeiska rådets vårmöte 2006. Hittills har dock införandet och spridningen av mobil-tv-tjänster i EU gått långsamt. Konkurrenter från EU:s viktigaste partner, främst i Asien och USA, har gjort stora framsteg. Kommissionen befarar att Europa riskerar att förlora sin ledande konkurrensposition i fråga om mobila tjänster, och att missa en enorm chans till tillväxt och innovation, om man inte gör tillräckliga, väl samordnade insatser över hela EU. Därför finns det enligt kommissionen ett behov av en plan för Europa. Allmänt räknar man med att 2008 blir ett avgörande år för införande av mobil-tv i Europa.

I meddelandet identifieras tre viktiga grundförutsättningar för ett framgångsrikt införande av mobil-tv med rundradioteknik:

–     tekniska aspekter (standarder/driftskompatibilitet),

–     en rättslig situation som främjar nyskapande och investeringar, och

–     garantier för ett högkvalitativt spektrum för mobil-tv-tjänster.

I meddelandet framhåller kommissionen att om man kunde komma överens om en gemensam teknisk standard för mobil-tv skulle det ge de europeiska konsumenterna och branschen stora fördelar. Alla aktörer i mobil-tv-kedjan (utrustningstillverkare, tillämpningsutvecklare, sändningsbolag, de som sammanställer innehållen, mobiloperatörer) skulle få större säkerhet i fråga om tekniska beslut. Kommissionen framhåller dock att det finns en risk för uppsplittring på den inre marknaden i Europa, eftersom det finns olika mobil-tv-teknik för olika plattformar. Enligt kommissionen är den teknik som betecknas som DVB-H (Digital Video Broadcast transmission to Handheld terminals) den bästa kandidaten för framtidens markbaserade mobil-tv-tjänster i Europa. I meddelandet uppmanar kommissionen medlemsstaterna att underlätta införandet av mobil-tv genom att ta hänsyn till behovet av maximal driftskompatibilitet. Detta innebär enligt kommissionen att medlemsstaterna bör främja införandet av DVB-H på sina respektive territorier. I meddelandet anges att kommissionen har för avsikt att förbereda de insatser som krävs för att lägga till DVB-H i förteckningen över standarder som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Noteras kan att kommissionen den 17 mars 2008 beslutade att ta upp DVB-H i EU:s förteckning över godkända standarder som ligger till grund för arbetet med att harmonisera tillhandahållandet av telekommunikationstjänster inom EU.

Kommissionen konstaterar att det för närvarande finns stora skillnader mellan de nationella modellerna för reglering av mobil-tv, vilket ger upphov till en hög grad av rättslig osäkerhet inom hela EU. För att mobil-tv ska kunna slå igenom krävs enligt kommissionen ett smidigt rättsligt klimat med öppenhet och insyn. Kommissionen konstaterar att besluten om licenstilldelning givetvis förblir medlemsstaternas behörighet, men att näringslivet efterlyser klarhet om vad som gäller rättsligt sett. Kommissionen framhåller att lagstiftningen inom EU måste vara samstämmig så att klarhet kan nås om vilka regler som tillämpas och för att uppmuntra investeringar. Medlemsstaterna uppmanas att skapa gynnsamma villkor för mobil-tv-tjänster och att samordna med varandra så att utbyte av bästa praxis i fråga om tillståndsgivning möjliggörs.

I meddelandet framhåller kommissionen att tillgång till radiospektrum är en nyckelfaktor för framgångsrik mobil-tv. Spektrumet är grundförutsättningen för mobil-tv-tjänster, och påverkar driftskompatibiliteten, användarvänligheten och operatörernas kostnader. Medlemsstaterna och kommissionen måste tillsammans försöka komma fram till en spektrumspolitik som ger den höga grad av samordning som konsumenterna och branschen kräver. Medlemsstaterna är enligt kommissionen eniga om de fördelar en sådan EU-övergripande strategi skulle medföra.

Medlemsstaterna uppmanas att så snart som möjligt tillhandahålla spektrum för mobil-tv-sändning när detta blir tillgängligt i lämpliga frekvensband. Genom övergången från analoga till digitala tv-sändningar i Europa frigörs stora mängder värdefullt spektrum. Enligt kommissionen är det viktigt att detta spektrum fördelas på ett samordnat sätt i Europa om man vill dra fördel av övergången till digital tv och möjliggöra nya innovativa tjänster runt om i EU. Enligt kommissionen bör mobil-tv få fördel av det frigjorda frekvensutrymmet.

Det s.k. UHF-bandet (470-862 MHz) anses på grund av sina egenskaper vara bäst lämpat för mobila kommunikationstjänster. Kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att undersöka om det är möjligt att viga ett band inom det frigjorda frekvensutrymmet för mobil-tv. I meddelandet anges att kommissionen kommer att identifiera en EU-strategi för det frigjorda frekvensutrymmet och att ett meddelande om detta planerades till i slutet av 2007 (se nedan).

Nämnas kan att rådet antog slutsatser om meddelandet om mobil-tv vid ett möte den 29–30 november 2007.

Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa

I ett meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Maximal nytta av den digitala utdelningen i Europa: Ett gemensamt sätt att hantera det spektrum som frigörs i samband med övergången till digitala sändningar, KOM (2007) 700, som presenterades den 13 november 2007, föreslår kommissionen en samlad strategi på gemenskapsnivå för att dra största möjliga nytta av den digitala utdelningen. Strategin bygger på att identifiera frekvensband som ska reserveras för vissa typer av tjänster.

Bakgrunden till förslaget är den inom Europeiska unionen pågående (i Sverige avslutade) övergången från analoga till digitala tv-sändningar som medför att en relativt stor mängd mycket attraktiva radiofrekvenser frigörs. Dessa frigjorda frekvenser kallas ”den digitala utdelningen” (på engelska the Digital Dividend). Europeiska unionens grupp för radiospektrumpolicy, RSPG, antog den 14 februari 2007 ett rådgivande yttrande om de frekvenspolitiska konsekvenserna av den digitala utdelningen.

Meddelandet identifierar den digitala utdelningen som en unik möjlighet att skapa tillgång till en stor mängd attraktiva frekvenser för elektroniska kommunikationstjänster. De typer av tjänster som identifieras som de mest intressanta användningsområdena är trådlösa bredbandstjänster, ytterligare marksänd tv respektive mobila multimedietjänster.

Meddelandet identifierar också behovet av en samordnad strategi på gemenskapsnivå för att dra största möjliga nytta av den digitala utdelningen. För att undvika skadlig radiostörning, möjliggöra ett effektivt utnyttjande av de frigjorda frekvenserna samt öppna möjligheterna för massmarknader inom Europa med medföljande skalfördelar och ökad användarnytta är det enligt kommissionen angeläget att medlemsstaterna hanterar den digitala utdelningen på ett samordnat sätt.

Den viktigaste formen av samordning som kommissionen föreslår i meddelandet är en inom Europeiska unionen gemensam frekvensplanering för de aktuella frekvensbanden. I meddelandet föreslås att man inom det s.k. UHF-bandet (470-862 MHz) ska identifiera tre delband som på gemenskapsnivå reserveras för tv-sändningar, mobila multimedietjänster med rundradioteknik respektive bredbandstjänster med tvåvägskommunikation. Denna uppdelning av frekvensutrymmet ska sedan fastställas i bindande harmoniseringsbeslut.

Mediemångfalden i Europeiska unionens medlemsstater

Den 16 januari 2007 presenterade kommissionen ett arbetsdokument om mediemångfalden i Europeiska unionens medlemsstater, SEK (2007) 32, som ett första steg i en strategi för att öka kunskapen och debatten om medielandskapet inom EU.

Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uttryckt oro över ägarkoncentrationen i mediesektorn inom EU och de effekter den kan få för pluralismen och yttrandefriheten. Europaparlamentet har uppmanat kommissionen att föreslå gemenskapslagstiftning för att säkerställa mångfalden och oberoendet i medierna, bl.a. genom ett förbud för politiska makthavare att ha stora ekonomiska intressen.

I arbetsdokumentet framhåller kommissionen att Europeiska unionen har åtagit sig att skydda mediemångfalden som en viktig del av rätten till information och yttrandefrihet enligt artikel 11 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Liknande bestämmelser finns i artikel 10 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Mångfalden i medierna är därigenom central för den demokratiska processen.

Mediemångfald är, enligt dokumentet, ett begrepp som täcker en rad aspekter, t.ex. ägarmångfald och skillnader i informationskällor och innehållsutbud som finns att tillgå i de olika medlemsstaterna. Ägarkoncentrationen är en viktig faktor men räcker enligt kommissionen inte i sig för att säkerställa mediemångfalden. Kommissionen framhåller att frågan om att säkerställa mediemångfalden omfattar alla åtgärder som tryggar medborgarnas tillgång till en rad olika informationskällor, åsikter, röster etc. så att medborgarna kan bilda sin egen uppfattning utan otillbörlig påverkan från en enda som dominerande opinionsmakt.

Till följd av ny teknik, såsom t.ex. digital-tv och Internet, står medievärlden i dag inför radikala förändringar och omstruktureringar. Den nya tekniska utvecklingen innebär enligt kommissionen nya möjligheter för alla aktörer på marknaden, medborgarna och konsumenterna. Om den grundläggande rätten till yttrandefrihet ska säkerställas genom regler för mediemångfald inom nya medier, måste de offentliga myndigheterna agera med full kännedom om nya tekniker och affärsmodeller.

Ny lagstiftning är inte aktuell, utan som svar på Europaparlamentets uppmaningar har kommissionen i stället lanserat en tredelad strategi som ska öka kunskapen om situationen i medlemsstaterna. Som ett första steg har det nu aktuella arbetsdokumentet lagts fram på området, vilket ger en allmän översikt över medlemsländernas mediemarknader. Som ett andra steg skulle användbara måttstockar, s.k. indikatorer, för att mäta mediepluralismen utarbetas av oberoende experter under 2007. Under 2008 skulle kommissionen enligt arbetsdokumentet som ett tredje steg presentera ett samrådsdokument om indikatorerna. Dessa kan sedan komma att användas i en ny studie för att undersöka mediemångfalden inom EU. Enligt den senaste informationen som har kunnat erhållas planeras det tredje steget nu att äga rum först under 2009.

Utskottets granskning

Faktapromemoria

En faktapromemoria om meddelandet från kommissionen om den maximala nyttan av den digitala utdelningen i Europa, KOM (2007) 700, har inkommit till riksdagen från Regeringskansliet (2007/08:FPM46).

Av faktapromemorian framgår att regeringen ställer sig positiv till förslaget om en gemensam strategi på gemenskapsnivå för användningen av den digitala utdelningen. Den relativa storleken på de identifierade delbanden anses dock bli avgörande för vilka effekter förslaget får.

Svensk gällande rätt

Rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet är skyddad genom 2 kap. 1 § regeringsformen. Beträffande tryckfriheten och motsvarande frihet att yttra sig i ljudradio, television och vissa liknande överföringar samt filmer, videogram, ljudupptagningar och andra tekniska upptagningar gäller vad som är föreskrivet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Rätten till yttrandefrihet är även skyddad enligt artikel 10 i Europakonventionen om de mänskliga fri- och rättigheterna.

Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen ska det allmänna eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet. Närmare föreskrifter om rätten att ta radiofrekvensspektrum i anspråk återfinns i 3 kap. i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation (LEK). Enligt lagens 1 kap. 1 § tredje stycke ska vid dess tillämpning elektroniska kommunikationers betydelse för yttrandefriheten och informationsfriheten särskilt beaktas. Av 3 kap. 5 § yttrandefrihetsgrundlagen framgår att rätten att få frågor om rätt att sända program med radioteknik prövade av domstol är konstitutionellt säkerställd.

Grundprincipen vid tillståndsprövning är att den som ansöker om ett tillstånd som avser ett frekvensutrymme ska beviljas detta (3 kap. 6 § LEK). Det är den s.k. positiva inriktningens princip. Om det är fler än en sökande, gäller principen att den som ansöker först har företräde. Intresseavvägningar kan emellertid behöva göras mot bakgrund av ett ökat behov av radiofrekvenser i samhället och ett behov av balans mellan olika sektorer och användningsområden. En av bedömningsgrunderna när beslut fattas om frekvenstilldelning är därför att det ska vara fråga om en effektiv användning av frekvensutrymmet (3 kap. 6 § första stycket 3 LEK).

Antalet tillstånd som beviljas inom ett frekvensutrymme får enligt 3 kap. 7 § LEK begränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av radiofrekvenser. Ett beslut att begränsa antalet tillstånd ska omprövas så snart det finns anledning till det.

I radio- och TV-lagen (1996:844) finns bestämmelser om ljudradio- och tv-program som sänds till allmänheten och som är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. En sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för alla som vill ta emot den. För att sända ljudradio- och tv-program med hjälp av radiovågor på frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt radio- och TV-lagen (2 kap. 1 §). Tillståndsplikten är motiverad av den begränsade tillgången på frekvenser. Sändningar i tråd eller över satellit är däremot tillståndsfria.

Utredning om radiofrekvensanvändning och elektronisk kommunikation

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att bl.a. formulera ett förslag till ett politiskt mål för slutanvändares tillgänglighet till mobil och annan trådlös elektronisk kommunikation (dir. 2007:111). Utredaren ska redovisa sitt uppdrag senast den 30 juni 2008. Den svenska processen påverkas av att EU eftersträvar att samordna medlemsstaternas frekvensanvändning (se KOM [2007] 700).

Bakgrunden till uppdraget är att tillgången till radiofrekvenser är begränsad. Frekvenserna förbrukas inte vid användning, men mycket av användningen bygger på ensamrätt att använda ett visst radiofrekvensutrymme.

Eftersom radiovågorna breder ut sig obehindrade av nationsgränser behövs internationella regler som förhindrar skadlig radiostörning. På global nivå fastställer Internationella teleunionen (ITU) det internationella radioreglementet som reglerar hantering av störningar över nationsgränser. I radioreglementet fördelas frekvensutrymme till en eller flera typer av radioanvändning som därmed får skydd mot skadlig störning. Radioreglementet är ett internationellt bindande avtal.

På europeisk nivå utpekas och harmoniseras frekvensanvändningen genom Conférence Européenne des Administrations des Postes et Télécommunications (CEPT). Dessutom kan man inom EU fatta bindande harmoniseringsbeslut om användningen av radiospektrum.

Utöver dessa internationella avtal och rekommendationer träffar Sverige bilaterala koordineringsavtal med andra länder för att undvika skadlig radiostörning. Dessa kan avvika både från radioreglementet och eventuella harmoniseringsbeslut.

Att fatta beslut om tilldelning av radiospektrum hör till den nationella kompetensen. Till grund för beslut om tilldelning finns en grundläggande frekvensplan för landet. Frekvensplanen har formen av ett allmänt råd som ges ut av myndigheten på radioområdet, Post- och telestyrelsen, PTS. Planen är alltså inte bindande utan endast vägledande.

För närvarande finns inget uttalat politiskt mål avseende tillgängligheten i olika delar av landet när det gäller mobil eller annan trådlös kommunikation specifikt. Däremot finns den allmänna politiska bedömningen att hushåll och företag i alla delar av Sverige inom de närmaste åren bör få tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet (prop. 1999/2000:86, bet. 1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256). I en senare proposition fullföljdes den IT-politiska inriktningen genom målet att en effektiv och säker fysisk IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet ska finnas tillgänglig i alla delar av landet, bl.a. för att ge människor tillgång till interaktiva offentliga e-tjänster (prop. 2004/05:175, bet. 2005/06:TU4, rskr. 2005/06:142).

Dessutom finns det uttalanden om tillgänglighet i förarbeten. Den 8 december 1999 beslutade riksdagen (prop. 1999/2000:1, utg.omr. 22, bet. 1999/2000:TU1, rskr. 1999/2000:85) om vissa ändringar i dåvarande telelagen (1993:597). Genom ändringarna möjliggjorde riksdagen att tillstånd enligt telelagen skulle kunna förenas med krav på god tillgänglighet, vilket inkluderar bl.a. täckning. Telelagen innehöll inte då några uttryckliga bestämmelser om detta. Regeringen uttalade samtidigt att god tillgänglighet och regional balans var en väsentlig del av de då gällande telepolitiska målen.

Det finns mot denna bakgrund enligt regeringens direktiv ett behov av att utforma ett politiskt mål för tillgänglighet till mobila och andra trådlösa elektroniska kommunikationstjänster, exempelvis trådlöst bredband, som riktar sig till slutanvändare i olika delar av landet. Tillgängligheten beror huvudsakligen på vilken fysisk täckningsgrad näten har, men kan också självfallet påverkas av kostnaden för konsumenten.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis bör framhållas att utskottet begränsar sig till att belysa aspekter i de nu aktuella dokumenten som är av betydelse från svensk konstitutionell synpunkt. Utskottet tar således inte ställning till frågor som huruvida en viss teknisk standard för mobil-tv-tjänster bör främjas eller inte.

Genom den inom EU pågående, i Sverige avslutade, övergången från analoga till digitala tv-sändningar frigörs en stor mängd radiofrekvenser. Utskottet anser liksom kommissionen att det är viktigt att detta spektrum fördelas på ett samordnat sätt i Europa om man ska kunna dra fördel av övergången till digital tv och möjliggöra nya innovativa tjänster, såsom exempelvis mobil-tv. En samordning är nödvändig för att bl.a. undvika skadlig radiostörning och möjliggöra ett effektivt utnyttjande av de frigjorda frekvenserna. Utskottet är därför, liksom regeringen, positiv till förslaget om en gemensam strategi för användningen av dessa radiofrekvenser. Utskottet delar regeringens bedömning att den relativa storleken på de identifierade delbanden kommer att bli avgörande för vilka effekter förslaget får.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt erinra om de svenska grundlagsbestämmelserna och understryka vikten av att det allmänna ska eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.

Utskottet välkomnar kommissionens strategi för att öka kunskapen och debatten om medielandskapet inom EU. Det finns på sina håll en oro över att mediekoncentrationen över landsgränserna på sikt riskerar att skada yttrandefriheten och informationsfriheten. Kommissionens arbetsdokument innehåller som ett första steg en översikt av mediemångfalden i medlemsstaterna inom EU. Som ett andra steg ska en studie genomföras i syfte att identifiera indikatorer för hur mångfalden ska bedömas. Detta kan sedan komma att användas i en ny studie för att undersöka mediemångfalden inom EU. Mot denna bakgrund kan sedan en diskussion föras om och i så fall vilka eventuella åtgärder som kan behöva vidtas för att säkerställa mediemångfalden och för att värna den grundläggande rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Att stärka den inre marknaden för mobil-tv, KOM (2007) 409